Riskskatten omfattar nio banker och kreditinstitut och ska inbringa 5 miljarder kronor till statskassan under 2022 och därefter 6 miljarder kronor årligen. För SEB:s del innebär det en extra kostnad netto på runt 1,1 miljarder kronor första året och runt 1,3 miljarder kronor varje år från 2023. För att sätta skatten i perspektiv betalade SEB under de tre första kvartalen 2021 skatter och statliga avgifter motsvarande en årstakt på 10 miljarder kronor, varav en majoritet i Sverige. Den nya riskskatten motsvarar en ökning av denna summa med 11 procent år 2022. Eftersom alla kostnader som uppstår för en verksamhet behöver reflekteras i prissättningen, kommer även denna kostnad att leda till högre priser inom vissa produkter.

SEB har under lång tid argumenterat för att riskskatten är en olämplig skatt. Detta då den har ett oklart motiv och syfte och snedvrider konkurrensen till fördel för bland annat utländska banker och mindre svenska banker. Den riskerar också att leda till dyrare lånekostnader för företag, kommuner och hushåll, vilket påverkar tillväxt, jobb och investeringar och även riskerar att hämma den nödvändiga klimatomställningen.

Skatten motiveras med att svenska kreditinstitut vid en finansiell kris riskerar att orsaka väsentliga indirekta kostnader för samhället. Sannolikheten för detta har dock minskats kraftigt efter de stabilitetsskapande åtgärder som genomförts de senaste tio åren – till exempel kraftiga höjningar av bankernas kapitalkrav och likviditetskrav. Flera remissinstanser, bland andra Finansinspektionen, Riksgälden och Riksbanken, har också varit kritiska mot riskskatten.

De priser som SEB nu justerar är primärt räntor på olika typer av lån samt priset för vissa tjänster. Bland annat kommer listräntorna på bolån att justeras upp med 0,05 procentenheter till följd av riskskatten, och för längre bindningstider leder stigande marknadsräntor till ytterligare höjningar.

Du kan läsa mer om prishöjningarna, samt hur SEB ser på riskskatten, här.