2013-09-30 11:00

Veckans tanke: Politiska "chicken race" tär på tillväxten

Huvudbilden är att världsekonomin fortsätter att visa tecken på en gradvis acceleration. Återhämtningstakten är dock fortfarande lite vinglig. Den har ännu inte nått nivåer som gör den osårbar för ekonomiska, finansiella och politiska bakslag. Många förvånas, med rätta, över hur politiker i såväl USA som Europa är uppenbart beredda att spela ett högt spel med tillväxten och jobben som insats. Visst är det svåra och i många fall impopulära ekonomisk-politiska beslut som ska fattas. Visst är det rätt att de demokratiska beslutskvarnarna måste få mala och ta nödvändig tid i anspråk. Men när det politiska spelet får inslag av sandlådetaktik blir läget allvarligt.

Centralbankerna har de senaste åren kraftfullt och framgångsrikt medverkat till att dels stabilisera nationella och globala finansiella system, dels ”köpa tid” för politiskt beslutsfattande. Deras injektioner och interventioner” i det globala systemet uppgår till cirka 12 500 miljarder dollar (genomförda/förväntade åtgärder). Det motsvarar grovt räknat hisnande 20-25 procent av det globala börsvärdet.

Centralbankerna kan dock inte lösa länders skuld-, tillväxt-, jobb-, konkurrenskrafts- eller strukturproblem. För att centralbankernas taktik ska lyckas krävs därför att det skapade tidsutrymmet hanteras och förvaltas på bästa möjliga sätt av de politiska systemen, på både nationell och global nivå. USA och Europa kan i dagsläget inte bekräfta detta. Det gör att den ekonomisk-politiska osäkerheten består och till och med ökar istället. Det äventyrar den ekonomiska återhämtningen för hela världsekonomin. Det känns både onödigt och mycket beklagligt.

Offentlig verksamhet stänger i USA

I USA står i skrivande stund de politiska lägren så långt ifrån varandra att den offentliga sektorn med hög sannolikhet börjar stänga ned icke samhällskritisk verksamhet de närmaste dagarna. De av Tea-partyrörelsen splittrade republikanerna försöker utnyttja situationen och tvinga president Obama att på olika sätt backa från dennes omhuldade och prestigefyllda sjukvårdsreform (Obamacare). Obama visar å sin sida få tecken på att ge med sig. Många politiker måste redan nu positionera sig inför mellanårsvalet till kongressen i november 2014. Obama å sin sida behöver inte tänka på att bli omvald (avslutar sin andra och sista mandatperiod 2017). Obama har ytterligare ett ess i rockärmen: väljarna tycks lägga skulden på republikanerna om verksamhet stängs ned och ekonomin dyker igen.

För USA:s offentliga finanser handlar det om två saker. Dels saknas i dag en budget för perioden 1 oktober 2013 till och med 30 september 2014. Det gör att delar av offentlig verksamhet sannolikt stängs ned. Här finns dock fortfarande utrymme för kreativ bokföring och finansiering. Dels saknas ett tillstånd för amerikanska staten att emittera nya värdepapper för ett belopp som överstiger 16 700 miljarder dollar (skuldtaket). I realiteten nåddes skuldtaket redan tidigare i år (maj) men genom kreativ bokföring (igen) har tidpunkten för då läget blir kritiskt senarelagts. De flesta, inklusive USA:s finansminister Lew, bedömer att pengarna räcker till andra hälften av oktober. 

Slår hårt mot tillväxten

Den riktigt kritiska tidpunkten uppkommer då USA inte längre har pengar att betala räntor och amorteringar på den utestående offentliga skulden. I praktiken tvingas USA då ställa in betalningarna (slarvigt uttryckt: gå i konkurs). Staten fortsätter att få in skatteintäkter men de måste då gå direkt till räntor/amorteringar – i utbyte mot att staten minskar utgifter som till exempel löner, pensioner, bidrag etc. Allt detta slår förstås mycket hårt mot tillväxten. 

USA:s kongress har rimligen ytterligare kanske en-två veckor på sig att fortsätta förhandla, trots stängd offentlig verksamhet, innan läget blir ekonomiskt och finansiellt riktigt akut. Finansmarknaderna verkar i dag kallt räkna med att uppgörelser nås inom den tidsramen. Om det tar längre tid än så blir effekterna större. Konsensusuppfattningen är att tillväxten för tredje kvartalet kan reduceras med så mycket som en tredjedel på grund av dels att många av de 2,1 miljoner anställda i offentlig sektor får gå hem utan lön, dels börs- och ränteoro som påverkar konsumtion och investeringar negativt. Internationella valutafonden IMF har också i olika analyser bedömt att ett par veckors förnyad budgetoro i USA sänker den globala tillväxten med uppemot 0,5 procentenheter. Risken är också stor att kreditvärderingsinstitut upprepar det man gjorde efter budgetbråket 2011, det vill säga sänker kreditbetyget för landet USA.

Flera oroshärdar i Europa

I Europa är det tyvärr också lätt att hitta flera politiska oroshärdar som sätter avtryck på den ekonomiska tillväxten och jobben. De senaste dagarna har läget i Italien – eurozonens tredje största ekonomi – blivit akut. Letta-administrationen har fått se koalitionen spricka sedan Silvio Berlusconis parti PDL lämnat regeringen. Bakgrunden är att Berlusconi, dömd i domstol, ska tvingas återlämna sin plats i senaten, vilket PDL motsätter sig. De närmaste dagarnas politiska förhandlingar, och president Napolitanos fingertoppskänslighet, avgör om Italien är på väg mot nyval och ännu en lång period av politiskt vakuum. De senaste signalerna är att en förtroendeomröstning sker 2 oktober.

Italiens politiska problem uppträder knappast i ett läge då landet besitter ekonomisk och finansiell styrka (vilket i sig kanske också är förklaringen till det politiska läget). I en analys publicerad i förra veckan konstaterar IMF att landet står inför en besvärlig återhämtning med stark motvind från strama kreditförhållanden som pressar upp bland annat en skuldsatt företagssektors räntekostnader. Det skapar i sin tur osäkerhet i banksystemet och oro för en offentlig skuld som ligger på 127 procent av BNP (och väntas stiga till cirka 133 procent 2014). Fallande trendtillväxt visar på hur djupt problemen går och hur stort behovet är av strukturella reformer som kräver bred politisk uppslutning. I sin analys varnar IMF för att om Italien inte lyckas med sin politik så uppstår en risk för euron och det globala finansiella systemet. 

Det närmaste året riskerar politiska problem att fortsätta lägga hinder i vägen för en mer kraftfull problemorienterad europolitik. Förutom politisk osäkerhet i Rom avvaktar Europa nu regeringsförhandlingarna i Berlin, turbulensen i Aten och osäkerheten i Lissabon och Madrid. Den förhöjda ekonomisk-politiska riskpremien gör därför att tillväxten i eurozonen dämpas och arbetslösheten stannar kvar på en oroväckande hög nivå. 

Stora frågor med oklar utgång i Europa

På den europolitiska agendan finns ett antal stora frågeställningar med oklar utgång de närmaste tolv månaderna. Hit räknas bland annat bankunionens andra (gemensam krislösningsmekanism) och tredje (gemensam insättningsgaranti) steg efter att den gemensamma tillsynsmekanismen förväntas starta om ett år i Europeiska centralbanken ECB:s regi. Därutöver behöver sannolikt Grekland, Portugal och Irland omförhandla sina stödlån med syftet att erhålla bättre räntevillkor och längre löptider och längre tid för att uppnå budgetmål. Europa saknar även i dag ett skyddsnät för att hantera banker som eventuellt har kapitalbehov efter att ECB genomfört sina stresstester och kvalitetskontroller av bankers tillgångar (inför övertagandet av tillsynen av ett 130-tal banker i Europa). 

Fullt beslutskraftigt först nästa höst. Politikerna vill sannolikt undvika att känsliga beslut ska behöva tas alltför nära valet till EU-parlamentet i slutet av maj 2014. Med nytt parlament och ny EU-kommission är Europa inte fullt ut, och normalt, beslutskraftig förrän nästa höst. Till detta ska läggas att Grekland blir EU:s ordförandeland från och med årsskiftet (efterträder Litauen) och att Italien håller i EU-klubban under andra halvåret 2014 – efter Grekland.

Eurozonen brottas fortfarande med svårigheter av ekonomisk och finansiell karaktär. På toppen kan adderas stora politiska riskpremier. I USA upplevs budgetläget som mer allvarligt än vid tidpunkten för kongressförhandlingarna sommaren 2011. Från centralbankshåll finns en frustration över att det manöverutrymme som skapats genom den exceptionella okonventionella penningpolitiken inte används eller att tiden förspills. Om den politiska osäkerheten kan reduceras finns en potential för ett rejält tillväxtlyft. Prognosen för detta är dock inte speciellt uppmuntrande i dagsläget.

Klicka på länken till höger för att ladda ned och läsa krönikan i utskriftsvänligt format. Ladda även ned och läs extra krönika om Portugal.