2015-10-20 15:56

Kina – ingen tillväxtpanik men stora utmaningar väntar

SEB:s Chefstrateg Johan Javeus har varit i Hongkong för att tillsammans med bankens kunder lära sig mer om den kinesiska ekonomin och finansmarknaden. I Veckans tanke delar han med sig av sina intryck från möten och diskussioner under resan.

Om Grekland var första halvårets stora huvudvärk för finansmarknaderna så har andra halvan präglats av oro för utvecklingen i Kina. För att ge våra kunder en bättre bild av läget anordnade SEB i förra veckan en investerarresa till Hongkong. Under resan träffade vi analytiker, beslutsfattare, företag och journalister som alla fick ge sitt perspektiv på utvecklingen och de händelser som stått i centrum för den marknadsoro Kina orsakat de senaste månaderna. Börsfallet, devalveringen, signalerna om vikande tillväxt, husmarknad, skuldsättning, frågetecknen kring det politiska läget och möjliga investeringsmöjligheter avhandlades alla under fyra intensiva dagar.

Börskris med djupt rotade problem

Den kinesiska börsen har stabiliserat sig de senaste veckorna men nästan alla experter vi träffade var eniga om att hanteringen av börsturbulensen i stora delar ändå måste ses som ett misslyckande för regeringen. Myndigheternas traditionella lösning för att hantera kriser på finansmarknaderna har oftast bestått av att ”kasta pengar” på problemet. Men trots att man på olika sätt spenderade över 200 miljarder dollar på att stödköpa aktier räckte det inte denna gång och en mängd andra åtgärder i form av nya regler och kraftiga inskränkningar i handeln behövdes också för att stabilisera läget. Förutom de monetära kostnaderna har regeringen också betalat ett politiskt pris i form av minskad trovärdighet både i och utanför Kina.

Mycket av grunden till börsproblemen ligger i att Shanghaibörsen och systerbörsen i Shenzhen i huvudsak består av rätt dåligt skötta statliga företag vars huvudmål aldrig har varit att skapa värde för aktieägarna. Deras existens har snarare motiverats av andra skäl som att se till att folk har sysselsättning. Även korruption har bidragit till en svag utveckling genom att delar av företagens vinster har försvunnit via överprissättning av många av de varor och tjänster företagen köper. Tillsammans bidrar det till att förklara varför så lite av det kinesiska tillväxtundret de senaste tjugo åren avspeglat sig i aktiekurserna. Alla är eniga om att de statliga företagen är i behov av omfattande reformer men givet att sådana reformer nästan alltid är smärtsamma på kort sikt och riskerar att skapa många arbetslösa är det mest troliga att den delen av reformprocessen kommer att gå långsamt speciellt så länge som ekonomin saktar in. Vi i Europa kan naturligtvis hitta många paralleller till reformprogrammen i Sydeuropa som bara var möjliga att genomföra med hjälp av ett stort yttre tryck. Det trycket saknas fortfarande i Kina.

Xi Jinping – en reformator med oklara motiv

Även om reformerna av statliga företag går trögt så har ändå Kinas president Xi Jinping ett rykte om att vara välvilligt inställd till ekonomiska reformer. Xi har också samlat på sig mycket mer personlig makt än någon av sina föregångare sedan Deng Xiaoping, som inledde resan mot det moderna Kina i slutet av 1970-talet. Ett verktyg Xi har använt flitigt för att utöka sin egen makt är den antikorruptionskampanj som bedrivits de senaste åren. Eftersom korruptionen varit utbredd, även inom det kinesiska ledarskiktet, har kampanjen varit ett verktyg för att rensa ut politiska motståndare. Samtidigt har kampanjen också varit effektiv när det gäller att minska korruptionen i samhället och det har gjort den omåttligt populär hos befolkningen som idag faktiskt upplever betydligt mindre vardagskorruption än tidigare. Frågan är hur länge den effekten kommer att bestå eftersom själva systemet inte reformerats och det nu dessutom börjar synas tecken på att intensiteten i antikorruptionskampanjen håller på att avta.

En annan sak som bidragit starkt till Xis popularitet är hans nationalistiska agenda som visat sig på många olika sätt och som också skapat en hel del spänningar i regionen. Den utvecklingen ses med stor oro av många i Hongkong som tydligt känner av fastlands-Kinas ökade inflytande och allt starkare grepp.

Övertolka in devalveringen

Åsikterna kring motiven för devalveringen av den kinesiska valutan renminbin i augusti går isär. Många menar att dess signalvärde överdrivits och att den faktiskt i huvudsak var resultatet av den ”tekniska” förändringen som syftar till att renminbin ska kunna bli en del av IMF:s SDR-korg. Att ett beslut i den riktningen kommer att tas nästa månad är det få som tvivlar på. Att det i sin tur är första steget mot att renminbin kommer att bli en ny, internationellt gångbar, reservvaluta verkar alla ense om. Inte minst när vi besökte Hongkongs centralbank (HKMA) var renminbins ökade betydelse tydlig. Huvuddelen av presentationen vi fick lyssna till handlade om alla renminbins fördelar och stora potential att bli en ny världsvaluta. Det är inte utan att man undrar hur länge Hongkong-dollarn kommer att fortsätta vara peggad till den amerikanska dollarn efter det att renminbin blivit en del av SDR-korgen. Inte minst när man ställer det i ljuset av den nationalistiska agenda som president Xi också bedriver. När det gäller valutautvecklingen framöver fanns ingen riktig konsensus men helt klart är att USD/CNY inte länge går att betrakta som ett ”one way bet”. Den ekonomiska utvecklingen lär bli mer styrande för valutakursen.

Ingen tillväxtpanik så länge nya jobb skapas

Vid sidan om börs och valuta har också den realekonomiska utvecklingen i Kina skapat en hel del oro i väst. Någon panikstämning vad gäller tillväxtutsikterna var dock svår att hitta. Visserligen litar ingen på de officiella BNP-siffrorna men trots att tillväxten fallit så tyder det mesta på att ekonomin fortfarande växer så pass snabbt att den förmår att skapa fler jobb. Så länge det är fallet är tillväxtproblemen hanterbara. Många lyfter också fram den snabbt växande tjänstesektorn som nu är större än industrin som en positiv och stabiliserande kraft i ekonomin.

Några korta investeringstips

För den som delar synen att Kina inte står inför någon tillväxtkollaps och gärna vill investera i landet snappade undertecknad upp några råd som verkar vettiga.

  1. Även om värderingen inte är lika utmanande längre är aktiemarknaden fortfarande osäker som följd av de strukturproblem de statliga företagen står inför och ett alternativ kan istället vara att investera i kreditmarknaden. Den kinesiska high-yield marknaden erbjuder relativt bra avkastning och konkurser har hittills varit ovanliga. Staten har en benägenhet att hjälpa företag som får problem så att konkurser kan undvikas. Det gäller i viss mån även icke-statliga företag eftersom deras obligationer ofta sålts till sparare av statliga banker som därmed i moralisk mening hålls ansvariga om obligationerna skulle bli värdelösa. Det leder till stora protester och klagomål från småspararna som myndigheterna vill undvika och därför ser man ofta till att lösa problemet med statliga pengar.
  2. Att investera i Kina kräver lokalkännedom och representation på plats är närmast ett måste för att inte tvingas ta en massa onödiga risker. Att analysera bolag utifrån siffrorna i ett årsbokslut kan fungera i Europa och USA men kan gå mycket snett i Kina.
  3. När det gäller vilka sektorer som bör ha störst potential ser miljöområdet och sjukvård lovande ut. Miljöproblemen i Kina är gigantiska. Luftkvaliteten i städerna diskuteras i Kina lika flitigt som bostadsmarknaden diskuteras i Stockholm. Hälsovård kommer att bli ett starkt expansionsområde i takt med att befolkningen i Kina blir allt äldre. Luftföroreningarna väntas dessutom ge upphov till en hel del hälsoproblem hos betydande delar av befolkningen. Samtidigt har den kinesiska enbarnspolitiken omöjliggjort att barnen, som i många andra länder i Asien, ska kunna ta hand om sina föräldrar på äldre dar. Sammantaget finns ett mycket stort behov av att bygga ut vårdsektorn i Kina under kommande år.

Den största anledningen till att investera i Kina eller i övriga Asien är inte att företagen är billigare eller människorna där jobbar hårdare till en lägre kostnad än vi. Snarare är det för att dessa ekonomier utgör en allt större den av globala ekonomin. Därmed blir det också naturligt att inkludera dem i sin portfölj utifrån ett rent diversifieringsperspektiv.