Splittrad bild när central-banker ska bekänna färg
Året har börjat dramatiskt med geopolitisk oro och centralbankernas vägval i centrum för den ekonomisk-politiska diskussionen. Den pågående konflikten i Mellanöstern eskalerade till direkta attacker mellan Israel och Iran, en utveckling som många fruktat men ingen önskat. Attackerna och motattackerna fick marknader att reagera negativt med minskad riskaptit, lägre aktiekurser, högre räntor, stigande olje- och guldpriser, starkare dollar och svagare euro och krona. Sedan både de inblandade parterna och omvärlden visat tydliga tecken på att vilja deskalera, och inga fler angrepp tycks följa, dämpades oron och till exempel oljepriset föll tillbaka till tidigare nivåer. Men episoden utgör en viktig påminnelse om att läget är skört och de geopolitiska marginalerna är små.
En annan sorts dramatik utspelar sig när det gäller inflationen, centralbankerna och den kommande ränteutvecklingen. I förra utgåvan av Nordic Outlook citerade vi Federal Reserves Chris Waller som i ett tal pratade om fallande inflation, en mjuklandning som mer eller mindre var i hamn och att ”för en makroekonom är det här nästan så bra det kan bli”. Vid den tidpunkten (mitten av januari) pekade marknadsprissättningen på inte mindre än sju räntesänkningar från Fed under året och börser och marknader trivdes. Men sedan dess har mycket hänt. I USA kom det tre överraskande höga inflationssiffror i rad (för januari, februari och mars) och därtill visade den amerikanska arbetsmarknaden och ekonomin i stort tecken på att återigen börja stärkas. Mjuklandningen såg plötsligt ut att gå mot ingen landning alls och Waller och andra Fed-företrädare bytte tonläge och konstaterar nu att det inte är någon brådska alls med räntesänkningar. De flesta (vi också) har därför ändrat ränteprognoserna och tror nu att den första sänkningen dröjer till efter sommaren. Och de sju räntesänkningar som marknaden prissatte som mest har nu fallit till knappt två.
Men trots den geopolitiska oron och dramatiken kring Fed och de uppskjutna räntesänkningarna, vore det fel att påstå att det övergripande läget för ekonomin har försämrats. Den övergripande bilden, med fallande inflation och en normalisering av ekonomin, står sig, även om den för närvarande är tydligare i Europa än i USA. Vi tror att ECB börjar sänka räntan i juni, trots de tvekande tongångarna från Fed. Och vi tror att Riksbanken, mot bakgrund av en fin inflationsutveckling men svag tillväxt och arbetsmarknad, ser skäl att sänka räntan tidigare än både Fed och ECB. Det stora orosmolnet för den planen är förstås den svenska kronan, som efter att ha stärkts i slutet av förra året åter är oroväckande svag.
Så länge inflationen gradvis faller tillbaka, recession kan undvikas och den huvudsakliga ränterörelsen härifrån är nedåt, läggs ändå grunden för en förstärkning av hushållens köpkraft, företagens investeringsvilja och en återhämtning i den ekonomiska aktiviteten. Och i relativ-spelet länderna emellan ser de nordiska länderna ut att kunna gå bättre än många andra på något års sikt. Det är intressanta ekonomiska tider vi lever i och vi ser fram emot att fortsätta bevaka och diskutera dem med er.
I denna utgåva av Nordic Outlook erbjuder vi fördjupande teman som behandlar följande frågor:
- EU:s Gröna giv
- Det svåra valutapusslet
- Europa går till val
Vi önskar er en intressant läsning!
Jens Magnusson
Chefsekonom
Daniel Bergvall
Prognoschef