Gravitationen blev lösningen
I de första skisserna var utgångspunkten mer traditionell: att man behövde motorer och mekanisk kraft för att kvista och bearbeta trädet, ungefär som i dagens skogsmaskiner där stammen dras genom ett kraftfullt aggregat.
– Men när vi började bygga och testa en första prototyp blev det tydligt att den lösningen var både tung och energikrävande. I stället lät vi verktyget falla längs stammen. Då visade det sig att gravitationen i sig kunde utföra jobbet med att kvista trädet, och ett verktyg som annars hade vägt runt 500 kilo kunde i stället byggas på omkring 60.
Kort därefter kom Caroline Walerud in i bolaget. Hon har bakgrund från en skogsägande familj, Cambridge och startup- och investeringsvärlden.
– Skogen är en av våra största globala resurser – och vår mest skalbara teknik för att fånga koldioxid. Kan vi förbättra hur den sköts, då är klimatpotentialen enorm, säger hon.
Caroline berättar att Airforestry säljer en skogstjänst, snarare än själva tekniken.
– Skogsägare betalar för gallring per hektar eller per virkesvolym – precis som i dag – men arbetet utförs med en drönarbaserad metod som gör det möjligt att sköta skogen på det sätt som många skogsägare egentligen eftersträvar: mer precist, varsamt och hållbart.
– Resultatet är en friskare skog där fler träd får möjlighet att växa, med högre produktion över tid och ökade värden för skogsägaren.
När lönsamhet möter skalbarhet
Bolaget rör sig nu mot kommersiell drift genom pilotprojekt och kundsamarbeten, där intäkter redan börjar byggas upp.
Dessutom är intresset från kunderna stort, och flera stora skogsägare driver på utvecklingen genom pilotavtal och förbeställningar.
– Men tillståndsprocesserna skiljer sig mellan länder, vilket påverkar vårt arbete. I Sverige kan det ta upp till ett år att få godkännande för drönarflygning, jämfört med omkring en vecka i Norge.
Även om Airforestry ofta beskrivs som ett klimat- eller miljöinitiativ, betonar Caroline att affären i grunden står på egna ekonomiska ben.
– Vi är inte beroende av subventioner eller klimatpremier för att vara konkurrenskraftiga, utan verkar på en etablerad marknad där skogsägare redan i dag betalar för gallring och skogsskötsel. Att vi dessutom bidrar till en bättre miljö är en bonus.
I Sverige uppgår den årliga marknaden för den här typen av tjänst till omkring fem miljarder kronor. Lönsamheten i Airforestrys modell avgörs framför allt av produktivitet per timme och skalbarhet i driften. I dag visar interna tester att cykeltiden ligger på omkring två minuter per träd, vilket motsvarar drygt 100 träd i timmen när flera enheter används parallellt.
– För att vara konkurrenskraftiga behöver vi nå omkring 100–130 träd i timmen. När vi skalar upp förbättras marginalerna eftersom fler drönare kan arbeta utan att kostnaderna ökar i samma takt som i dagens system, säger Caroline.
Men visst har Airforestry en positiv inverkan på miljön. Skogsmaskiner använder i dagsläget 60 miljoner liter diesel varje år bara i Sverige för specifikt gallring.
– Det kan vi eliminera med de här batteridrivna drönarna. Det skulle motsvara ungefär 150 000 ton koldioxid per år.
Men enligt Caroline finns den största vinsten i att varje kubikmeter skog binder ungefär ett ton koldioxid.
– Den stora potentialen ligger i att fler träd får stå kvar och växa. När vi går in och sköter skogen på ett mer precist sätt förändras tillväxten i bestånden. Om hela den del av Sveriges skog som i dag gallras skulle skötas med vår metod i stället för med markgående maskiner, handlar det om en ökad inlagring på drygt 20 miljoner ton koldioxid per år.
– Jämför man det med Sveriges totala utsläpp, som ligger någonstans mellan 40 och 60 miljoner ton per år beroende på hur man räknar, motsvarar det alltså omkring en tredjedel av hela landets utsläpp – som i teorin skulle kunna påverkas av ett enskilt bolag genom hur skogen brukas. Så vi kan vara en väldigt viktig pusselbit i Sveriges resa mot netto noll.