Konst utan kompromiss som livsväg
Konsten smög sig in i Emanuel Röhss liv redan under barndomen i Göteborg. "Mina föräldrar tog ofta med mig till konstmuseer, och även om jag som barn inte fullt ut förstod alla dimensioner av det jag tittade på, var det berikande upplevelser som sådde ett frö."
Intresset för konst väcktes tidigt hos Emanuel Röhss, och även om han kanske inte helt greppade innebörden av konstnärsyrket från första början, kändes det aldrig som ett radikalt beslut att välja den banan.
– Jag blev tidigt intresserad av att teckna och andra visuellt kreativa områden. Så jag fortsatte att utvecklas och lärde mig även att måla. Gradvis gick konsten från att vara ett intresse till att bli ett sätt att utforska världen och växa som person, säger Emanuel.
Som 19-åring började han på en förberedande konstskola i Göteborg, och därefter bar det av till Dublin för studier på ett konstinriktat college följt av masterutbildning på Royal College of Art i London.
– Jag fick bra respons på det jag gjorde, vilket motiverade mig att testa och utforska konsten och även lära mig mer om hur konstvärlden fungerar och vad som krävs för att bli en professionell aktör i den.
Genom kontakter med olika lokala gallerister, både i Sverige och Storbritannien, började Emanuel att sälja sina verk.
Konst ska, i min mening, inte ha ett tydligt budskap. Det är inte reklam eller propaganda. Det den kan göra, på ett sätt som andra saker vi människor producerar inte kan, är att påverka och berika vardagen på ett mer subtilt sätt.
En konstnär i ständig utveckling
– Att ställa ut mitt arbete och interagera med konstmarknaden gav mig en större förståelse för hur jag kunde forma en professionell orientering på samma gång som min konstnärliga riktning blev mer tydlig.
Sedan drygt tio år bor Emanuel i Los Angeles. Till en början såg han det inte som ett permanent livsbeslut, men stadens dynamiska konstscen och speciella förhållande till film och fiktion började snart påverka hans arbete.
– Jag blev fascinerad av hur filmindustrin skapat en slags parallell verklighet. Dualiteten mellan det verkliga och det fiktiva, det konstruerade och det autentiska, blev en central tematik i min konst.
Emanuel säger att hans konstnärliga uttryck har varit i konstant förändring genom åren. I början av karriären var hans arbete mer stramt och fokuserat, men under det senaste decenniet har han rört sig mellan olika medier, från måleri och skulptur till film och installationskonst.
Ett av hans större projekt just nu är en offentlig gestaltning i Borås, där han samarbetar med arkitekter för att skapa permanenta verk i offentliga miljöer. Tanken är att integrera konst med stadsplanering genom ett parkstråk som binder samman stadens grönområden.
– Att arbeta med konst för en bredare publik skiljer sig i många avseenden från exempelvis galleriutställningar eftersom konsten i det offentliga rummet etablerar en kommunikation med en större publik som inte har erfarenhet av samtidskonst. Utmaningen i det handlar om att tillgängliggöra arbetet utan att simplifiera eller låta det ha många bottnar. Konst ska, i min mening, inte ha ett tydligt budskap. Det är inte reklam eller propaganda. Det den kan göra, på ett sätt som andra saker vi människor producerar inte kan, är att påverka och berika vardagen på ett mer subtilt sätt. Balansgången i arbetet med detta handlar om att hitta starka uttryckssätt och samtidigt inte tala om för betraktaren exakt vad dom ska tänka och känna.
– Som barn förstod jag inte fullt ut alla dimensioner av det jag såg på konstmuseer tillsammans med mina föräldrar, men det var ändå berikande upplevelser. Då man har mycket erfarenhet av konst blir det möjligt att uppskatta och analysera fler lager. Men det betyder inte att den som saknar erfarenhet inte kan berika sig, men det krävs en viss nyfikenhet, ett visst sorts intresse. Konst kan tala till vem som helst, men det fungerar inte för alla.
Emanuel säger att hans konst nog kan uppfattas som spretig, vilket ibland kan vara en utmaning då konstvärlden ofta efterfrågar tydliga signaturuttryck.
– De vill kunna säga att Emanuel Röhss gör den typen av tavlor – det är typiskt för honom. Och för vissa konstnärer funkar det att göra samma tavla hela livet – de hittar en extrem motivation i det repetitiva. Men för mig har det alltid varit viktigt att fortsätta testa nya saker i mitt arbete. Det är en av de aspekter som gör jobbet utmanande.
För Emanuel handlar konst inte bara om att producera verk, utan också om att hitta en balans mellan arbetet och livet i stort.
– Tidigare tillbringade jag ofta hela dagar instängd i min ateljé, men med åren har jag utvecklat ett mer dynamiskt arbetssätt. Konstnärskapet behöver inte vara bundet till en fysisk plats utan är en pågående process. Inspiration och idéer kan uppstå var som helst – på en bilresa genom öknen, under en bergsbestigning eller i ett samtal med en vän.
Konstnärskap har tagit honom runt stora delar av världen, men idag uppskattar Emanuel livet i Kalifornien, där han har sitt hus och sin ateljé.
– Jag ser inte längre på livet som jag gjorde för tio år sedan, då jag kunde dra upp rötterna och flytta snabbt. Man blir mer förankrad med åldern. Den internationella utgångspunkten jag hade som ung har påverkat mitt konstnärskap, mina relationer och hur min karriär har utvecklats. Även om jag inte hade en tydlig plan från början, har bitarna fallit på plats och format min väg.
Skribent: Malin Edwards, SEB. Foto: Joel Sherwood, SEB. Artikel publicerad: 28 april 2025.
Ta kontakt med oss
Hör av dig, så kontaktar vi dig för ett första möte för att diskutera hur vi kan hjälpa dig att nå dina ambitioner och mål i livet.