Det är snart fem år sedan Arli Mujkic klev in på SEB:s kontor i Liljeholmen tillsammans med sin frus bror och svägerska. Arli var med som teckentolk eftersom båda släktingarna är döva.
– Det var mycket som jag gillade med mötet. Men framför allt var det hur rådgivaren Sebastian hela tiden hade fokus på min svåger med fru. Jag har teckentolkat flera gånger. Det vanliga är att rådgivaren, eller vem det nu är, tittar på mig hela tiden för att jag kan höra. Dessutom var Sebastian väldigt tillmötesgående och valde att hela tiden fokusera på lösningar istället för på problem, säger Arli.
– Så när mötet var över berättade jag att jag startat ett nytt bolag och därför var intresserad av att träffa en företagsrådgivare.
– Jag kände mig som Sickan i Jönssonligan när jag sa att ”jag har en idé!” Sedan berättade jag om våra tankar på en ”venture builder”-verksamhet som då var helt nytt i Sverige.
Venture builder kan beskrivas som en kombination av riskkapitalbolag, inkubator och konsultbolag, då Arlis bolag EPTI går in både med kapital, teknik och kompetens – så kallat djupt operationellt stöd – och tar ut del av sin ersättning i aktier i de bolag de hjälper. De startar även egna bolag från grunden tillsammans med andra medgrundare och företag.
– Jag behövde verkligen en bank som kunde möta mig och mitt företags behov. Alla banker säger att de är moderna, men så är det inte. I mötet med SEB var den största insikten att SEB inte är en fyrkantig bank utan det rundaste hjul man kan hitta i bankvärlden.
– Jag fick lära SEB om min värld som venture builder och SEB lärde mig om sin värld – min rådgivare Malin sade till exempel åt mig att göra en affärsplan. Allt har fungerat oerhört bra och vår relation bygger på ömsesidig respekt och förtroende.
Flydde från kriget i Bosnien
Som sjuåring flydde Arli från kriget i Bosnien tillsammans med sina föräldrar och sin syster. 1993 hamnade de på en flyktingförläggning i Enköping.
– Vi kunde lika gärna hamnat i USA eller i Tyskland, men min pappa hade sett den nuvarande svenska kungens kröning på tv 1973, och fascinerats av både monarkin och demokratin i Sverige. Han upplevde det som att man i Sverige i stort sett var ”du” med kungen, vilket kändes väldigt främmande i ett kommunistiskt land. Så det blev avgörande för vilket som skulle bli vårt nya hemland.
– På flyktingförläggningen fick vi lära oss svenska, och några av dem jag lärde känna där är fortfarande mina vänner. Jag kommer ihåg hur svårt det var med en och ett, och hur glada vi blev när vi kom på att om ordet slutade på -et, som bordet, så var det ett bord. Slutade det på -en, som stolen, så var det en stol. Den insikten är ett av mina första minnen.
När Arli sedan började i svensk skola hade han hemspråksundervisning i en datorsal, vilket på allvar väckte hans intresse för datorer.
– I Bosnien hade jag kanske sett något datorliknande, men Sverige låg mycket längre fram på 90-talet så jag var helt tagen över att se ett rum med flera PC-datorer med Windows. Det väckte min nyfikenhet, och jag fick tillstånd att sitta kvar i salen efter undervisningen för att på egen hand använda datorerna.
Arli spelade spel: Prince of Persia, Mine sweeper, Pacman, Wolfenstein och Bomberman. Men nyfikenheten och viljan att lära sig mer gjorde att han snart ville skapa egna spel.
– Så jag ”googlade”, om man nu kan googla på Altavista: how to make a game. Det blev som min Narnia-garderob där en helt ny värld väntade på andra sidan.
– Jag skrev ut allt jag kunde hitta om programmering, så efter varje lektion i datorsalen var det slut på A4-papper i skrivaren. Jag frågade min pappa om jag inte kunde få en egen dator, men eftersom både mamma och pappa läste svenska på SFI så hade vi inte pengar till en dator, men han lovade att köpa en med sin första lön.
Byggde spel med handskriven kod
Genom att googla och låna böcker på stadsbiblioteket i Enköping lärde sig Arli som sjuåring programmeringsspråket QBasic, men eftersom han inte hade en dator så skrev han ner all kod för hand i ett block. När det sedan blev dags för nästa hemspråkstillfälle satt han kvar efter lektionen och knappade in allt från blocket i en av datorerna.
– Ofta var det helt tomt i skolan när jag gick därifrån, men dörren låstes automatiskt när man stängde den så jag fick stanna kvar så länge jag ville.
Efter några månader fick han det första spelet att fungera och sparade det på datorns skrivbord. Eftersom han lagt in textraden ”made by Arli Mujkic” i spelet blev han en dag inkallade till en lärare som ville veta om det var han som låg bakom spelet. När han fick frågan hur han gjort tog han fram blocket ur ryggsäcken och visade upp sin handskrivna kod.
– Jag fick ett fantastiskt stöd från bland annat lärare, fritidspersonal och en skolkamrats pappa som var i datorbranschen. Och mina föräldrar: när den första lönen kom sa de att jag fick välja vilken dator jag ville på OnOff.
– Pappa undrade om jag inte ville ha en färgglad Apple-dator, men på den tiden tyckte jag att PC var de enda riktiga datorerna. Idag har jag tänkt om och använder min Apple Macbook till allt.
Startade första företaget som 14-åring
Arli lärde sig fler programmeringsspråk som C++ till Turbo Pascal och Java och började som 14-åring att bygga en egen 3D-motor. I ett chattforum lärde han känna fransmannen Sylvain Dupont. Tillsammans skapade de en grafikmotor, vilken uppmärksammades av amerikanen John Hart som föreslog att man skulle kommersialisera tekniken till ett bolag.
– För mig och Sylvain hade programmering bara handlat om nöje – nu insåg vi att vi kunde sälja vår grafikmotor och tjäna pengar på det.
Uppdelningen var att Arli och Sylvain skulle sköta programmeringen medan John tog hand om ekonomin. Tillsammans startade de amerikanska bolaget Truevision3D, LLC.
– Eftersom jag bara var 14 år och skulle starta bolag i USA fick mina föräldrar skriva på alla bolagspapper. Jag sa skämtsamt: det är okej, skriv under så kan ni lösa in mina checkar när det börjar gå bra.
Intresset för 3D-motorn var stort och vi sålde den brett. Bland annat till BBC:s Round-One, som använde den till olika quiz- och spelprogram och när Eurovision song contest sändes från Glasgow 2008 var det Arlis program som låg bakom 3D-visualiseringen i realtid. Även NASA och flera oljebolag köpte in den för att exempelvis kunna generera 3D-ritningar av havsbottnen.
– Vi höll på några år, men i och med att jag blev äldre fick jag en helt annan respekt för programmering och vad vi kunde åstadkomma med vår kod. Tänk bara vilket ansvar man har om man skapar kod för ett kärnkraftverk – och vad som kan hända om man matar in felaktiga värden i koden.
Byggde brandväggar för spelbolag
Efter IT-gymnasiet i Uppsala började Arli studera i Linköping, men eftersom en stor del av kursen bestod av matematik och programmering var den inte en större utmaning för Arli, som plötsligt hade en massa tid över.
– 3D-visualisering blev kunskap på open source-nivå, så vi lade ner Truevision3D. Istället började jag utveckla en plattform för att förhindra bedrägerier och fick in spelbolaget Unibet som kund. Målet var att säkerställa att nya kunder endast kunde utnyttja ett introduktionserbjudande om exempelvis hundra kronor att spela för en gång. Det tog mig två månader att bygga, efter sex månader hade bolaget intäkter på 700 000 i månaden.
Detta blev Arlis andra bolag, Tekwell med sajten PartyBux.
Sålde bolag för 10 miljoner – pappa fick köpa ut champagnen
– Jag kan ju erkänna att skolan blev mindre och mindre intressant vartefter jag började tjäna bra med pengar. Strax innan jag fyllde 20 sålde jag Tekwell och PartyBux för tio miljoner kronor. Ironiskt nog hade jag inte åldern inne för att köpa champagne för att fira affären, så jag bad pappa - som gjorde ett undantag.
Året efter arbetade Arli vidare som teknikchef på det företag som köpte upp Tekwell. Han beskriver tiden som otroligt lärorik, men att de i slutändan ville olika saker.
– Jag vill bygga och vårda bolag och ha ett långsiktigt tänk med mitt arbete. Med EPTI kan vi både starta bolag samt hjälpa bolag med kapital och djupt operationellt stöd - där ägandet ska utgöra den stora vinsten på sikt.
EPTI grundades 2017 och är i dagsläget delägare i 24 portföljbolag. I senaste kvartalsrapporten hade bolaget ett substansvärde på 911 miljoner.
– Det här är en resa vi inte hade kunnat göra utan Malin och de andra medarbetarna på SEB. Jag har hela tiden känslan av att de hittar en lösning för mig, som att även om vi gör så här idag, behöver vi inte göra så imorgon.
När blir du nöjd?
– Jag är redan nöjd och stolt över allt jag gjort. Men i mig finns en törst som inte går att släcka: jag kommer alltid vilja lära mig nya saker och skapa nytt. Det handlar inte om en ekonomisk strävan.
– I EPTI har vi över 240 medarbetare, vilket är mer än jag kunnat drömma om. Ändå känner jag ett driv, och så länge jag andas vill jag läsa och lära mig om nya branscher för att se vad jag kan tillföra. Vilka gränser kan jag pusha? Vilken bransch det än blir så vill jag vara där och påverka. Som en droppe vatten som är med och skapar ringar på vattnet.