Tema: Baltikum i förändring
Utöver den höga inflationen bidrar nu även kriget i Ukraina och tillhörande sanktioner till sänkt tillväxt. Givet geografin är det lätt att anta att Rysslands grannar Estland, Lettland och Litauen tillhör de länder som förlorar allra mest på situationen. Sedan kriget började har också prognoserna reviderats ner, men kanske inte så mycket som förväntat. De ekonomiska banden mellan Baltikum och Ryssland är mindre viktiga än många tror. År av ansträngda relationer med ett alltmer autokratiskt Ryssland har tvingat de baltiska länderna att sprida sina ekonomiska och politiska risker. Resultatet är ett minskat beroende av Ryssland, särskilt för exporten. Det är nu därför råvarubrist och utbudsstörningar, snarare än förlusten av exportmarknader, som orsakar problemen.
Även om Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina kom som en chock för de flesta, var överraskningen mindre för många i Estland, Lettland och Litauen. Historien och den geografiska närheten till Ryssland har bidragit till stor oro, men också stor medvetenhet. Efter 50 år av sovjetisk ockupation återvann de tre baltiska länderna sin självständighet 1991 och har sedan dess arbetat ihärdigt för att undvika att historien ska upprepa sig. De har till exempel gått med i både NATO och EU för att försäkra sig mot såväl politiska som ekonomiska risker.
Minskning av det ekonomiska beroendet
Handel styrs ofta av geografi och typiskt sett är det grannländer som handlar mest med varandra. Men även om Estland, Lettland och Litauen delar totalt 780 km gemensam gräns med Ryssland, är de direkta ekonomiska banden mellan länderna mindre än man skulle kunna tro. Så har inte alltid varit fallet, men ett antal ekonomiska och politiska chocker under de senaste decennierna, har bekräftat att affärsrelationer med Ryssland medför risker som de baltiska länderna inte är beredda att ta.
Den senaste vändpunkten var Rysslands ockupation av Krim, men tidigare händelser, som rubelkrisen 1999, konflikten mellan Estland och Ryssland 2007 (efter nedmonteringen av ett sovjetiskt monument) och Rysslands invasion av Georgien 2008, har också bidragit.
Handelsstatistiken överskattar Rysslands betydelse. Effekterna på de baltiska ekonomierna av de nuvarande sanktionerna mot Ryssland kan vara mer begränsade än vad statistiken antyder. 2021 var det 11 procent av Litauens, 7 procent av Lettlands och 4 procent av Estlands varuexport som gick till Ryssland. Det var dock bara en liten del av dessa varor som var producerade i Baltikum. I Estland och Litauen, där mer detaljerad statistik finns att tillgå, uppgick de inhemskt producerade varorna till Ryssland till mindre än 2 procent av den totala exporten. Det mesta av exporten är i stället transitexport, varor som i huvudsak bara passerar igenom landet på väg till sitt slutmål. Transitexport gynnar exempelvis partihandlare och logistikbolag, men förädlingsvärdet är oftast lågt. Tittar vi på varuexporten exklusive transitexporten är Litauen faktiskt mer exponerat mot Ukraina än mot Ryssland och i det fallet kan förstås både logistikproblem och minskad efterfrågan bli utmanande.
Energiimporten från Ryssland kan ersättas
2021 utgjorde varor från Ryssland 12 procent av Litauens, 10 procent av Estlands och 9 procent av Lettlands totala import. Även i det här fallet kan dock siffrorna var något missvisande eftersom råolja och förädlade oljeprodukter stod för 60 procent av all import från Ryssland till Baltikum. Lettland och Estland har tidigare exporterat rysk olja vidare till andra länder. I Litauen finns Baltikums enda raffinaderi, men även det har nu stoppat oljeköpen från Ryssland och använder sig av andra leverantörer. När det gäller naturgas har Estland och Litauen sagt att de kommer att avsluta sina köp från Ryssland och i stället förlita sig helt på LNG (flytande naturgas som kan importeras från andra länder). Lettland förväntas fatta samma beslut nästa år. Litauen har sedan 2014 en fungerande LNG-terminal, medan Estland, tillsammans med Finland, planerar för en sådan de närmaste månaderna i estniska Paldiski. Ett projekt som senare även Lettland kan komma att ansluta sig till.
Förlorad rysk import ett problem för tillverkningsindustrin
Situationen är mer bekymmersam för Baltikums stora trävaru- och metallindustri, som tidigare importerat en stor del av sina insatsvaror från Ryssland. Visserligen är Estland och Lettland två av de mest skogbeklädda länderna i Europa, så det är inte direkt någon råvarubrist, men priserna kan komma att stiga. Att ersätta ryska metaller kommer att bli svårare, men till högre priser kan sannolikt även järn och stål inhandlas från andra länder. Även om mycket rysk import alltså kan ersättas, kommer det att ske till högre råvarupriser, vilket i sin tur kommer att påverka företagens marginaler negativt och spä på de redan snabba ökningarna av till exempel byggpriser. En annan sektor som kommer att drabbas är jordbruket som kommer att få brist på importerat konstgödsel.
Tvåsiffriga inflationstal
Det största ekonomiska problemet för de baltiska länderna just nu är att kriget trycker upp råvarupriser på bred front och i nästa steg konsumentprisinflationen. Jämfört med de rikare nordiska länderna utgör mat och energi mycket större andelar av konsumentprisindex i de baltiska länderna. I Sverige utgör mat 14 procent av HIKP, medan motsvarande siffra i Estland och Litauen är 19 procent och 23 procent i Lettland. Energi, som utgör mindre än 10 procent av hushållens utgifter i Sverige, uppgår till 13 procent i Litauen och 16 procent i Lettland och Estland. Å andra sidan är alla de tre baltiska länderna nettoproducenter av mat, vilket både säkrar mattillgången och utgör en viktig del av näringslivet.
Levnadsstandard på samma nivå som i Sydeuropa
Även om inkomstnivån i de baltiska länderna fortfarande är mindre än hälften av den i Sverige, har åren med snabb tillväxt höjt levnadsstandarden rejält. Köpkraftsjusterad BNP per capita var 1995 strax över 30 procent av genomsnittet för EU27. Nu är motsvarande siffra nästan 90 procent i Litauen och Estland, högre än Spanien och allt närmare Italien. Lettland, som drabbades hårdast av finanskrisen, har något lägre BNP per capita, men uppvisar samma trend som sina baltiska grannar.
Förlorad rysk transithandel förändrade ekonomierna
Tillsammans med den förbättrade välfärden har betydande strukturella förändringar skett i ekonomierna. I Lettland och Estland hör de ihop med försvagningen av de ekonomiska relationerna till Ryssland. Mängden ryska varor som passerar genom länderna har minskat genom åren, vilket i sin tur har minskat storleken på lager- och logistiksektorn. Båda länderna har också upplevt en gradvis minskning av tillverkningsindustrins andel av BNP. På 90-talet utgjorde tillverkning runt 20 procent av det totala förädlingsvärdet i ekonomierna, men har till 2021 sjunkit till under 15 procent i Estland och runt 12 procent i Lettland. Båda länderna utmärker sig också med mycket låg produktivitet i tillverkningssektorn. En delförklaring är att många stora nordiska företag äger produktionsenheter i de baltiska länderna medan mer förädlingsintensiva moment, som produktutveckling och försäljning, sköts i hemlandet.
Skifte till serviceekonomier
Generellt har servicesektorns roll under det senaste decenniet vuxit i de baltiska ekonomierna. Litauen har framgångsrikt utvecklat sin transportsektor och nyttjat sin geografiska position. Landet har också lyckats behålla en större andel tillverkning, och därmed högre produktivitet, än sina baltiska grannar. Som i många andra länder har också IT- och tekniksektorn vuxit i Baltikum. De största framstegen har gjorts i Estland, där informations- och kommunikationssektorn nu utgör nästan 9 procent av förädlingsvärdet och har passerat sektorer som bygg, transport och lager.
Migrationstrender tar ny form
Ett av de baltiska ländernas största problem har varit utflyttning, särskilt under åren direkt efter finanskrisen. Lettland och Litauen har förlorat över 20 procent av sin befolkning sedan millennieskiftet medan befolkningsminskningen i Estland begränsats till 5 procent. Skillnaderna beror på olika migrationsmönster, där letter och litauer letar jobb långt hemifrån, till exempel i Storbritannien eller Tyskland, medan estländare oftare veckopendlar till grannen Finland. Idag har situationen förbättrats dramatiskt och nettomigrationen vände till positiva tal i Estland 2015 och i Litauen 2019. I Lettland är fortfarande utflyttningen större än inflyttningen, men trenden ser även där ut att vända snart. En stor andel av inflyttningen har utgjorts av baltiska medborgare som återvänder hem, men stigande levnadsstandard har också börjat attrahera människor från andra länder.
Kriget i Ukraina påverkar arbetsmarknader
De senaste årens snabba tillväxt har skapat strama baltiska arbetsmarknader, vilket har tvingat företag att leta efter utländsk arbetskraft. En viktig källa har de senaste åren varit Ukraina och arbetskraft därifrån har lättat arbetskraftsbristen, främst inom byggsektorn, men i ökande utsträckning också inom tillverkning och IT. När kriget bröt ut lämnade många ukrainska män Baltikum och återvände hem för att försvara Ukraina. I stället har nu ett stort antal ukrainska kvinnor och barn tagit sin tillflykt till Baltikum för att undkomma kriget. I slutet av april hade Estland och Lettland tagit emot cirka 25 000 flyktingar vardera och Litauen nästan 50 000. Många av flyktingarna har redan varit anmärkningsvärt framgångsrika i att hitta jobb och kan förhoppningsvis fortsätta att lindra den baltiska arbetskraftsbristen.