2017-12-21 08:25

Belgin, årets bankprofil, ”vet varför jag går till jobbet”

– Jag är både glad och överraskad. Det känns fantastiskt att vårt entreprenörsarbete uppmärksammas. Det säger Belgin Fortaci, ”entreprenörstrappans moder” som har utsetts till Årets Bankprofil. ”Jag tröttnar aldrig. Varje dag när jag passerar svängdörrarna till jobbet tänker jag: ´ett nytt företag´. Det är min drivkraft eftersom jag vet hur viktigt det är”.

Belgin Fortaci har arbetat i SEB sedan 1999 på en rad olika roller inom kontorsrörelsen och fondbolaget. För tio år sedan blev hon ansvarig för mångfaldsfrågor inom kontorsrörelsen, det vill säga att fundera över hur banken skulle möta den växande målgruppen företagare med utländsk bakgrund.

– Vi etablerade partnerskap med organisationer som verkar för att främja entreprenörskap och nyföretagande. Och det var i det sammanhanget, som jag började fundera på att organisera dessa partnerskap i en trappa för att täcka alla steg från nyföretagande till mogna företag.

Detta kom så småningom att bli huvuduppgiften och sedan drygt sju år ansvarar Belgin Fortaci för SEB:s entreprenörskapssamarbeten. I dag samarbetar SEB med ett drygt 15-tal organisationer, som tillsammans utgör ett imponerande kraftcentrum för företagande, jobbskapande, integration och framtidstro.

Totalt bidrar parterna i entreprenörstrappan till nyföretagande som skapar omkring 15 000 nya jobb varje år.

Vad är din drivkraft? 
– Det som ger energi är att jag vet hur viktigt det är. Sverige behöver nya företag, som skapar tillväxt och nya jobb. Och fler nya företag betyder också fler nya potentiella kunder för SEB. Här är det så tydligt att samhällsansvar och affär går hand i hand.

– Både min man och bror har varit företagare så jag vet hur viktigt det är med råd och stöd kring företagarfrågor. Det finns så mycket bra och kostnadsfri hjälp man kan få av dessa organisationer, som vi stöttar.

Drömde om karriär som basketspelare 
Belgin Fortaci är uppvuxen i höghusområdet Hagalund, inom synavstånd från den nya arbetsplatsen i Arenastaden. Som ung spelade hon i basketlaget Harem Basket och drömde om en karriär som proffsspelare i föräldrarnas hemland Turkiet. En korsbandsskada satte dock p för dessa planer.

Men, idrottsperioden var ändå viktig på många sätt.

– Vi fick en ny hemspråkslärare som drog igång vårt lag och vi blev väldigt bra. Han fick oss att tro att inget är omöjligt. Jag är ju inte så lång, vilket är en nackdel i basket, men då sa tränaren ”då får du bara hoppa högre”. Det där bär jag med mig.