Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Robert och Jens, hur går tankarna om era nya roller?

– Var nyfiken, håll ögon och öron öppna och våga tänka utanför boxen. Det rådet ger Robert Bergqvist till Jens Magnusson när denne nu axlar manteln som SEB:s chefsekonom. 

Som vi tidigare meddelat har Robert Bergqvist valt att efter ett drygt decennium sluta som chefsekonom och gå över till en roll som seniorekonom. Han efterträds nu alltså av SEB:s privatekonom Jens Magnusson. Vi möter de två långvariga kollegerna och välkända ekonomerna i ett gemensamt Teamsmöte.

Jens, hur känns det att ta över rollen som chefsekonom? Vad är roligast med det nya uppdraget?

– Det är spännande och utmanande, men mest av allt väldigt roligt. Vad som framförallt är roligt är att få jobba med de riktigt stora perspektiven, att följa vad som händer runt om i världen, i den ekonomiska politiken och makroekonomin, och sedan bryta ner det och göra det begripligt för att på så sätt skapa nytta både för våra kunder och oss själva.

– Det ska också bli roligt att få jobba med delvis nya kunder inom division Stora företag och finansiella institutioner. Det är den enda division i banken som jag hittills inte har arbetat inom. Jag ser också fram emot att jobba med de oerhört skickliga ekonomer som arbetar med bankens ekonomiska och finansiella analyser och prognoser.

Robert, vad ska du göra nu?

– Jag ska fortsätta lägga pussel, försöka fånga alla intressanta ekonomiska, finansiella och politiska skeenden, försöka hitta mönster och förstå vart vi är på väg. Men, jag kommer att göra det med blicken lite längre in i framtiden än jag haft i min befintliga roll. Det råder knappast brist på viktiga frågeställningar. Världens ekonomiska, finansiella och politiska system stod inför väldigt stora utmaningar redan före pandemin och det kan nu leda till ganska stora skiften framöver. Frågetecknen växer och förhoppningsvis kan jag vara med och räta ut några av dessa.

Jens, vad är Roberts största styrka som ekonom?

– Det finns många! Robert har varit något av en institution inom svensk ekonomi, den naturliga auktoriteten på många områden, men kanske särskilt när det gäller penningpolitik och centralbankspolitik. Styrkan är den närmast unika kombinationen av bredd och djup, att han har haft hela den ekonomiska spelplanen att engagera sig i, men ändå förmått gå ner på djupet i så många delar. Det är väldigt få, om någon alls, som har den bredden och djupet och det är inte konstigt att han är så uppskattad av kunder, kollegor och media.

Robert, vad är Jens största styrka som ekonom?

– En ledstjärna för mig är att bra analys och bra kommunikation går hand i hand. Man måste kunna göra en bra analys, men om man inte kan kommunicera den når den inte fram till mottagarna. Och omvänt, om man är väldigt bra på att kommunicera, men inte kan göra analysen, blir det bara en sufflé som faller ihop. Jens har just den förmågan att kombinera bra analys med kommunikation, alltså att på ett pedagogiskt sätt kunna förklara vad som händer. Det är oerhört viktigt.

Vi befinner oss i ett exceptionellt läge, vad ser ni som den största utmaningen för världsekonomin just nu?

Jens:  I det kortare perspektivet handlar det om pandemihanteringen. Den akuta krispolitiken där man kan blåsa på med nästan hur mycket stimulanser som helst för att överbrygga pandemins effekter har i stort sett skötts bra. Men den närmar sig sitt slut och den stora utmaningen blir nu att gå över från ren krispolitik till någon form av mer framtidsinriktad och långsiktig tillväxtpolitik. Och då inte bara starta om systemet som det såg ut före krisen, utan ta tillvara möjligheterna att skapa en bättre och mer hållbar ekonomi.

Robert: Jag känner stor oro för att världens länder och maktblock håller på att bli mer inåtvända. Vi ser en växande nationalism kring läkemedel, men också inom andra viktiga varuområden. Länder blir mer fokuserade på den egna agendan. Vi har väldigt stora gemensamma utmaningar och de kan bara hanteras genom globala lösningar och samarbete. Där tycker jag tyvärr att utvecklingen går i fel riktning just nu.

Och vad finns det som ger hopp för framtiden?

Jens: Något som känns hoppfullt är att världen trots allt verkar vara något av en lärande organisation. Vi har till exempel lärt oss att det inte behöver ta fem år att ta fram vaccin. Även om det varit vissa bakslag så gick det märkligt nog på ett år i det här fallet. Både centralbanker och regeringar har också på ett bättre sätt än tidigare dragit åt samma håll för att lösa krisen. Det verkar också som att vi har lärt oss mer om hur man hanterar ekonomin under stress. Det har införts nedstängningar och nya restriktioner under hela året, men de har haft mindre och mindre negativa effekter på ekonomin. Det har varit en exceptionell situation, men vi har kunnat lära under tiden och lära av historien. Det tycker jag ger hopp för framtiden.

Robert: Ja, man ser stora inslag av kreativitet och problemlösande inte minst i näringslivet i Sverige och omvärlden. Företag har samarbetat med sina underleverantörer, sina kunder och till och med konkurrenter för att hitta lösningar och vägar ut ur krisen. Det visar att när det verkligen gäller kan världen samarbeta. Jag hoppas att vi tillsammans kan bygga vidare på det.