2018-03-09 11:34

Trumps tullar – mer inrikes- än utrikespolitik

De tullar som president Trump beslutat om påverkar inte den ekonomiska utvecklingen nämnvärt. Och huvudscenariot är att omvärldens reaktion blir tillräckligt måttlig för att inte utlösa nya åtgärder från USA. Det skriver SEB:s chefekonom Robert Bergqvist i Veckans tanke.

Tillväxten i världshandeln befinner sig just nu i en accelerationsfas.  Globaliseringen de senaste 15-20 åren har minskat ekonomisk ojämlikhet mellan länder. Växande protektionism och de-globalisering skulle isolera ekonomier och ge världsekonomin effektivitetsförluster. Nu beslutade handelshinder av USA är illavarslande tecken och handlar mycket om amerikansk inrikespolitik inför höstens mellanårsval. Men sett i ett större perspektiv utgör hittills aviserade handelshinder inget allvarligt hot mot den ekonomiska tillväxten i USA, Europa och resten av världen. Istället väntas USA:s enorma finanspolitiska stimulans – och US-dollarns stora rörelser – spela en större roll för tillväxt, inflation och penningpolitik. Men att USA förmår minska sina bytesbalansunderskott och att USA:s stora utlandsskuld på 40 procent av BNP kan sänkas är viktigt för den långsiktiga stabiliteten i det globala finansiella och monetära systemet.

Trumps tullar beklagliga men hanterbara

Vita husets beslut att införa importtullar på stål och aluminium – och att omvärlden vidtar motåtgärder – är beklagligt och tillför osäkerhet för företag som jobbar både nationellt och med globala produktionskedjor. Att som i USA:s fall nu hänvisa till ”nationell säkerhet” för att kringgå WTO-regler är förstås en klar överdrift. Men tullarna är för närvarande inget som på något avgörande sätt bedöms förändra utsikterna för BNP-tillväxt och inflation. USA:s totala import av stål och aluminium utgör bara 2 procent av total import. Det innebär bland annat att höjda importpriser knappast påverkar Feds strategi att höja räntan; SEB:s prognos ligger fast med fyra höjningar 2018 till 2,50 procent och ytterligare en höjning 2019.

Av större tillväxt- och inflationsbetydelse för USA och världen har istället effekterna av den procykliska skattereformen på 1 500 miljarder dollar samt ökade offentliga utgifter på 0,4 procent av BNP per år 2018 och 2019 (totalt 300 miljarder dollar). USA:s finanspolitiska stimulans bidrar till – allt annat lika – ökad import till USA av konsumtions- och investeringsvaror från omvärlden och lyfter global BNP med 0,2 procentenheter. Att införa ståltullar är ett sätt att minska USA:s importläckage och försöka säkerställa att effekterna av till exempel skattereformen stannar inom USA:s gränser. De nu föreslagna tullarna väntas dock få högst begränsade effekter på importläckaget.

Även de stora rörelserna i US-dollarn de senaste åren får större och bredare genomslag på USA och världen än hittills lagda tullförslag. Från hösten 2011 och fram till slutet av 2016 stärktes dollarn med nästan 30 procent (effektiva termer). Under 2017 och fram till och med i dag har dollarn istället tappat nästan 10 procent i värde. Vår prognos är att dollarn försvagas med ytterligare 6 procent de närmaste två åren – trots Feds räntehöjningar – i något som kan ses som en normalisering av tidigare överdrivna dollarförstärkning vilket kan minska globala obalanser.

USA:s totala skuld mot omvärlden på väg åt fel håll

USA:s bytesbalansunderskott väntas i år uppgå till 530 miljarder dollar vilket motsvarar cirka 2,5 procent av BNP; underskottet har därmed mer än halverats det senaste decenniet. Under samma period har USA:s utlandsskuld (NIIP) ökat från 1 000 till 8 000 miljarder dollar motsvarande nästan 40 procent av BNP. Den höga skulden avspeglar USA:s ihärdiga finansiella sparunderskott (bytesbalansen). Skulden har därmed passerat en kritisk nivå på 35 procent som riskerar sätta landet i finansieringssvårigheter på grund av trovärdighetsproblem.

Det ligger därför i omvärldens intresse att obalanserna inte ökar ytterligare. Det kan också förklara varför G20:s stats- och regeringschefer i Hamburg i juli 2017 accepterade USA:s ”krav” på skrivningar i slutkommunikén att fördelarna med handel inte fördelats i tillräcklig grad. Det är även uppenbart att G20 enligt beslutet från toppmötet i Hangzhou i september 2016 misslyckats med att reducera världens överskottskapacitet inom stålproduktion. Att tillväxten i världshandeln har accelererat det senaste året och att global tillväxt är ovanligt synkroniserad är normalt ingen grogrund för protektionism. Globaliseringen de senaste 15-20 åren har uppenbart minskat ekonomisk ojämlikhet mellan länder men ökat den i flera utvecklade ekonomier. Det kan föda populism och därmed lyfta risken för mer utbrett handelskrig.

Trump infriar vallöfte – men handelsriskerna har ökat

Huvudscenariot är att omvärldens motåtgärder ses som tillräckligt måttfulla och ansvarstagande för att inte utlösa nya USA-tariffer även om retoriken blir hård. Mycket talar för att Trumps beslut är taktik inför mellanårsvalet 6 november vilket höjer risken för nya utspel. Men det finns också ett tydligt ”handelskrigsmotstånd” bland republikaner på hög nivå även om USA:s lagstiftning ger presidenten stora frihetsgrader på handelsområdet utan kongressens godkännande.