Veckans Tanke – Dragkamp om De Gröna och FDP för att få kanslerposten

1. Vem är valets vinnare och förlorare?

Det senaste året har vi sett stora omsvängningar i opinionen som delvis drivits av politiska klavertramp från partiledarna. Social­demokraterna (SPD) och De Gröna vinner mark, men mindre än vad opinionsmätningar pekade på för några veckor sedan. De Grönas ökade stöd ger partiet en nyckelroll för att få ihop en majoritets­regering eftersom en fortsatt storkoalition mellan CDU och SPD ter sig osannolik. Trots viss återhämtning i valspurten får Kristdemo­kraterna (CDU/CSU) genomlida en svidande valförlust. Partiet tappar 9 procentenheter och gör det sämsta valet i partiets historia. Även partiet på vänsterkanten Die Linke tappade betydligt och ser ut att hamna precis under 5 procentspärren. Partiet tappar därmed sin roll i koalitionspusslet.

Valutfall och prelimärt resultat 2021
Procent

Källa: SCB, SEB; * Enligt preliminära valresultat.

2. Vilka frågor har varit i fokus under valrörelsen?

Klimat- och miljöfrågor har naturligt nog haft stort utrymme, inte minst efter sommarens översvämmningskatastrofer. De Gröna såg länge ut att kunna dra ännu större fördelar av att miljöfrågan blivit viktigare än migrationen i väljarnas ögon. Partiet kunde också profilera sig som en generellt förnyande kraft. Men en rad misstag och ”affärer” gjorde att De Gröna, och framför allt partiledaren Annalena Baerbock, tappade initiativet i valrörelsen.

Att Angela Merkel nu ska ersättas efter 16 år som förbundskansler gör att frågan om vem som har störst förtroende att leda landet blivit allt viktigare. Regeringschefens roll som sammanhållande kraft är också särskilt betydelsefull i Tyskland. Kontinuiteten i ämbetet har varit imponerande; Merkel tangerar nu Helmut Kohls tidigare rekord­notering. Om man också räknar in Konrad Adenauers långvariga kanslerperiod i den västtyska förbundsrepublikens barndom har dessa tre CDU-ledare innehaft ämbetet i 46 av förbundsreplikens 72 år långa historia. Konkurrenternas misstag har bidragit till att SPD:s Olaf Scholz haft framgångar med att framställa sig som den som står för kontinuiteten i egenskap av att ha varit Merkels finansminister och vicekansler Det är också troligt att allmänna vänstervindar i den internationella politiken gynnat SPD. I ett jämnt politiskt läge kan Scholz erfarenhet, och som kandidat för det största partiet, vara det som fäller avgörandet i förhandlingarna om en ny regeringskoalition.

3. Vilka regeringskoalitioner är mest sannolika?

Det nya tyska politiska landskapet öppnar upp fältet för flera alternativ. Det är inte självklart att det största partiet ska leda, eller ens ingå, i regeringen. Men efter flera storkoalitioner med CDU/CSU och SPD finns ändå en stor vilja till förändring. Den senaste mandat­perioden tvingades en storkoalition fram som en nödlösning när andra försök misslyckades. CDU/CSU har hittills alltid dominerat de koalitioner de ingått i som största parti med posten som förbunds­kansler. Det är därför inte troligt att de är intresserade av en biroll i regeringen efter den stora nedgången i valet. Därför är det mest sannolikt att SPD och De Gröna kommer att utgöra kärnan i kommande regeringsunderlag. Men man behöver också stöd av liberalerna (FDP). FDP har dock mer gemensamt med CDU/CSU. Partiet har t ex. en mer strikt syn på det finanspolitiska manöverutrymmet såväl i Tyskland som på EU-nivå. Detta kan sätta käppar i hjulet på de satsningar på välfärd och miljö som SPD och De Gröna drivit i valrörelsen. Även om CDU/CSU är sargade efter val­förlusten har de skickat signaler om att man är intresserade av att leda en koalition med FDP och De Gröna. Dessa partier samarbetar på delstatsnivå men det blir troligen svårare på federal nivå. Båda de stora partierna står således inför problem med att så ihop en majori­tet med De Gröna och FDP men valresultatet innebär ändå att SPD har de bästa möjligheterna.

4. Hur påverkas den ekonomiska politiken generellt?

Ett tydligt mönster under efterkrigstiden är att politiken präglats av mycket stor kontinuitet. De ideologiska skillnaderna mellan de två stora partierna har varit relativt små när det gäller ekonomisk politik. CDU/CSU har t ex. legat ganska fast förankrad i den prag­matiska mittenfåran och har ofta varit kallsinniga till liberala experiment som genomförts i t ex. de anglosaxiska länderna. Också under de tidigare två perioderna med SPD-ledda regeringar var den ekono­miska politiken ganska mittenorienterad. Det var t ex under Willy Brandt/Helmut Schmidt-eran 1969-1982 som Bundesbanks mer hårdföra inflationsbekämpning med acceptans av lite högre arbets­löshet, tydligt började avvika från omvärldens fruktlösa försök att nå mer ambitiösa mål om ”full sysselsättning” med hjälp av ”fine tuning” av finanspolitiken. Omsvängningen gentemot tidigare CDU-ledda regeringar gällde då istället främst trevande försök att skapa vissa förbindelser mellan dåtidens väst- och östtyska statsbildningar. Under Gerhard Schröders tid som kansler 1998-2005 reformerades den tyska arbetsmarknaden genom de s k Hartzreformera. Detta ledde till att stagnationen efter den tyska återföreningen och konkurrenskraftsproblem i spåren av eurons införande kunde brytas. Arbetslösheten föll kraftigt men samtidigt ledde reformerna till vidgade ekonomiska klyftor.

Denna gång bidrar säkert det allmänna debattklimatet i Västvärlden med fokus på ekonomiska klyftor till att SPD drar sig lite mer åt vänster än vanligt. Partiet har t ex. aviserat att man vill återinföra någon form av förmögenhetsskatt och höja arvsskatten medan De Gröna vill höja skatten för de med högst inkomster. SPD och De Gröna kan nog komma överens om den ekonomiska politiken utan några uppslitande strider. Men med FDP som tredje samarbets­partner tror vi inte att politiken kommer att dras hårt i en vänster­riktning. Liknande förutsättningar gäller om CDU/CSU lyckas få ihop en majoritet. Då blir istället De Gröna en garant för att politiken även i fort­sätt­ningen håller sig i mittfåran.  

5. Mer offensiv stimulanspolitik i Tyskland och EU?

Det ökade stödet för SPD och De Gröna talar trots allt för en något mer expansiv politik med satsningar inom välfärd och miljö, till viss del finansierade med höjda skatter. Tysklands finanspolitiska regel­verk, som innebär att det federala underskottet inte får uppgå till mer än 0,35 procent av BNP över en konjunkturcykel, sätter dock käppar i hjulet. Regelverket har visserligen pausats till och med 2023 på grund av pandemin. De Gröna, och troligen även SPD, kan nog tänka sig att rucka på det också på längre sikt men även i detta avseende lär FDP:s hårda linje bromsa utvecklingen. Det är ändå troligt att gröna satsningar och en del andra investeringar kommer att ses som nödvändiga insatser för att klara av utmaningen att få ner utsläpp och miljösäkra ekonomin. Sådana argument för att ytterligare en tid frångå regel­verket blir svåra för FDP att stå emot, även om partiet lär bromsa en del reformer och skattehöjningar.

Även inom EU är det finanspolitiska regelverket satt i pausläge under pandemin. Budskapet från Bryssel, ECB och andra internationella organi­sationer har varit att man ska vara försiktiga med att dra undan stöd för tidigt. Det är ofrånkomligt att finanspolitiken i EU kommer att stramas åt framöver när krisstöden minskar men erfarenheten från eurokrisen kommer att bidra till klart mindre pekpinnar och press att snabbt minska underskotten. En röd-grön tysk regering kommer att bidra till en mjukare inriktning från medlemsländernas sida. Samtidigt kan hållningen inom EU bli viktig i förhandlingarna. FDP:s hårda hållning och försiktighet att låta EU ta över mer ansvarsområden har tidigare varit en knäckfråga för att få med dom på tåget.

6. Hur är läget i den tyska ekonomi?

Den tyska ekonomin har utvecklats relativt väl under Merkels tid som förbundskansler. En del av framgången beror dock på reformer som genomfördes under tidigare rege­ringar t ex. Harz-reformerna. Tysk­land ligger i topp om man tittar på BNP-utvecklingen sedan 2006 bland de fyra stora euroländerna och även om industrin har en del motvind med post-pandemiproblem ser utsikterna goda ut. Utmaningen för kommande regering blir att utveckla och anpassa ekonomin ytterligare. IMF och OECD har i sina senaste genomgångar tagit upp bl a behov av investeringar inom digitalisering och infra­struktur, utbildning för att minska flaskhalsar samt forskning och utveckling för att få upp produktiviteten. Exportberoendet har hittills bidragit till en balansgång och en ovilja att störa relationerna med t ex Ryssland och Kina. De Grönas retorik mot dessa länder har varit mer uppskruvad kring frågor om miljö och mänskliga rättigheter. Det återstår att se hur hårt man driver dessa ståndpunkter om/när de tar plats i regeringen.

7. Påverkas ECB av det nya politiska läget i Tyskland?

Återhämtningen fortskrider men euroländerna ligger generellt efter USA och Norden. ECB har precis ändrat sin formulering av inflations­målet, vilket i viss mån ökar behoven av penningpolitiskt stöd under lång tid. En mer expansiv tysk finanspolitik skulle på marginalen avlasta ECB något och därmed minska behoven av en ultralätt penningpolitik. Men generellt lär inte valutgången ha någon större betydelse för ECB-politiken i närtid. Det tyska motståndet mot alltför mycket centralbanks­stimulanser har främst tagit formen av olika typer av rättsprocesser där kopp­lingen till tyska konstitutionen varit i fokus. Därtill är den export­inriktade tyska ekonomin beroende av att resten av euro­området kommer på fötter. Det finns därför ett intresse av att undvika de interna konflikter som präglade eurokrisen och då är fortsatt ECB-stöd viktigt.

8. Hur påverkas de finansiella marknaderna?

Även om vi nu tycks stå inför ett regeringsskifte i Tyskland har vi svårt att se några starka skäl för marknadsoro. Den initiala reak­tio­nen ser också ut att präglas av viss lättnad över att Die Linkes stora nedgång kraftigt minskat riskerna för en vänstergir för den ekono­miska politiken. Normalt krävs det också mycket allvarlig politisk osäkerhet i länder med stabila fundamenta för att några större finan­siella rörelser ska uppstå. Vid det senaste tyska valet 2017 var läget mer osäkert efter att Trump tagit över som amerikansk president samtidigt Brexit-beslutet var relativt färskt. Men trots att regerings­bildningen i Tyskland drog ut på tiden var inte marknaderna speciellt oroliga. På längre sikt är frågan hur marknaderna reagerar om politiken blir mer expansiv än vad som nu ligger i korten. Negativa tyska statslåneräntor och en måttlig offentlig skuldsättning, bidrar dock till mindre sårbarhet jämfört med många andra länder. Generellt är frågan om offentliga underskott nära kopplad till ECB:s politik och centralbanken lär vara försiktig med att strama åt QE-politiken på ett sätt som skapar oro. När det gäller valutan tror vi att euron försva­gas mot dollarn under 2022, men detta beror på förväntningar om ökade ränteskillander och inte på det politiska läget i Tyskland eller övriga euroländer.

9. Vilka internationella konsekvenser får valet?

Den tysk-franska relationen kommer att bli än viktigare framöver när Storbritannien lämnat EU. Europas samarbete med USA har visser­ligen blivit mer förut­sägbart när Trump lämnat Vita huset men i många avseenden ser Bidenadministrationen ut att fortsätta med en ”America first”-orienterad strategi. Det ökar behovet av att EU kan uppvisa en enad front även på områden där det tidigare rått meningsskiljaktigheter. Den senaste konflikten kring försäljningen av franska U-båtar till bl a Australien är ett sådant exempel. Tidigare har ofta Tyskland intagit en avvaktande och ibland medlande roll när Frankrike hamnat i konflikter med USA. Men framöver lär man bli tvungna att ta en tydligare ställning, vilket bla kan leda till att Tysk­land också behöver öka sina utgifter på områden som rör försvars- och utrikespolitik. Det tysk-franska samarbetet har de senaste decennierna inte varit speciellt känsligt för om länderna letts av företrädare med olika politiska färg. Det har tvärtom snarast varit lättare att nå bred samsyn i strategiska frågor när så varit fallet. President Macrons mittenposition i fransk politik talar inte heller för att valutgången i sig blir så viktig för de fransk tyska relationerna.

Att samtliga stora partier i grunden har en EU-vänlig grund­inställning talar för att valutgången inte innebär någon större kursändring, men Angela Merklels långvariga dominans i tysk politik reser ändå en del frågetecken. Tyskland har under Merkel försökt hålla ihop unionen och dess kärnvärden när den utsatts för påfrestningar som euro­krisen, Brexit och medlemsländer som blivit mer auktori­tära. Merkel har dock samtidigt fått kritik för att ha varit reaktiv i EU-frågor, vilket också säkert varit kopplat till Tyskland låga profil på den inter­natio­nella scenen. En mer proaktiv ledare skulle kunna stärka EU:s roll men också riskera att skapa mer osäkerhet. Med De Gröna i rege­ringen lär Tyskland höja sin profil när det gäller miljöfrågor och kanske också mänskliga rättigheter. Detta kan bidra till mer spända relationer till Ryssland och Kina. Merkel har under sin kanslertid bidragit till att mildra spänningarna mellan Västvärlden och Ryssland genom sina goda personliga relationer med de ryska ledarna och inte minst president Putin.

10. Hur påverkas Sverige av valet?

Att Tyskland är Sveriges största handelspartnergör att det finns skäl att följa utvecklingen särskillt noga. Några större ekonomiska konse­kvenser av valet är dock svåra att se. Men Tyskland är också det stora land vars politiska system påminner mest av vårt när det gäller partistruktur och valsystem vilket gör tyska val extra intressanta. Att mandatfördelningen till förbundsdagen i huvudsak sker genom ett proportionellt valsystem gör attt det krävs mer kompromisser mellan partierna för att skapa stabila majoriteter jämfört med t ex. situa­tio­nen i Frankrike och Storbritannien. Likheterna i nuläget är nog dessutom större än vanligt där t ex. FDP:s roll påminner en hel del om Centerns. Det är samtidigt svårt att komma ifrån intrycket av att samtalstonen och kompromissviljan mellan partierna generellt är mer konstruktiv i Tyskland än i Sverige. En annan intressant likhet i nuläget är att sittande finansminister ser ut att ta steget upp som regeringschef i båda länderna, vilket är mycket ovanligt i europeisk politik.

11. Hur påverkas Sverige roll i EU på sikt?

Att Storbritannien nu lämnat EU gör att det blir extra viktigt för Sverige att ha en konstruktiv relation till Tyskland. En potentiellt viktig fråga för svensk del rör den tyska lönebildningen. Runt 2015 införde Tyskland lagstadgade minimilöner och i valrörel­sen har bl a SPD drivit frågan om att dessa ska höjas relativt mycket. Den tyska omläggningen sker i en situation då den svenska modellen, där lönebildningen helt sköts av arbetsmarknadens parter, också är under press av EU. Inom ramen för ”Den sociala pelaren” driver EU-kommissionen linjen om gemensam lagstiftning. Förutom parts­modellens allmänt starka ställningen i Norden skulle Sverige drabbas extra hårt genom att relativt höga lagstadgade minimilöner lär för­värra de svenska integrationsproblemen.

Frågan om en gemensam EU-front i den internationella politiken kan också bli potentiellt besvärlig för Sverige och andra neutrala länder. Om USA:s engagemang i Europa trappas ned kan vi få en utveckling där EU skapar vissa parallella strukturer med NATO. Problemen med ett EU i otakt, där det är svårt att få alla medlemmar att gå i samma riktning, har då och då lett till diskussioner om vägvalet mellan ett mer enhetligt EU eller ett flerhastighets-EU. Eftersom Sverige redan står utanför eurosamarbetet skulle vi kunna hamna i en situation med ”dubbelt utanförskap” om EU:s agerande skapar svårigheter för Sverige att hålla fast vid alliansfriheten. Länder som väljer att avstå från fördjupat samarbeten inom viktiga områden tappar rimligen inflytande. För svensk del kan det bli extra kännbart när nu Stor­britannien inte finns till hands som allierad inom EU-samarbetet.