2015-10-06 15:22

Grekiska banker – en investering för den djärve

SEB:s chefstrateg Johan Javeus delar i Veckans tanke med sig av sina reflektioner efter en resa tillsammans med ett 20-tal investerare till två europeiska städer som på många sätt representerar ytterligheterna i Eurozonen, men vars öden ändå varit tätt sammanflätade de senaste åren. Den ena staden var Frankfurt där ECB har sitt säte och den andra var Aten som stått i fokus för så många av både ECB:s och Eurozonens problem.

I Frankfurt var många fortfarande chockade över avslöjandena kring Volkswagen. Skandalen beskrevs som ett trauma för den tyska självbilden där det finaste yrke man kan ha är att vara ingenjör och där det finaste man kan göra som ingenjör är att arbeta för något av de tre stora bilföretagen. En annan stor utmaning som diskuterades flitigt i Tyskland var de stora flyktingströmmarna. Som svensk blir man lätt oroad när flera av de vi talade med säger att man ser Sverige som en förebild för hur man ska gå till väga för att integrera flyktingarna i det tyska samhället!

Höjdpunkten i Frankfurt var utan tvivel ett besök hos ECB i deras nya enorma skyskrapa. Att byggnaden har ett viktigt symbolvärde var mycket tydligt. Arkitekturen var lika futuristisk som grandios och det var svårt att inte bli imponerad vilket naturligtvis också var meningen. Kritiken mot kostnaderna för bygget har tidvis varit hård men vissa byggnader måste få kosta och ECB-huset är utan tvivel en sådan byggnad.

Det stora hotet mot EU

Även om det inte är helt lätt att få raka svar från en centralbank hade vi ändå ett mycket givande möte med Arnaud Marés som är den ena av Mario Draghis två personliga rådgivare. Hans kanske största oro gällde inte Grekland eller utformningen av penningpolitiken utan det han beskrev som hotet mot den gemensamma marknaden. Tanken att hela EU ska fungera som en enda gemensam marknad med samma spelregler för alla länder är en grundpelare i EU-samarbetet som spänner över många olika områden av ekonomin. På senare år har den gemensamma marknaden dock börjat naggas i kanterna. Det görs allt fler undantag på olika områden och runt om i Europa finns starka politiska krafter som vill se ännu fler undantag framöver. Fortsätter utvecklingen kan det på några års sikt bli ett hot mot hela EU även om det är något få talar om idag.

Tredje gången gillt för Grekland?

I Grekland ser man nu fram mot en period av stabilitet efter all politisk och finansiell turbulens. Den stora frågan är naturligtvis om vi nått vändpunkten för ekonomin. Även om utmaningarna och problemen fortfarande är stora så finns ändå en hel del som tyder på att vi passerat botten och att de kommande åren kommer innebära en återhämtning på samma sätt som vi redan sett i övriga sydeuropeiska länder. Valet i september har resulterat i en politisk stabilitet som de flesta bedömare tror har goda förutsättningar att bestå under de kommande åren. Alexis Tsipras har lyckats rensa bort de utbrytare inom Syriza som var emot uppgörelsen med långivarna. Utbrytarna i sin tur misslyckades kapitalt i valet och fick inga platser i det nya parlamentet. Visserligen har regeringen numera bara en liten majoritet men eftersom det största oppositionspartiet Ny Demokrati också står bakom villkoren i det nya låneprogrammet är det politiska läget mer stabilt än på många år.

En vanlig invändning mot att vi kommer att få se en vändning till det bättre är att Syriza trots att man lovat ändå inte kommer att vilja genomföra några reformer. Istället är risken stor att man kommer fortsätta att förhala och försena implementeringen av de reformer som beslutats så att det i praktiken blir väldigt lite gjort. Man kan naturligtvis inte utesluta att det kan bli på det sättet men många av de vi pratade med menade ändå att läget är annorlunda nu. Överenskommelsen med långivarna är konstruerad så att om man inte lyckas förbättra skatteindrivningen och genomföra de reformer och besparingar man lovat så kommer besparingarna istället att med automatik göras på andra sätt, framförallt genom ytterligare sänkningar av löner och pensioner. För Syriza är det politiskt ännu svårare så att av två ”onda ting” kommer partiet välja reformer. Förutsättningarna för att genomföra förändringar förbättras också av att det grekiska folket gett regeringen ett starkt mandat att genomföra åtgärderna i stödpaketet.

Rekapitalisering av bankerna

Vid sidan om den för grekerna symboliskt viktiga frågan om en skuldnedskrivning så är nästa tunga punkt på agendan rekapitaliseringen av bankerna. Ingen vet ännu hur mycket det kommer att kosta men uppskattningen ligger på mellan 10 och 25 miljarder euro. Enligt den grekiske centralbankschefen och tidigare finansministern Yannis Stournaras som vi träffade under ett besök på centralbanken så kommer beloppet med stor sannolikhet att hamna betydligt under 25 miljarder. Exakt var slutnotan till sist landar beror på utfallet av den AQR (Asset Quality Review) som ECB håller på att färdigställa för alla systemviktiga banker i Europa och som ska presenteras inom kort. Därefter är det bråttom med att få rekapitaliseringen på plats eftersom den måste vara klar innan årsskiftet. Staten äger redan mer än hälften av aktierna i de grekiska bankerna och vill naturligtvis liksom bankerna själva gärna att privata investerare deltar i rekapitaliseringen.

En investering för den djärve

Är då grekiska banker en bra investering? Vi hade möten med ledningarna för två av de största bankerna i Grekland (National Bank of Greece och Alpha Bank) och det är ingen hemlighet att bankerna fortfarande står inför mycket stora problem. De dåliga lånen uppgår till nästan 50 procent av lånestocken och förtroendet för bankerna är kört i botten sedan turbulensen i somras. Även uttagsbegränsningarna kommer säkert finnas kvar en bra bit in på nästa år.

Samtidigt är också priset på bankerna satt därefter. Hur man ska se på banker som investering blir därför mycket en fråga om hur man ser på den grekiska ekonomin. Börjar hjulen snurra lite snabbare så kommer andelen dåliga lån att minska. Banker är nästan alltid en hävstång på utvecklingen i resten av ekonomin. Många minns säkert den svenska bankkrisen i början av nittiotalet då flertalet bankaktier var på gränsen till att bli värdelösa för att sedan stiga kraftigt när det stod klart att bankerna fick de kapitalinjektioner de behövde och ekonomin började vända uppåt igen. För den som, likt undertecknad, lutar åt att även den grekiska ekonomin har förutsättningar att repa sig framöver så kan nog grekiska banker bli en bra investering. Men om det istället visar sig att Grekland återigen misslyckas med att vända sin ekonomi och hotet om en Grexit kommer tillbaka, ja då verkar tyvärr hävstången åt andra hållet istället.

Som alltid när potentialen är stor är riskerna lika stora. Ett första steg att minska osäkerheten är att vi får resultatet av ECB:s AQR. Den riskvillige kan därefter välja att krydda sin portfölj med lite grekiska bankaktier. Men var försiktig och krydda inte för mycket för starkare börskrydda än grekiska bankaktier får man leta efter.