Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.

Läs mer om rekommenderade webbläsare

Tema: Varaktig inflation?

Höga energipriser i Europa ger nya inflationsrisker

Indirekta effekter från höga energipriser leder till en bredare och mer utdragen inflationsuppgång i Europa. En lång period med stigande priser på energi och andra råvaror innan finanskrisen ledde till en KPI-inflation över centralbankernas mål under flera år, men gav bara små effekter på priser på andra varor och tjänster. Att energipriserna denna gång stiger i ett läge där utbudsstörningar redan skapat ett underliggande inflationstryck talar för att effekterna på kärninflationen blir större denna gång och riskerna på uppsidan ökar om priserna inte faller tillbaka enligt marknadens förväntningar. Priserna på elektricitet och naturgas har stigit mest i euroområdet medan motsvarande priser i USA ökat relativt lite.

Inflationstakten i de flesta europeiska länder har stigit brant de senaste 3–6 månaderna och nått nivåer som inte registrerats sedan tidiga 1990-talet. Uppgången förklaras i stor utsträckning av kraftigt stigande energi-priser där elektricitet och naturgas under några få månader har mångdubblats på ett sätt utan historiska paralleller. Energipriserna ser ut att ha kulminerat strax innan jul, men osäkerheten är stor och sannolikt kommer priserna på el och naturgas att ligga kvar på historiskt höga nivåer under de närmaste två åren. Riskerna för att energipriserna via indirekta kanaler bidrar till att lyfta inflationen ytterligare har tydligt ökat. Tidigare stora uppgångar för råvaror och energi har under de senaste 30 åren bara lett till små uppgångar i kärninflationen. Nu kommer de dock i ett läge där tidigare uppgångar på råvarupriser gjort att producentpriser ökar i den snabbaste takten sedan 1970-talet. Produktions- och transportstörningar gör också att genomslaget till konsumentledet riskerar bli högre än det varit historiskt. Uppgången i svenska elpriser ser just nu ut att bli mindre och mer kortvarig än i euroområdet och Storbritannien. Stor import, inte minst av konsumtionsvaror, från Europa gör dock att högre priser där kan få konsekvenser även för Sverige.

Energiprischock utan historiska paralleller

Priserna på elektricitet och naturgas i Europa mångdubblades under andra halvan av 2021. Flera faktorer har bidragit till uppgången (se temaartikel sid 22) och även om både vi och marknaden räknar med att priserna faller tillbaka väntas priserna förbli långt högre än de var före pandemin de närmaste två åren. Prisuppgångarna är störst i euroområdet och Storbritannien medan utvecklingen i Sverige är mindre dramatisk. Elpriserna i Sverige (naturgas används inte) faller dessutom tillbaka snabbare enligt terminsmarknaden och normaliseras nästan helt under 2023. Läget är generellt mer allvarligt i övriga Europa. Det beror dels på att prisuppgången på el och gas i sig varit kraftigare än i USA, dels på att man i likhet med USA är beroende av gas till uppvärmning. Kombination av de två gör utbudsunderskottet extra kännbart. Terminerna tyder på att även europeiska priser normaliseras men först under perioden 2024 – 2026.

Stora skillnader mellan olika länder

Sammantaget har prisuppgångar på el och gas samt på olja och bensin gjort att energipriserna under slutet av 2021 bidrog med 2–3 procentenheter till inflationen i både USA och Europa. I USA förklaras uppgången främst av högre oljepris som har mycket större effekt på KPI än i Europa. Trots att energipriserna stigit betydligt mer i euroområdet och i Storbritannien har bidraget till inflationen varit högre i Sverige. En orsak är att genomslaget på KPI är långsammare i de flesta euroländer, framför allt i Tyskland, och i Storbritannien. Därtill har många länder sänkt energiskatter eller infört subventioner för att mildra prisuppgången. Någon form av stöd är på väg också i Sverige men det är ännu osäkert hur det utformas. Skillnaden i genomslag i KPI mellan olika europeiska länder är anmärkningsvärt stor. I Nederländerna har till exempel el-och gaskomponenten i HIKP stigit med nästan 60 procent sedan augusti. Motsvarande uppgång i Tyskland än så länge bara ett par procent.

Det långsammare genomslaget i euroområdet och Storbritannien gör att priserna inte faller tillbaka i samma utsträckning under 2022 och när väl stödåtgärderna tas bort verkar detta i samma riktning. Det gör att energipriserna fortsätter att lyfta inflationen under 2022 och bara ge små negativa bidrag till inflationen under 2023.

Stor risk för indirekta effekter

Stigande energipriser påverkar inte bara hushåll utan även företagssektorn drabbas av kraftigt stigande kostnader. Ett mått på styrkan av kostnadsökningarna är PPI-priserna som ökat med över 20 procent vilket i stor utsträckning förklaras av att energipriser i t.ex. euroområdet stigit med hela 70 procent. Man får gå tillbaka till oljepris-chocken under 1970-talet för att hitta ökningstal i närheten av dessa nivåer.

Senast vi såg en snabb uppgång för producentpriserna (PPI) var perioden före finanskrisens utbrott. Årstakten nådde då visserligen inte över 10 procent men uppgången var utdragen och sett över hela perioden 2004 och 2008 var den ackumulerade uppgången större än den nuvarande, i alla fall om man jämför med prisnivån före pandemin. Prisuppgången före finans-krisen hade vissa likheter med den nuvarande, men drevs då i hög grad av oljepriset nådde rekordnivåer. Gas- och elpriser steg däremot ganska lite, i alla fall i Europa. PPI-uppgången på råvaror, var dock på samma sätt som nu, relativt bred med kraftigt stigande priser på t.ex. livsmedel. Trots en viss nedgång för energipriserna i början på året lär PPI-priserna fortsätta uppåt de närmaste månaderna drivet av stigande priser på bearbetade varor. Att uppgången i konsumentvaror, framför allt när de verkligen når slutkonsumenten och kommer in i KPI, är mer måttliga är naturligt då det ingår fler förädlingssteg där marginaler späder ut effekten.

Begränsat genomslag på konsumtionsvaror – än så länge

Prisökningarna på energi och råvaror under perioden före finanskrisen ledde inte till någon bred prisuppgång varken för producentpriser eller KPI, även om varupriserna accelererade en del. Än så länge har vi bara sett måttliga uppgångar i PPI och KPI för konsumtionsvaror i euroområdet och Sverige. I Storbritannien och i ännu högre utsträckning i USA har inflation på varor, enligt både PPI och KPI, stigit till nära 10 procent. Vår bedömning är att prisuppgångarna i USA i nuläget drivs mer av att efterfrågan på varor ökade med nästan 20 procent på kort tid snarare än stigande insatsvarukostnader. Produktions- och transportproblem, både inhemskt och internationellt, talar dock för att företagens möjligheter att övervältra ökade kostnader på konsumenter även i Europa är större än de var före finanskrisen. Kraftigt ökad produktion i Kina satte då press nedåt på internationella priser på industri- och konsumtionsvaror. Nu finns mindre utrymme för företag än normalt att absorbera stigande kostnader. Uppgången för energipriserna i Europa startade i mitten av förra året och den riktigt stora uppgången kom först under fjärde kvartalet. Det är troligt att de indirekta effekterna på priserna kommer med en fördröjning och att PPI- och KPI-priser accelererar under 2022.

Stigande priser på olja, och i mindre utsträckning på livsmedel, gjorde att KPI-inflationen i USA konstant låg över två procent kontinuerligt under perioden 2004–08. I genomsnitt ökade KPI under den perioden med 3,2 procent. Även i euroområdet låg KPI över två procent under stora delar av perioden och i genomsnitt noterades 2,3–2,4 procent under perioden. Svensk inflation stack ut på nedsidan; KPIF låg bara över målet under senare delen av 2007 och under 2008 och snittinflationen 2004–08 var så låg som 1,6 procent.

Större indirekta effekter jämfört med 2004–08

Mekaniska kalkyler tyder på att de indirekta kostnadsökningarna för hushållen borde bli ungefär lika stora som de direkta effekterna av högre energipriser. Den faktiska indirekta effekten de senaste 30 åren har dock varit betydligt mindre. Oftast har det berott på att energiprisuppgången varit kortvarig och då kunnat absorberas i producentledet och därmed i ganska liten grad nått slutkonsumenter. Både indikatorer och faktisk utvecklingen av olika inflationsmått tyder dock på att de indirekta effekterna blir större än den var i mitten på 2000-talet. Kärninflationen, där energi exkluderas, väntas stiga med över 2,5 procent under 2022, vilket är de högsta nivåerna på åtminstone 20 år. För euro-områdets del ska man också beakta att onormalt höga priser i början av 2021 bidrar till att dämpa de årliga prisökningarna under några månader i början på 2022. I Storbritannien, där Brexit bidragit till stora brister på både varor och arbetskraft, stiger kärninflationen till 4,5 procent. Riskerna för ännu större och mer bestående uppgångar ökar om energipriserna inte faller tillbaka i linje med marknadens förväntningar.

För att inflationen på lång sikt verkligen ska permanentas på högre nivåer krävs dock att löneökningar så småningom stiger. I nuläget finns inga sådana tecken varken i Sverige eller euroområdet. Givet bedömningen att energipriserna faller tillbaka i linje med marknadens prissättning är det troligt att KPI-inflationen är på väg att kulminera vilket minskar risken för stigande inflationsförväntningar och kompensationskrav från löntagare.


Nordic Outlook februari 2022