Kinas ledarskifte är äntligen avslutat. Den nye presidenten Xi verkar vara en person med internationella ambitioner som ska byggas på samarbete, inte konfrontation. Xis programförklaring för ”sitt decennium” som president går under ledorden att återställa Kinas roll som inte bara ekonomisk och finansiell utan också politisk stormakt – ”en kamp för en betydande renässans för Kina som nation”.
Betydelse för världen osäker
Exakt vad den nya kinesiska utrikespolitiken betyder för resten av världen återstår att se. Men Kina flyttar fram positionerna i ett läge när USA och Europa är ekonomiskt försvagade och där merparten av den i flera fall även försvagade politiska kraften i USA och Europa måste riktas mot interna utmaningar. Kinas positionsförändring sker också i en miljö där konkurrensen ökat dramatiskt om den ekonomiska och finansiella och därmed också politiska makten i Sydostasien. Det ökar behovet av både ett forum för diskussioner och ett neutralt politiskt ledarskap för konflikter som lär uppstå de närmaste åren.
Det osäkra geopolitiska tillståndet i Asien, tillsammans med en snabbt åldrande befolkning, är ett av de mer centrala hoten mot tillväxten i såväl Asien som världsekonomin. En hög frekvens av tvister om öar och havsområden hotar stabiliteten och riskerar att sätta negativa avtryck i både investeringar och konsumtion. Sydostasien är viktig ur olika perspektiv. En växande del av världshandeln äger rum i området. Det finns därtill råvarutillgångar vilka är viktiga inkomstkällor för olika länder. Allt detta sker i ett läge där flera länder i Asien – till skillnad från USA och Europa – har ett statsfinansiellt utrymme att officiellt och inofficiellt öka militär- och försvarsutgifter påtagligt.
Vilken roll får USA?
Det finns en osäkerhet kring vilken roll USA ska spela för regionen, men flera tecken tyder på ökad amerikansk militär närvaro i Sydostasien på bekostnad av närvaron i till exempel Mellanöstern. Det är en utveckling som sannolikt kommer att drivas på ytterligare av effekterna av framtagning, utveckling och användning av så kallad skiffergas och USA:s möjligheter att bli självförsörjande på energi inom några år. Frågan är dock om USA:s närvaro är stabiliserande eller destabiliserande för regionen. Det finns en uppenbar konkurrens mellan USA och Kina. USA har höjt sin profil i området och nu verkar Kina vara på väg i samma riktning. Signalerna från både Kina och USA är emellertid hittills positivt konstruktiva kring ett utvecklat samarbete.
Det finns tendenser till en pågående ”regionalisering av globaliseringen, det vill säga att handeln mellan länder kommer att utvecklas särskilt starkt i Asien framöver. Amerikanska och europeiska förhoppningar om en nästintill oändlig konsumtionsmarknad kan behöva justeras eftersom sannolikheten ökar för att det är lokal/regional produktion som i första hand möter en växande konsumtion i Asien.
Det finns en kinesisk önskan om att få ökat globalt erkännande. Kina är ju en folkrik region med ekonomisk styrka. G20 har blivit en möjlig plattform där länder som till exempel Kina, Indien och Indonesien sitter med samma rösträttsstyrka som till exempel USA, Storbritannien och Tyskland. Det är uppenbart dock att till exempel Indien och Indonesien fortfarande måste fokusera på egna interna utmaningar och i dagsläget inte har kapacitet att engagera sig i globala frågor.
Nordkorea en prövning för Kina
Ett närliggande akut läge är världens relation till Nordkorea. Ingen, inte ens ”vännen” Kina, tycks förstå den nordkoreanska agendan. De senaste veckorna har spänningarna på den koreanska halvön ökat påtagligt samtidigt som Kina valt att ställa sig på det internationella samfundets sida och kritisera Nordkorea. Koreafrågan ser ut att bli Kinas första riktigt stora utrikespolitiska prövning.
Frågorna är många kring hur Kina ska flytta pjäserna på det globala politiska schackbrädet. Hitintills har Kina alltså valt en låg internationell profil för att kunna fortsätta surfa på den globala ekonomiska vågen. Signalerna från Peking antyder att saker håller på att förändras. Och det kan gå snabbt. Kinas tyngd ökar inom till exempel IMF. Trycket ökar ytterligare på att Kina gör sin valuta fullt konvertibel. Därmed påbörjas en resa som innebär att dollarn, euron, pundet och yenen kommer att få känna av ökad konkurrens från yuanen om rollen som viktig världsvaluta. Men räkna med en skakig resa också för Kina vilket kommer att från tid till annan skaka om resten av världen.