När 68-generationen nu går i pension kan man se det som ett slags facit på hur jämställdheten i Sverige har utvecklats de senaste decennierna.
SEB har, med hjälp av Statistiska Centralbyrån (SCB), tagit fram nya uppgifter om hur pensionsinkomsterna fördelades i Sverige under 2017 i genomsnitt och för olika grupper.
Tre saker framträder särskilt tydligt.
För det första är den allmänna pensionen, som alla har rätt till, fortsatt låg. I snitt 10 373 kronor per månad för kvinnor mellan 65 och 69 år och 12 309 kronor per månad för män i samma åldersgrupp.
För det andra är det fortfarande stor skillnad på mäns och kvinnors pensioner. Lägger man till tjänstepension och privat pensionssparande, vilket många har, så landar kvinnornas totala pensionsinkomster på 16 622 kronor i snitt och männens på 22 056 kronor.
Den tredje insikten, som hittills inte fått tillräcklig uppmärksamhet i pensionsdebatten, är att det är stora skillnader mellan olika grupper av kvinnor.
Uppgifterna baseras på data från drygt 283 000 kvinnor. De föddes i slutet av 1940-talet och i början av 1950-talet. De var i 20-årsåldern 1971, när sambeskattningen mellan makar avskaffades, och gick därmed ut i arbetslivet som ekonomiskt självständiga individer.
Idealen om jämställdhet syns dock inte i dessa kvinnors pensionsbesked i dag. I genomsnitt har kvinnorna 75 procent av männens pensioner, men skillnaderna mellan olika grupper av kvinnliga pensionärer är stora:
• De gifta kvinnorna har i snitt 16 903 kronor i total pension per månad.
• De som aldrig gift sig har i snitt 15 893 kronor.
• De frånskilda får i snitt 15 828 kronor.
• Änkorna har i genomsnitt en pension på 17 928 kronor.
De frånskilda kvinnorna har de allra lägsta pensionsinkomsterna. De som har förlorat sin make på grund av dödsfall får bäst pension, vilket är en konsekvens av det efterlevandeskydd som finns i tjänstepensionsförsäkringar och i privat pensionssparande.
Kvinnan som lever längre än sin partner får alltså del av dennes pensionssparande.
Dessa observationer visar att ojämställdheten mellan könen består – även för 68-generationen, som har gått till historien som de som stod på barrikaderna och krävde att kvinnors rättigheter skulle jämställas med mäns.
För att framtida generationer inte ska gå samma ojämställda pensionärsliv till mötes krävs fem saker:
• Tänk igenom hur livet som frånskild skulle kunna se ut, dels därför att de pensionsekonomiska skyddsnäten fungerar sämre vid skilsmässa än vid dödsfall och dels därför att det är långt fler som skiljer sig än som blir änka.
• Förbered dig. På samma sätt som många genom tjänstepensionen ordnar med ett efterlevandeskydd till den i relationen som har lägre inkomst bör man ordna med ett ”efterskilsmässoskydd” till samma person.
• Kvinnor och män måste bli bättre på att dela på deltiden, hemarbetet och föräldraledigheten. Då delar man också automatiskt på möjligheterna till karriär, löneutveckling och pensioner.
• Ett kompenserande sparande. Eftersom arbetsinkomsterna i snitt är lägre för kvinnor än för män bör makar också kompensera med sparande som görs till enskild egendom för att skyddas vid skilsmässa. Det kan också vara lämpligt med frivilliga överföringar inom generellt sparande och i vissa fall inom premiepensionen.
• Politiska åtgärder. När den tidigare avdragsrätten för pensionssparande togs bort av en enig politikerkår så avskaffades också den enda del av pensionssystemet som användes av och gav lika mycket till män och kvinnor.
Kvar är den allmänna pensionen som i snitt ger 20 procent mer till män samt tjänstepensionen som i snitt ger 40 procent mer till män. Internationella bedömare som EU, OECD och IMF lämnar återkommande samma rekommendation till Sverige; det behövs bättre uppmuntran till sparande.
Låt 68-generationens ojämställda pensioner bli en påminnelse från dessa jämställdhetsförebilder om att Sverige fortfarande har stora utmaningar. Så kan vi leva upp till de ideal om mer jämlika arbetsliv och pensioner som ännu inte infriats.