TEXTEN ÄR UPPDATERAD 28 AUGUSTI.
Är det fler plånboksförslag än vanligt i den här valrörelsen?
I skrivande stund har det presenterats ett 70-tal plånboksförslag av de olika partierna. Jämfört med tidigare riksdagsval så är det anmärkningsvärt att så många förslag har presenterats och konkretiserats så tidigt i valrörelsen. Dels på grund av den redan expansiva finanspolitik som nått hushållen under 2026, dels med tanke på läget i svensk ekonomi. Stora åtgärder som sänkta skatter på arbete och sparande samt höjda bidrag i form av bostads- och barnbidrag sammanfaller ofta med en konjunktur som är i behov av finanspolitisk stöttning. Men svensk ekonomi växer stadigt och hushållens köpkraft är på historiskt höga nivåer, vilket vanligtvis skulle motivera färre än fler åtgärder. Mängden av plånboksförslag är ett tydligt tecken på att hushållen värderar privatekonomin som viktigt när de väljer att gå till valurnorna.
Vad beror det på?
Det finns nog flera förklaringar till varför politiken fokuserar på hushållen och mer specifikt på barnfamiljer i den här valrörelsen. Under de senaste åren kan man argumentera för att en villaägande och bilkörande barnfamilj har påverkats i större utsträckning än andra hushåll. Stigande bolånekostnader, höga och svängiga el-, uppvärmnings- och drivmedelskostnader samt en allt dyrare matkasse har belastat många familjers ekonomi. Till följd av detta har också ett stort mediefokus riktats mot hushållens levnadskostnader. Ytterligare ett argument som används av politiker för att motivera satsningarna mot just barnfamiljer är att det är en grupp som tenderar att lägga en stor andel av sin inkomst på konsumtion och att det därmed blir tillväxtorienterade satsningar. I slutändan är det en av flera viktiga parametrar som en regering bedöms utifrån – har svensk ekonomi utvecklats bättre eller sämre under en mandatperiod?
Vilka förslag har en chans att bli verklighet?
Detta är utan tvekan tiotusenkronorsfrågan. Det mesta talar för att det blir någon form av koalitionsregering, alltså en regering som bygger på två eller fler partier, som behöver komma överens om hur den ekonomiska politiken ska genomföras. Det betyder att långt ifrån alla plånbokslöften väntas överleva förhandlingarna. Reformutrymmet är dessutom begränsat. Enligt Konjunkturinstitutet bedöms utrymmet till 95 miljarder kronor under nästa mandatperiod, alltså knappt 24 miljarder kronor per år. För att sätta det i ett större perspektiv ligger det redan en budget för närmare 80 miljarder kronor för 2026 och en av de större åtgärderna, den halverade matmomsen, kostar cirka 25 miljarder kronor.
Med det sagt går det redan att utläsa några förslag som återfinns såväl bland Tidö-partierna som bland oppositionspartierna. Ett av dem är barnbidraget, vilket är ett stöd som inte höjts sedan 2018 och som slår direkt mot väljargruppen ”barnfamiljer”. Varje höjd hundralapp kostar drygt 2 miljarder kronor och storleken på höjningsförslagen varierar från parti till parti. Om barnbidraget skulle höjas i syfte att justera för inflationen sedan 2018 skulle det behöva höjas med runt 400 kronor, från dagens 1 250 kronor.
Hur ser högersidans förslag ut?
På båda sidor om blockgränsen spretar förslagen en del, dels eftersom Sverigedemokraterna (SD) i traditionell mening inte är ett borgerligt ekonomiskpolitiskt parti, dels för att Centerpartiets (C) ekonomiska politik inte är traditionell vänsterpolitik . Nedan följer ett axplock av de plånboksåtgärder som hittills presenterats av högersidan.
Sverigedemokraterna: Tandvårdsrabatt, sänkta drivmedelspriser och inga försämringar av a-kassan.
Kristdemokraterna: Höjt barnbidrag, sänkt skatt på arbete för barnfamiljer (låg- och medelinkomsttagare) och sänkt reavinstskatt.
Moderaterna: Höjd skattefrihet på ISK, sänkt skatt på arbete för medelinkomsttagare och äldre som väljer att jobba efter 65 års ålder samt billigare kollektivtrafik genom att göra månadskortet till en skattefri förmån.
Liberalerna: Halverad statlig inkomstskatt, höjt skattefritt belopp på ISK, nytt rutavdrag för småbarnsfamiljer (barnpassning).
Generellt kan man utgå ifrån att om det blir ytterligare en mandatperiod för Tidö-partierna så kommer sänkt skatt för arbetande barnfamiljer och pensionärer samt riktade stöd till barnfamiljer, som exempelvis barnbidrag eller slopad förskoleavgift, vara prioriterade åtgärder. Enligt regeringen avser man att finansiera åtgärderna genom besparingar inom myndigheter, bistånd och migration.
Hur ser vänstersidans förslag ut?
Även på vänstersidan är barnfamiljer en prioriterad väljargrupp.
Centerpartiet: Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare genom en skattefri grundlön, höjd gräns för statlig inkomstskatt, minskad skatteklyfta mellan stad och landsbygd.
Miljöpartiet: Billigare kollektivtrafik genom ”Sverigekortet”, slopat karensavdrag, höjt barn- och bostadsbidrag.
Socialdemokraterna: Slopat karensavdrag, höjt barnbidrag och avgiftsfri tandvård för unga.
Vänsterpartiet: Bebispeng till förstagångsföräldrar, höjt barn- och bostadsbidrag samt höjt underhållsstöd till ensamstående.
Generellt kan man utgå ifrån att om det blir en oppositionsregering så kommer ett slopat karensavdrag, sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare samt höjt barn- och bostadsbidrag vara prioriterade åtgärder. Enligt oppositionspartierna (exklusive Centerpartiet) avser man att finansiera åtgärderna genom bland annat högre skatt för höginkomsttagare och en bankskatt.