Tema: Kriget i Ukraina
De ekonomiska effekterna av ett långvarigt krig
Den stora förloraren på kriget i Ukraina blir på lång sikt Ryssland och rysk ekonomi som kommer att stagnera under västerländska sanktioner. På kort sikt kommer dock den största kostnaden att bäras av Ukraina, både i människoliv och ekonomiskt, samt till en mindre del av EU som står inför en energikris och hotande recession. USAs, EUs och omvärldens stöd till Ukraina kommer att sättas på prov av de höga kostnaderna. Stödet lär dock ändå vara tillräckligt för att Ukraina, potentiellt under flera år, ska kunna försvara sig och förhindra en rysk-dikterad fred.
Rysslands invasion av Ukraina har utvecklats till ett utnötningskrig där ingendera av sidorna ser ut att ha förmågan att avgöra kriget till sin fördel inom överskådlig tid. En mer exakt bedömning av utvecklingen är svår att göra då det råder stor osäkerhet om tillförlitligheten i informationen från kriget. Vårt huvudscenario innebär att kriget fortsätter åtminstone året ut och förmodligen även första halvåret nästa år.
Risken är dock stor att det fortgår i flera år. Intensiteten i striderna lär variera, men fortsätter sannolikt ungefär enligt nuvarande mönster. Ryssland, som har ett övertag i mängd vapen, ammunition och trupper, lär göra små och långsamma framryckningar i östra Ukraina och orsaka stor förödelse. Ukraina har inlett en motoffensiv i söder men ser inte ut att ha tillräckligt kraftfulla vapen eller nog med soldater för att göra stora landvinningar. Att i snabb takt förse Ukraina med alla de vapen de behöver för att driva ut de ryska trupperna är förenat med framför allt två risker: Om Ukraina skulle vända kriget på kort tid ökar risken för att Ryssland i desperation eskalerar konflikten, potentiellt genom att hota med ett kärnvapenkrig. Om Ukraina å andra sidan skulle misslyckas med att vända kriget trots ökat stöd, skulle den inhemska och internationella politiska kostnaden för de givande regeringarna bli hög.
Utnötning ska bryta ner motståndet. Vi bedömer att omvärldens militära stöd kommer att öka gradvis, vilket tvingar Ukraina att utföra ett utnötningskrig utan en omfattande motoffensiv men med ständiga attacker i syfte att bryta ner den ryska stridsviljan och förmågan.
Ett alternativ till utnötningsscenariot är att kriget eskalerar kraftigt. Kreml har visat ovilja att införa en allmän mobilisering (som sannolikt skulle vara politiskt mycket impopulär) men Putin håller av allt att döma alternativet öppet. Tal eller underförstådda hot om kärnvapen eller kemiska vapen har dämpats den senaste tiden men skulle kunna bli verklighet om Kreml uppfattade att de snabbt höll på att förlora kriget. En eskalering skulle också kunna dra in ett eller flera andra länder i konflikten. Ryssland kan komma att attackera Polen eller något av de baltiska staterna (vilka varit mest kritiska mot Ryssland och bidragit med vapen och annan hjälp till Ukraina) om stödet från eller via dessa länder skulle bli avgörande för kriget. Det skulle i sin tur tvinga NATO att agera. En rysk eskalering skulle dock innebära en ökad risk för Putin-regimens överlevnad, vilket gör det scenariot mindre sannolikt.
Ett tredje möjligt scenario är att både Ryssland och Ukraina når en utmattningspunkt och söker en förhandlingslösning. Sannolikheten för att det ska ske i närtid är dock nästan försvinnande liten, trots överenskommelsen som möjliggjorde export av ukrainska jordbruksprodukter genom Svarta havet. Först och främst finns det inget att förhandla om. Medvedev har sagt att fred kommer bli på Rysslands villkor, vilket innebär att Ryssland bara skulle acceptera en ovillkorlig kapitulation. Att Kreml vill ha geografiska delar av Ukraina står utom tvivel, men vilka delar är okänt. För övrigt skulle det just nu vara helt otänkbart för Kiev att ge upp de områden som ockuperats sedan invasionen den 24 februari. Ryssland har fortfarande ett militärt övertag, men Ukraina kan ha tiden på sin sida tack vare stöd från västvärlden med alltmer sofistikerade vapen och ett förväntat gradvis förfall av rysk ekonomi till följd av sanktionerna.
Effekterna av kriget globalt kännbara
Ukrainas ekonomi har drabbats hårt. BNP ser ut att krympa med en tredjedel i år på grund av territoriella förluster i kriget samt förstörd produktionskapacitet och infrastruktur. Så länge Ukraina lyckas stoppa ytterligare ryska landvinningar bör ekonomin växa nästa år i takt med att en del produktion flyttas från de ockuperade områdena och en återuppbyggnad påbörjas. Överenskommelsen från den 22 juli där Ukraina tillåts exportera jordbruksprodukter genom Svarta havet erbjuder en glimt av hopp och skulle kunna generera upp mot en miljard dollar per månad i exportintäkter för Ukraina. Vi räknar med att överenskommelsen håller, men att Ryssland stör leveranserna (i syfte att minska intäkterna) under förevändning att de till exempel används för militära ändamål. Statsfinanserna är ohållbara. Kiev tvingades ställa in alla betalningar på sina Eurobonds i juli och även devalvera valutan hryvnia med 25 procent. För att klara budgetunderskottet på runt 5 miljarder dollar i månaden behöver regeringen ökad internationell hjälp. Kriget har dock stärkt den politiska viljan i EU att välkomna landet, vilket måste innebära ökat teknologiskt och monetärt stöd framöver.
Sanktionerna mot Ryssland kan delas in i tre breda grupper: 1) individrestriktioner; 2) ekonomiska sanktioner, inklusive förbud mot handel med vissa varor och tjänster och finansiering av ryska företag och banker; och 3) diplomatiska åtgärder. Ett flertal internationella företag har dessutom beslutat att kraftigt dra ner på, eller helt lämna, sin verksamhet i Ryssland. De ekonomiska sanktionerna har slagit hårt mot framför allt de industrier som är beroende av importerade insatsvaror. Bilproduktionen, som nästan helt avstannat i Ryssland, är ett tydligt exempel. Men även industrier, inklusive energisektorn, som behöver importerade reservdelar och service drabbas hårt av sanktionerna. Obekräftade rapporter uppger att produktionen av stridsvagnar också har upphört.
Ingen kollaps men låg tillväxt väntar Ryssland
Syftet med sanktionerna är att minska den ryska ekonomins förmåga att bära kostnaderna för kriget. Det förväntade BNP-fallet på mellan tre och sex procent i år är ett tecken på att sanktionerna haft effekt, om än mindre än väntat. Vi räknar med att EU stegvis minskar sin import av rysk energi och att Kreml inte helt lyckas omfördela exporten av framför allt gas till andra marknader. Rysk industri kommer inte heller helt kunna ersätta västerländska insatsvaror och teknologi. Jämfört med BNP-fallet under pandemin blir den här nedgången grundare men långt mer utdragen. Sammantaget väntar vi oss att BNP sjunker även 2023 och att tillväxten sedan stagnerar runt låga en procent. Enligt IMF:s prognoser kommer BNP per capita (inflations- och köpkraftsjusterat) i Ryssland stiga med i snitt 1,6% per år mellan 2021 och 2027, jämfört med ca 4% per år i omvärlden. Om prognosen slår in kommer rysk BNP per capita öka med cirka 12 procent under perioden medan BNP per capita jämfört med 32 procent i resten av världen och 44 procent i tillväxt-ekonomierna. Rysk ekonomi kollapsar inte, men lär påminna alltmer om Sovjetunions sista år.
Effekterna av kriget och sanktionerna på omvärlden har varit betydande på råvarupriserna, framför allt på energipriserna. Försöken att begränsa Rysslands intäkter från exporten av energi, Kremls viktigaste inkomstkälla, har inte varit lika effektiva som restriktioner på exporten av insatsvaror till rysk industri. Tillsammans med pandemirelaterade faktorer, vädereffekter och Kremls motaktioner, har åtgärderna som riktar sig mot export av rysk energi bidragit till kraftigt stigande priser för framför allt naturgas i Europa. EU, som är den enskilt största importören av rysk energi, har en svår balansgång att gå. Man vill begränsa Kremls intäkter från exporten samtidigt som man vill att exporten ska fortsätta för att undvika ytterligare prisökningar och en global recession.
Ett problem är dock att globala energipriser drivs upp när EU ersätter köpen av rysk energi med alternativ som flytande naturgas (LNG), från t.ex. Qatar och USA, samt olja från Mellanöstern, Afrika och USA. Sanktionerna har ökat rabatten på rysk olja jämfört med Brent från cirka $2/fat till över $30/fat. Trots rabatten har genomsnittspriset för rysk olja (Ural) legat högre 2022 än tidigare, vilket i kombination med fortsatt stor rysk produktion och export gjort att Ryssland har kunnat ökat sina intäkter i år. De länder som ökat sin import av rysk olja mest är Indien, Kina och Turkiet. Ryssland är världens näst största exportör efter Saudiarabien och världens tredje största producent av olja och står för över 10 procent av global produktion. Om sanktionerna skulle orsaka ett stopp av rysk oljeexport skulle det leda till en global recession och helt undergräva omvärldens stöd eller acceptans för sanktionerna mot Ryssland. En överenskommelse med Iran om dess kärnkraftsprogram, som leder till att Iran börjar sälja sin olja på världsmarknaden skulle mildra effekterna, men inte vara tillräckligt.
Kreml har med hjälp av statskontrollerade Gazprom minskat flödet av naturgas i den viktiga Nord Stream 1 till cirka 20 procent av kapaciteten som svar på EU:s planer på att sluta importera rysk olja och minska beroendet av rysk naturgas. Vår bedömning är att Ryssland inte helt stryper tillförseln av gas men håller hotet levande. Syftet är att driva upp priset så mycket som möjligt, dels för att öka sina intäkter, dels för att orsaka så höga kostnader som möjligt för EU, USA och dess allierade. På sikt kommer sannolikt kriget driva på den gröna omställningen. Nya hållbara alternativ kommer dock inte hinna byggas tillräckligt snabbt för att undvika en energikris den kommande vintern, speciellt inte om Ryssland helt stänger av flödet av naturgas till Tyskland och andra stora EU-länder.
Inga stora sanktionspaket att vänta i närtid
EU beslutade i maj att sluta köpa rysk olja som importeras via skepp från 5 december 2022 och petroleumprodukter från 5 februari 2023. Ett förbud mot att försäkra transporter av rysk olja över ett visst värde till länder utanför EU och Storbritannien har skjutits på framtiden på grund av svårigheter med implementering och risk för att förbudet skulle skapa ett underskott av olja på världsmarknaden och driva upp priserna ytterligare. Mot bakgrund av svårigheterna att komma överens om detaljerna bakom redan tagna sanktionsbeslut väntar vi oss inga nya stora sanktionspaket den kommande tiden. Medlemmar i den amerikanska senaten trycker på för att definiera Ryssland som en terroriststat men Biden-administrationen motsätter sig den åtgärden då den riskerar att tvinga USA att straffa allierade som har verksamhet i, eller andra förbindelser med, Ryssland. Ytterligare restriktioner riktade mot individer och organisationer lär dock komma i takt med ryska överträdelser i Ukraina. Politiska arbetet i västvärlden det närmaste året kommer att inrikta sig på att försäkra sig om att sanktionerna efterlevs och att täppa igen potentiella kryphål.
Utvecklingen av kriget kommer att hänga på den ekonomiska utvecklingen i Ryssland. Önskan att sanktionerna skulle få Kreml att snabbt avsluta kriget och dra tillbaka sina trupper var aldrig realistisk. Det kommer att ta tid innan sanktionerna påverkar Kremls inslagna linje i Ukraina, potentiellt flera år.