De uppgifter som Uppdrag granskning presenterar i sitt program utgör inga nyheter för banken. Vi har redogjort för hur våra flöden har sett ut historiskt, och vi har också löpande dialog med våra tillsynsmyndigheter på alla marknader där vi verkar. Hösten 2019 publicerade vi historisk transaktionsdata över så kallade non-residentkunder och lågtransparenskunder i SEB i Estland, som är det land där SEB har haft flest sådana kunder historiskt. I de uppgifterna kan man se att det i början av 2000-talet fanns kundrelationer där majoriteten av de analyserade historiska betalflödena inte uppfyller dagens krav på transparens och/eller koppling till verklig affärsverksamhet. Där syns också att SEB från 2006 har arbetat strukturerat och målmedvetet för att minska riskerna att utnyttjas för penningtvätt i Baltikum, och att bankens riskexponering mot dessa kunder har varit låg och fallande över tid.
Detta har också noterats av Finansinspektionen samt av tillsynsmyndigheterna i de baltiska länderna, som nyligen avslutade sina tillsynsärenden gällande SEB:s skydd mot penningtvätt i Baltikum. Både tillsynsmyndigheterna och vi själva har därtill betonat att hela det finansiella systemet, inklusive SEB, fortsatt behöver arbeta för att bli bättre på att motverka den här typen av brottslighet.
Vår intention har varit att vid varje givet tillfälle beskriva vårt arbete för att motverka penningtvätt på ett korrekt och faktabaserat sätt. Finansiell brottslighet är dock till sin natur komplex. Brottslig verksamhet som kan verka uppenbar i efterhand kan vara svåra att upptäcka vid den tidpunkt då den inträffade. Vi arbetar löpande med att säkerställa att SEB:s kunder lever upp till bankens krav och vi har under åren också kontinuerligt agerat på både de varningssignaler vi fått och på olika penningtvättsavslöjanden i takt med att dessa har blivit kända.
Penningtvätt är ett hot mot hela det finansiella systemet, men också mot demokratin och samhället i stort. Att motverka penningtvätt och annan finansiell brottslighet är av högsta prioritet för SEB och har varit det under lång tid. Så länge det finns kriminalitet i världen så kommer kriminella att försöka göra illegala pengar tillgängliga för konsumtion och placeringar. Här har SEB ett stort ansvar som vi tar på största allvar. Det finns inga perfekta system, men vi gör allt vi kan för att förebygga, upptäcka och rapportera misstänkt aktivitet. Vi rapporterar också löpande till finanspolisen i de länder där vi är verksamma. De senaste tio åren har SEB i Baltikum rapporterat fler än 7 000 misstankerapporter till finanspolisen och vi utsätts varje dag för nya försök från kriminella element som vill utnyttja oss. Därför arbetar vi ständigt med att skärpa bankens förmågor.
Frågor och svar med anledning av programmet
Vad handlar Uppdrag gransknings program om?
Uppdrag granskning rapporterar om en internationell läcka av så kallade suspicious activity reports, SARs, som är de misstankerapporter som banker skickar till finanspolisen, där SEB är en av de banker som nämns. De uppgifter som framkommer i programmet utgör inte några nyheter för banken. Vi har redogjort för hur våra flöden har sett ut historiskt både publikt och i dialog med våra tillsynsmyndigheter.
Vad handlar läckan om?
Läckan består av misstankerapporter som banker dagligen skickar till finanspoliserna runt om i världen, som en del i sitt arbete för att motverka penningtvätt och annan finansiell brottslighet. I det här fallet handlar det om läckta misstankerapporter till den amerikanska myndigheten FinCen.
Det är viktigt att komma ihåg att de transaktioner som omnämns i läckan består av sådant som banker har identifierat som misstänkt aktivitet och rapporterat till finanspolisen, vilket är i linje med hur bankerna ska agera. Läckan visar inte heller nödvändigtvis hela bilden, bland annat eftersom den endast ger en delmängd av de misstankerapporter som rapporterats till den amerikanska myndigheten. Det framkommer inte heller om de banker som omnämns i läckan också har skickat misstankerapporter till sina länders finanspolis, och inte heller vilka ytterligare åtgärder som banker och myndigheter har vidtagit. Vi agerar på de varningssignaler vi får, dels genom misstankerapporter och nära dialog med polis och myndigheter och dels genom att till exempel avsluta kundrelationer. De senaste tio åren har SEB i Baltikum rapporterat fler än 7 000 misstankerapporter till finanspolisen.
Läs SEB:s tidigare kommentar från den 21 september 2020 om de läckta misstankerapporterna på www.sebgroup.com.
Vad är misstankerapporter och varför är de hemliga?
Misstankerapporter, SARs, utgör en viktig del av hur brottsbekämpande myndigheter samlar in bevis på potentiell finansiell brottslighet. I likhet med andra banker rapporterar vi tusentals misstankerapporter globalt varje år. Det är en del i vårt dagliga arbete för att motverka finansiell brottslighet.
Rapporterna skickas in till myndigheterna av banker och andra företag. De ger bland annat myndigheterna en möjlighet att förverka medel och lagföra kriminella. Det är därför inte tillåtet för banker att dela med sig av information kring misstankerapporterna eftersom det är polisiärt underrättelsematerial.
Den amerikanska myndigheten FinCEN har publicerat på sin hemsida att obehörigt avslöjande av misstankerapporter är ett brott som kan påverka USA:s nationella säkerhet, äventyra utredningar av brottsbekämpning och hota säkerheten för institutioner och individer som lämnar in sådana rapporter.
Det är samtidigt ett problem utifrån ett brottsbekämpande perspektiv att banker inte tillåts dela information med varandra om misstänkta aktiviteter. SEB arbetar därför för att öka samarbetet mellan banker, myndigheter och länder för att lättare kunna dela information om misstänkt beteende.
Varför har ni inte velat ta del av den information som Uppdrag granskning har?
Uppdrag granskning hänvisar till en läcka av misstankerapporter som banker generellt sett upprättar när man upptäcker en transaktion eller ett beteende som kan misstänkas utgöra penningtvätt eller annan finansiell brottslighet. Rapporterna utgör därmed polisiärt underrättelsematerial som andra banker varken ska ta del av eller kommentera.
Hur ser ni på de bolag och transaktioner som förekommer i programmet?
De uppgifter som förekommer i misstankerapporter är polisiärt underrättelsematerial som vi varken ska ta del av eller kommentera. Angående de transaktioner som nämns i programmet, om 8,2 miljarder kronor, kan vi konstatera att SEB redan under hösten 2019 publicerade historisk transaktionsdata på totalt 25,8 miljarder euro (motsvarande cirka 260 miljarder kronor) över så kallade lågtransparenskunder i Estland mellan 2005 och 2018.
Varför har SEB:s VD Johan Torgeby inte ställt upp på en intervju?
SVT har intervjuat Johan Torgeby fyra gånger hittills under 2020. I den intervju som gjordes den 29 januari, som finns publicerad på svt.se, svarar Johan Torgeby också på frågor om bankens arbete för att motverka penningtvätt, samt om de varningssignaler som banken får och hur vi agerar på dem. Därtill intervjuades SEB:s chef för regelefterlevnad och bankens kommunikationschef av Uppdrag granskning redan i november 2019.
Vi anser inte att Uppdrag gransknings beskrivning av SEB:s historia och våra uttalanden är rättvisande. Vi anser inte heller att de vinklingar som Uppdrag granskning gör är objektiva och de tar inte in de svar som SEB har gett programmet. SEB har svarat utförligt på de frågor som Uppdrag granskning har ställt – och vi väljer att svara på det sätt vi finner mest lämpligt.
Eftersom de läckta misstankerapporterna utgör polisiärt underrättelsematerial ska vi inte ta del av eller kommentera den information de innehåller.
Vår ambition är att vara öppna, transparenta och korrekta i vår kommunikation. Bankens talespersoner syns ofta i media och vi gör vårt bästa för att svara på de frågor vi får från journalister, om både penningtvätt och andra ämnen.
Varför tar Uppdrag granskning återigen upp VD:s citat om röda flaggor?
Vi noterar att Uppdrag granskning håller fast vid en feltolkning av ett uttalande som SEB:s VD gjorde hösten 2018, samt att de inte tar in våra upprepade påpekanden om faktafel. Vi har vid ett flertal tillfällen betonat för Uppdrag granskning att citatet är taget ur sin kontext och att Uppdrag granskning därmed förmedlar en felaktig bild.
När Johan Torgeby talade om röda flaggor vid en presentation av bankens kvartalsrapport för tredje kvartalet 2018 handlade det om två saker:
Den första avsåg eventuella jämförelser med det som nyss hade rapporterats om Danske Banks verksamhet i Estland. I en sådan jämförelse kunde vi inte se, utifrån de externa och interna analyser som gjorts av SEB:s verksamhet i Baltikum, att banken haft som affärsidé att attrahera kunder med högre risk för penningtvätt. Andelen av dessa kunder har därtill varit begränsad och har minskat över åren genom aktiva beslut i banken. Vi kunde också se att SEB hade agerat på de signaler vi fått från exempelvis myndigheter och banken har löpande rapporterat misstänkt penningtvätt till finanspolisen. Detta anser vi fortsatt är en korrekt beskrivning.
Den andra handlade om misstänkt transaktionsaktivitet, där vi får en mängd varningssignaler varje dag som vi tittar närmare på och vid behov vidtar åtgärder för.
Detta förklarar Johan Torgeby också i intervjuer, bland annat i den han gjorde med SVT den 29 januari 2020, vilken finns publicerad på svt.se.
Nedan finns citatet från oktober 2018 i sin helhet, med de delar som UG valt att inte ta med i sitt program markerade med fetstil:
”…utöver det vi gör själva så har vi externa myndigheter och en intern granskningsfunktion som vi kallar internal audit. Och just i Estland så har vi gjort 21 penningtvättsrelaterade granskningar med estniska finansinspektionen sedan 2008 och vi har gjort nio stycken oberoende interna granskningar sedan 2008, och vi har inga röda flaggor. Utöver det här så har vi en väldigt hög ambition att använda ny teknik – vi gör ju miljontals affärer hela tiden och det finns inte en möjlighet för det mänskliga ögat att kunna processa så mycket information. Så med ny teknik så har vi något som heter suspicious trading monitoring, alltså suspekt beteendeövervakning, som vi får en uppsjö av bra röda flaggor när man ser något oegentligt som kan hända. Problemet med att använda teknik är att man får det vi kallar false positives – man får väldigt många signaler som faktiskt var en helt regelrätt transaktion från en regelrätt person. Men icke desto mindre, väldigt viktigt att spendera mer på, investera i och förbättra och framförallt nu när det finns så hemskt mycket intressant teknik att förbättra det här på.”
Vi har redan tidigare kommunicerat kring detta och återgett citatet i sin helhet i de frågor och svar som vi publicerade på vår webbplats i november 2019.
Uppdrag granskning hävdar att den ryska centralbankschefen Andrei Kozlovs varningar föll i glömska i tio år. Stämmer det?
Nej. Som vi har påpekat till Uppdrag granskning, och också kommenterat i media vid ett flertal tillfällen, så tog SEB Kozlovs varningar på största allvar. Redan dagarna efter att vi fick informationen från honom gjorde vi anmälningar till polisen. Vi har också själva, i vår egen kommunikation, beskrivit hur Andrei Kozlovs varningar 2006 utgjorde en viktig del i SEB:s arbete mot penningtvätt i de baltiska länderna. Bland annat tack vare dem kunde vi redan 2006 och tiden därefter identifiera, rapportera och avsluta misstänkta kundrelationer. Detta bekräftas också i den historiska transaktionsdata som banken publicerade hösten 2019.
Kan SEB garantera att banken inte utsätts för penningtvätt?
Nej, det kan vi inte. Det kan ingen bank, och det har vi återkommande betonat i vår kommunikation kring den här frågan. Så länge det finns kriminalitet i världen så kommer kriminella tyvärr försöka ta sig in i det finansiella systemet. I takt med att regelverken har skärpts har också banksystemets förmågor förbättrats över tid, men här finns hela tiden mer arbete att göra. Det finns inga perfekta system, men vi arbetar hela tiden med att bli bättre på att förebygga, upptäcka och rapportera misstänkt aktivitet, och i det arbetet blir vi aldrig färdiga. Vi arbetar också för ökad samverkan mellan banker, myndigheter och länder – med ny teknik och ökad informationsdelning – i syfte att stärka hela samhällets motståndskraft mot den här typen av brottslighet.