2016-04-01 12:18

Boränteråd: Historiskt billigt att sprida ränterisken

En stor majoritet tar sina bostadslån till rörlig ränta. Det har varit bra och billigt men det har också skapat risker, både för hushållen och för samhället. Nu har sannolikt räntegolvet nåtts och de bundna räntorna är fortfarande låga. Det kan vara rätt tillfälle att sprida sina ränterisker och säkra en fortsatt god bostadsekonomi.

Bostadsbrist och rekordlåga räntor har bidragit till att de svenska bostadspriserna på 10 år har fördubblats, i vissa fall tredubblats. Eftersom de stigande priserna i huvudsak betalas med lånade pengar har även svenska folkets skulder ökat kraftigt. För närvarande har hushållen skulder på drygt 3 500 miljarder kronor. Av dessa är mer än tre fjärdedelar (ca 2 700 miljarder kronor) bostadslån.

Många varnar för att prisuppgångarna kan ha varit ohållbart snabba och snart kan vända nedåt. Andra poängterar att skulderna i sig har blivit för höga och att den dag räntorna stiger kommer många att få stora problem. Ingen vet förstås hur framtiden blir. En prisnedgång på bostäder är fullt möjligt men om den blir stor eller liten och om den kommer snart eller om ett antal år går inte att säga. Vissa har varnat för att bostadsbubblan ska spricka i tio år nu och än så länge har dessa prognoser inte slagit in.

Fallande bostadspriser skulle påverka vissa men inte alla. Den som säljer får mindre betalt och den som köper kommer billigare undan. Värst är det för den som är högt skuldsatt och av någon anledning tvingas sälja precis när priserna gått ner. Då kanske försäljningen inte täcker skulderna och man riskerar att stå både bostadslös och skuldsatt. Men för de allra flesta, som varken ska köpa eller sälja just när nedgången kommer, har den faktiskt mest en psykologisk betydelse.

Högre räntor skulle däremot påverka betydligt fler och bostadskostnadernas andel av hushållens ekonomi skulle stiga för alla med lån. Om mer pengar behöver läggas på räntor kan mindre läggas på konsumtion som resor, restauranger, hemelektronik mm. Om färre saker efterfrågas behöver färre saker produceras, folk sägs upp från sina jobb och vi riskerar en lågkonjunktur. Det är i huvudsak dessa farhågor som gör det angeläget att försöka dämpa skuldutvecklingen och skapa krockkuddar i bostadsfinansieringssystemet.

Ett problem i sammanhanget är att så många hushåll har mer eller mindre alla sina lån till rörlig (tre-månaders) ränta. När räntorna stiger får det snabb effekt för många hushåll. Om fler hade bundna räntor skulle effekterna spridas över en längre tid och ha mindre dramatiska effekter för både den enskilda låntagaren och för samhället i stort. I vissa länder finns t.o.m. förbud mot att ha alla sina lån till rörlig ränta eftersom riskerna anses för stora.

När det gäller sparande är de flesta medvetna om att riskspridning är bra och att alla ägg inte ska läggas i samma korg. Men när det gäller lånen gör vi konstigt nog tvärtom och lägger alla äggen i den snabbrörliga tremånaderskorgen. Förklaringen är förstås att vi vant oss vid att rörligt är billigast och glömt de tider då räntorna var högre än idag. Men det kan vara farligt att glömma. Konjunkturinstitutet räknar med bostadsräntor på mellan fem och sex procent inom några år och Riksbanken menar att man måsta ta höjd för boräntor som är tre till fyra gånger högre än idag.

Nu har vi förmodligen nått räntebotten och de rörliga räntorna lär inte sjunka mycket mer. Med tanke på att de bundna räntorna fortfarande är låga (och inte mycket högre än de rörliga) är det ett bra tillfälle att öka riskspridningen i dina lån, i synnerhet om du har små marginaler i din ekonomi. Ser man bundna lån som en försäkring mot trista framtida överraskningar har försäkringspremien sällan varit så låg som nu.