2018-08-14 09:40

Trumps handelskrig: mångfacetterat, beklagligt, hanterbart

Nivån på världens importtullar har varit i en fallande trend de senaste 30 åren. Men ökad populism ger bränsle åt protektionism och handelskriget intensifieras under hösten, spår chefsekonom Robert Bergqvist i Veckans tanke för augusti. Idag väljer USA och resten av världen olika färdriktning för handelspolitiken. Effekten på global tillväxt är fortfarande hanterbar även med nya tullar – med USA som största förloraren – men förvärras om riskaptiten påverkar bl a tillgångspriser negativt. Centralbanker kan ställas inför dilemmat att både hantera högre inflation och nedåtrisker för tillväxt- och tillgångspriser.

President Trump har infört importtullar under 2018 med hänvisning till ”nationell säkerhet”. Därmed har han dragit in USA i ett handelskrig mot resten av världen; i första hand mot Kina, EU, Kanada, Mexiko och Japan. Omvärlden har å sin sida besvarat USA:s nya aggressiva handelspolitik med att dels införa tullar på USA-varor, dels försöka utöka och fördjupa, inte försämra, handelssamarbetet länderna emellan. Därför är handelskriget 2018 bilateralt, inte multilateralt som på 30-talet.

Världen har hittills prioriterat sänkta tullar…

En majoritet av världens ekonomier har de senaste 30 åren sett fler för- än nackdelar med att sänka tullar och därmed stimulera global handel. Och detta trots att världen 2008-09 bevittnade den värsta ekonomiska krisen sedan den stora depressionen på 30-talet. Enligt statistik från Världsbanken (se ovan) var genomsnittstullen för tillväxtekonomier 40 procent i början på 1990-talet – i dag är den drygt 5 procent. För utvecklade  ekonomier har tullsatsen fallit från 5 till drygt 2 procent. Global handel har därmed skapat lyft för ekonomisk tillväxt, välstånd och inkomster för många människor i utvecklingsländerna. Handeln har också medverkat till prispress som skapat utrymme för låga räntor och stigande realinkomster i många utvecklade länder.

Tullar är dock inte det enda verktyget som länder kan använda för att vinna fördelar på handelsområdet. Man kan t ex låta valutan försvagas eller ha administrativa rutiner kring handel som är onödigt krångliga och långsamma. Mycket talar för att t ex Kina, trots förnekande, har låtit valutan försvagas med 8,5 procent mot dollarn de senaste månaderna för att dels markera missnöje med USA:s handelspolitik, dels underlätta för Kinas exportindustri när tullar försämrar kinesiska företags konkurrenskraft.

Växthusmiljö för populism och protektionism

Val- och folkomröstningar i EU och USA de senaste åren visar att antietablissemangskrafter har medvind. Det innebär att populismen växer (se diagram) vilket ger syre till mer protektionism och isolationism framöver. Ökad ekonomisk ojämlikhet, främst inom länder, och migrationsströmmar ökar ytterligare spänningarna. Vi står samtidigt på tröskeln till stora teknologiska skift (ibland benämnt 4:e industriella revolutionen) som skapar stora möjligheter men även politiska spänningar när arbetsmarknad och välfärds- och utbildningssystem ska anpassas till en ny värld.

Finns det någon logik i Trumps handelskrig?

Historien visar att USA har förlorat på att införa handelshinder. George W Bushs införande av ståltullar våren 2002 gav t ex negativa effekter på tillväxt och jobb och de avskaffades redan efter 21 månader. Ändå tycks Trump ha flera bevekelsegrunder för att fortsätta sitt handelskrig ett tag till:

  1. Infria vallöften. Trump vann presidentvalet på löften om att ta tillbaka amerikanska industrijobb genom att omförhandla handelsavtal som NAFTA och TPP och att införa tullar på varor tillverkade i Kina och Mexiko. Med mellanårsvalet den 6 november behöver presidenten leverera.
  2. Minska importläckaget. När Trump sänker skatter och ökar offentliga utgifter (ca 1 700 miljarder dollar under två år) kommer också importen att öka. Med tullar fördyras importen och efterfrågan kan styras mot amerikanska varor.
  3. Bromsa utlandsskuldens tillväxt. Många år med stora handels-underskott gör att USA i dag har en skuld till utlandet på netto 7 888 miljarder (41 procent av BNP). En så stor skuld gör landet sårbart även om USA har en speciell reservvalutastatus.
  4. Skaka om systemet. Genom att hota med tullar tvingas länder till förhandlingsbordet. Därmed kan hinder synliggöras och hanteras på sätt som leder till ökad handeln länder emellan.

Handelskrig påverkar tillväxt, inflation och börs

Ett handelskrig med höjda importtullar påverkar realekonomin via i huvudsak två kanaler – direkt och indirekt.

  • Direkt: minskad handel, störningar i globala produktionskedjor samt höjda kostnader för importerade varor (d v s inflation);
  • Indirekt: osäkerhet sänker investerings- och konsumtionsviljan och inverkar negativt på tillgångspriser, t ex börser.

Både IMF och Bank of England (BOE) har redovisat beräkningar på tullarnas effekter på tillväxt och inflation. De har något olika antaganden om hur tullarna kan komma att justeras framöver.

IMF utgår från dels genomförda tullar, dels aviserade (per den 16 juli, d v s nya tullar i handeln USA/Kina samt biltullar). Därtill adderas den indirekta effekten (förtroendechock). I detta scenario (worst-case) sänks global BNP med ca 1,3 procent t o m 2021. Motsvarande siffra för USA är ca -2,0 procent.

BOE antar att USA framöver tredubblar importtullarna mot alla handelspartners, d v s höjer tullarna med 10 procentenheter. Den direkta effekten bedöms ackumulerat sänka global BNP 1,2 procent t o m 2021. Motsvarande siffra för USA är ca -2,5 procent. Tas hänsyn också till den indirekta effekten dubbleras den negativa effekten. BOE drar även slutsatsen att världen och USA får ackumulerat 1,1 och 0,8 procentenheter högre prisnivå 2021. Det illustrerar därmed policydilemmat för centralbanker.

Beklagligt men tillväxtmässigt hanterbart

Det är ofrånkomligt att USA:s förändrade handelspolitik innebär nedåtrisker för t ex tillväxten. Vår bedömning är dock att IMF och BOE tenderar att överdriva effekterna om man även beaktar en rad modererande faktorer:

  1. Hittills införda tullar får små effekter på global tillväxt om inte världen plötsligt drabbas av riskaversion. Det gäller även om tullarna höjs ytterligare (enligt IMF:s antaganden).
  2. Handelskriget är fortfarande bilateralt (mellan USA och resten av världen) – inte multilateralt. Att EU och Japan nu fått ett fri-handelsavtal på plats för ett område som motsvarar en tredjedel av världsekonomin bekräftar viljan till mer frihandel.
  3. USA är det land som drabbas tillväxtmässigt hårdast vilket bör påverka den amerikanska opinionen.
  4. Tullar medverkar till att styra om handelsflöden vilket också gynnar flera länders tillväxtHögt resursutnyttjande i många länder kan dock försvåra globala produktionsomflyttningar.
  5. Den ekonomiska politiken kan åter föras i mer expansiv riktning för att ge tillväxtstöd; se t ex Kina.

Sammantaget blir slutsatsen av beräkningarna och resonemanget ovan att i frånvaro av plötslig riskaversion så har global tillväxt  fortsatt motståndskraft mot störningar även om handelskriget skulle eskalera ytterligare något.