2013-02-04 09:19

Veckans tanke: Analys visar på sänkt reporänta

Enligt vår tolkning av Riksbankens signaleringssystem är det 50/50 mellan att låta räntan ligga kvar på 1 procent eller att sänka till 0,75 procent. Ett sätt att tolka detta på är att direktionen i december faktiskt inte visste vilken fot man skulle stå på inför nästa möte och därför valde att hålla båda alternativen öppna. Mot den bakgrunden blir det naturligtvis extra intressant att gå igenom vad som har hänt i Sverige och resten av världen sedan förra mötet och hur det kan tänkas påverka Riksbanken.

Ökad riskaptit och stigande börser

Den globala utvecklingen har präglats av positiva nyheter med minskade risker i både Sydeuropa, USA och Kina. Börserna i Sverige och omvärlden har börjat 2013 starkt och företagen har under den snart avslutade rapportsäsongen överlag slagit marknadens förväntningar. Den globala utvecklingen har alltså blivit bättre än väntat och talar emot att sänka den redan låga reporäntan ytterligare. Samtidigt har trenden bland centralbanker internationellt varit att inte minska stimulansen utan tvärtom har både Japan och USA fortsatt att öka den. Även om Riksbanken inte gjort sig känd för att slavisk följa någon annan centralbank så tar man naturligtvis ändå intryck av de policybeslut som fattas internationellt.

Svenska data starkare än väntat

Viktigast för Riksbanken är dock vad som händer i Sverige. Vi har fått en hel del nya pusselbitar om läget i den svenska ekonomin sedan decembermötet och i tabellen har vi sammanfattat vad som hänt. Förutom att visa om de olika ekonomiska indikatorerna har kommit in bättre eller sämre än förväntningarna (bättre i mening att det talar emot behovet av fortsatta räntesänkningar) så har vi också försökt ranka indikatorerna efter hur betydelsefulla vi tror att de är för att påverka Riksbankens bedömning. Som synes har även svensk ekonomisk statistik överlag kommit in starkare än väntat. Slutsatsen från detta är att Riksbanken har mindre skäl att sänka räntan nu än vid tidpunkten för förra mötet i december. Marknaden har redan agerat i enlighet med detta och prissätter därför nu bara en mindre sannolikhet (30 procent) för en sänkning nästa vecka. Men det finns även andra stenar att vända på i jakten på den perfekta riksbanksanalysen och förutom den ekonomiska utvecklingen kan vi också leta efter ledtrådar i Riksbankens protokoll från decembermötet.

Räntebanan med ”mikroskop och skjutmått”

Med risk för att ge Stefan Ingves ännu fler argument för att vi analytiker övertolkar informationen i räntebanan så ska undertecknad ändå ta ytterligare ett steg i den riktningen och byta ut ”förstoringsglaset och linjalen” mot de ännu noggrannare ”mikroskopet och skjutmåttet”. Alla som följer Riksbanken vet att det sedan lång tid tillbaka finns en tydlig spricka i direktionen där två ledamöter (Svensson och Ekholm) vid varje möte önskat sänka räntan. Deras mycket duvaktiga hållning har fått till följd att penningpolitiken i praktiken har bestämts av de andra fyra ledamöterna i direktionen som fram tills nu varit eniga om hur och när räntan ska ändras och vad som ska signaleras för nästkommande möte. Man skulle kunna tolka den oklara 50/50-signalen i december som att även dessa fyra nu är splittrade om vad man ska göra med räntan.

Av protokollet från förra mötet framgår att Per Jansson och Barbro Wickman-Parak redan i december funderade på att göra en större sänkning med 50 räntepunkter. Därifrån är steget inte långt till att misstänka att de nog gärna hade velat att räntebanan skulle ha indikerat en ”säker” 25-räntepunkters sänkning på mötet i februari. Stefan Ingves med stöd från Kerstin af Jochnick höll emot och förespråkade istället en bana som signalerade att räntan skulle ligga stilla i februari mot bakgrund av fortsatta risker för ökad skuldsättning och för att inte frångå mönstret att inte sänka vid varje möte. Kompromissen blev sannolikheten på fyra räntepunkter för en sänkning vi nu har att utgå från. Lite enkel röstningsmatematik ger då vid handen att det mycket väl kan finnas en majoritet (Ekholm, Svensson, Jansson och Wickman-Parak) som nästa vecka kommer att rösta för en ny sänkning. Skulle saken ställas på sin spets är det nog också troligt att även de andra två, för husfridens skull och för att undvika spekulationer om nya sprickor i direktionen, ansluter sig till den vyn.

”Close call” för februarisänkning

Trots att den globala riskaptiten är på uppåtgående och ekonomisk statistik har förbättrats både i Sverige och i omvärlden de senaste veckorna väljer vi att hålla fast vid vår tidigare prognos om att Riksbanken sänker nästa vecka. Ekonomin är fortfarande så svag och inflationen så låg att en sänkning är motiverad. Adderar man sedan lite mikroskop- och skjutmåttsinspirerad analys känns sänkningen ännu mer rimlig även om man inte ska sticka under stol med att det är ett ”close call”.