Läs krönikan med bilder, grafer och tabeller (pdf)
Fortsatt konflikt i Mellanöstern
Den 17 juni slöt USA och Iran ett tillfälligt avtal som möjliggjorde ett gradvist återupptagande av trafiken genom Hormuzsundet. Trots avtalet stod dock parterna långt från varandra i centrala frågor som rör kontrollen över Hormuzsundet, Irans kärnenergiprogram, sanktionerna mot landet och den bredare konflikten i Mellanöstern, inklusive Israels fortsatta attacker i Libanon. Att konflikten blossade upp igen redan i början av juli kom därför inte som en överraskning. För närvarande blandas nyheter om framsteg mot fred med hot om nya attacker och det är svårt att avgöra hur mycket närmare en lösning vi egentligen kom under sommaren.
Oljepriset har följt utvecklingen och närmade sig under en period åter 100 dollar per fat. Det är betydligt högre än innan kriget bröt ut men egentligen inte skyhögt. Många befarade att om konflikten inte var löst vid den här tiden skulle priset vara närmare 200 dollar per fat. En viktig anledning till att priset hålls någorlunda i schack är att Kina minskat sin import med cirka 5 miljoner fat per dag och i stället använt sina omfattande oljereserver. Även den globala efterfrågan har dämpats, samtidigt har USA och andra länder ökat sin produktion. Trots att sundet fortfarande i huvudsak är stängt handlas oljan för närvarande till 80–85 dollar per fat, i hopp om en snar lösning.
En faktor som påverkar utvecklingen är det kommande mellanårsvalet i USA. Kriget och de höga energipriserna påverkar Trumps popularitet negativt, och ökar trycket på den amerikanska regeringen att nå en överenskommelse inför valet. De iranska ledarna är medvetna om detta, och försöker troligen hålla sig kvar i en stark position inför kommande förhandlingar.
Delvis ny fas i Ukraina
Kriget i Ukraina har fortsatt under sommaren och delvis gått in i en ny fas. Vid fronten har förändringarna varit begränsade och den ryska framryckningen har i stort sett avstannat. Krigföringen har i stället ökat i användningen av drönare och missiler. Kiev och andra delar av landet har utsatts för omfattande luftanfall, som det försvagade ukrainska luftförsvaret har allt svårare att avvärja. Samtidigt har Ukraina intensifierat sina drönarattacker, både bakom frontlinjen i Ukraina och långt in på ryskt territorium. Målen har bland annat varit oljeraffinaderier, energianläggningar, militär logistik och transportförbindelserna till Krim. Attackerna har ökat kostnaderna för Rysslands krigföring samt bidragit till bränslebrist och ryska exportförbud. USA, EU och Storbritannien har samtidigt utlovat fortsatt militärt stöd till Ukraina under sommaren.
Extremväder på många håll
Sommaren har präglats av extremväder, med värmeböljor, torka, skogsbränder och översvämningar, samtidigt som väderfenomenet El Niño snabbt har förstärkts i Stilla havet. I Västeuropa uppmättes den varmaste junimånaden någonsin, med omfattande skogsbränder och rekordlåga vattennivåer som följd. I exempelvis Rhen har det låga vattenståndet begränsat transportkapaciteten till 20 procent av den normala.
Både Europa och Nordamerika, framförallt Kanada, har drabbats av omfattande skogsbränder. Bränderna i sig har oftast måttlig ekonomisk betydelse på nationell eller global nivå, även om de lokala effekterna och de personliga tragedierna kan vara enorma. Större internationella effekter orsakar torkan som riskerar att försämra höstens skördar. Särskilt aktuellt är det i Afrika, Asien och Sydamerika då El Niño väntas öka i styrka vilket kan påverka priserna för exempelvis kaffebönor och spannmål.
Centralbanker i fokus
Som vanligt riktades mest uppmärksamhet mot den amerikanska centralbanken Federal Reserve. Den nytillträdde Fed-chefen Kevin Warsh lämnade styrräntan oförändrad på 3,50–3,75 procent i både juni och juli. Han underströk Feds fokus på att få ner inflationen till två procent och öppnade för ytterligare åtstramningar, vilket av marknaden tolkades som överraskande hökaktigt. Samtidigt råder det oenighet inom Fed, där tre av ledamöterna vid juli-mötet röstade för en räntehöjning.
Synen på AI och dess effekter spretar. Warsh har betonat att högre produktivitet kan dämpa inflationen och motivera lägre räntor, medan bland andra Williams har varnat för att de omfattande investeringarna kan driva upp efterfrågan och inflationstrycket, vilket snarare kräver högre räntor. Dessa perspektiv behöver dock inte stå i motsats till varandra: Investeringarna kan vara inflationsdrivande på kort sikt men höja produktiviteten och dämpa inflationen på längre sikt.
Riksbanken lämnade räntan oförändrad på 1,75 procent, vilket var väntat mot bakgrund av den låga inflationen i Sverige. Den 6 augusti fick vi dock en överraskande hög inflationssiffra för juli, vilket var tredje månaden i rad med högre inflation än väntat. Även om vi inte tror att Riksbanken är alltför stressad över detta, ökade ändå sannolikheten något för en höjning under hösten.
Övriga europeiska centralbanker har även de legat kvar eller till och med höjt sina styrräntor under sommaren. ECB höjde räntan till 2,25 procent i juni och avvaktade i juli. Bank of England och Norges Bank lämnade räntan oförändrad på 3,75 procent respektive 4,25 procent. Tydligt är att räntedifferenserna mot Sverige håller i sig åtminstone ett tag till.
Sammantaget styrs förväntningarna på styrräntorna i stor utsträckning av händelseutvecklingen i Mellanöstern. Energipriserna blir avgörande för om centralbankerna genomför ytterligare höjningar eller gradvis återgår till räntesänkningar. Marknaden räknar med högre räntor, trots att inflationsförväntningarna fortfarande är måttliga, medan vi lutar åt en något mer duvaktig utveckling.
Långa räntor stiger
De långa statsobligationsräntorna har fortsatt att stiga och under sommaren nått sina högsta nivåer på årtionden. Räntan på amerikanska statsobligationer med 30 års löptid uppgår till omkring 5,25 procent, den högsta nivån sedan 2007. De tyska och svenska långräntorna ligger på sina högsta nivåer sedan 2011 respektive 2012, medan de brittiska och japanska har nått nivåer som inte noterats sedan perioden 1996–1998.
Utvecklingen drivs av flera samverkande faktorer som har kulminerat under sommaren. Allt fler inser att lågränteåren inte kommer tillbaka nu när inflationen och styrräntorna fastnar på högre nivåer. Dessutom har de höga offentliga skuldnivåerna och de stora framtida upplåningsbehoven bidragit till högre risk- och löptidspremier. Till detta kommer att mer kapital gått till investeringar inom AI, försvar och energi, vilket minskat efterfrågan på statsobligationer. Sammantaget försvårar detta ytterligare för länders skuldfinansiering och många väljer att skifta upplåningen till kortare löptider vilket gör statsfinanserna mer känsliga för styrränteförändringar.
Odramatiskt på valutamarknaden
Sommarens rörelser på valutamarknaden har varit relativt odramatiska och främst styrts av oljeprisets utveckling, förändrad riskaptit och förväntningar på centralbankernas penningpolitik. Den svenska kronan har försvagats med 1 procent mot dollarn och omkring 0,5 procent mot euron.
Interventionen för att stärka den japanska yenen stod dock för sommarens mest uppmärksammade valutahändelse. Efter en längre tids försvagning nådde yenen omkring 164 per dollar, den svagaste nivån på närmare 40 år. Japanska myndigheter, i samarbete med USA, intervenerade därefter genom att köpa yen vilket stärkte den till omkring 157 per dollar.
Interventionen har tillfälligt dämpat spekulationen mot yenen, men en mer varaktig förstärkning kräver sannolikt ytterligare räntehöjningar från Bank of Japan. En anledning till amerikansk medverkan är att Japan är världens största utländska innehavare av amerikanska statsobligationer. För att finansiera sina omfattande stödköp av yen kan Japan behöva sälja delar av sitt innehav, vilket riskerar att pressa upp de amerikanska obligationsräntorna.
Stark aktiemarknad
Aktiemarknaden har över lag utvecklats starkt under sommaren, trots oron i omvärlden, där världsindexet stigit med 3 procent. AI-temat har fortsatt att dominera börserna, men fokus har delvis förändrats. Efter årets kraftiga kursuppgångar har oron ökat för höga värderingar, konkurrens från billigare kinesiska AI-modeller och osäkerhet kring huruvida de omfattande investeringarna kommer att ge tillräcklig avkastning.
De så kallade Magnificent Seven-bolagen har exempelvis utvecklats svagare än den bredare marknaden. Även det tech-tunga sydkoreanska KOSPI-indexet har tappat 30 procent sedan juni, efter att ha stigit runt 100 procent sedan årsskiftet. Vid enstaka dagar föll indexet med mellan 8–11 procent och tvingade fram att all handel tillfälligt pausades.
Investerarna har i stället sökt sig till bland annat den svenska och den europeiska aktiemarknaden som hört till sommarens vinnare med uppgångar på 6 respektive 4 procent.
Politisk utveckling i Europa
Marine Le Pen, Nationell Samling, kan åter kandidera i det franska presidentvalet nästa år, sedan en domstol i juli förkortade hennes förbud mot att inneha politiska uppdrag. Domstolen fastställde att EU-medel hade använts för partipolitiskt arbete i Frankrike men reducerade straffet till 15 månader, vilket redan passerat.
Le Pen leder i flera opinionsmätningar inför den första valomgången och är favorit på bettingmarknaderna, dock med en liten marginal. Le Pen är i stora delar en EU-skeptiker och även om en seger för henne inte nödvändigtvis skulle innebära att EU ”förlorar Frankrike som allierad”, skulle unionen få en betydligt mer nationalistiskt orienterad och svårhanterlig partner i en av dess viktigaste medlemsstater. Särskilt i frågor som Ukraina, migration och fortsatt europeisk integration.
Storbritannien har fått en ny premiärminister. Efter Keir Starmers avgång övertog Andy Burnham, tidigare borgmästare i Greater Manchester, posten. Regeringens första reformer har varit inriktade på att sänka hushållens levnadskostnader. Momsen på hushållsel har slopats, priset på bussresor har begränsats till två pund och fastighetsskatten för pubar har sänkts. Åtgärderna är populära och förhållandevis billiga jämfört med statens samlade utgifter, men tar ändå en märkbar del av regeringens begränsade finanspolitiska utrymme i anspråk.
Samtidigt har Burnham presenterat betydligt större ambitioner inom regionalt självbestämmande, återindustrialisering, bostadsbyggande, yrkesutbildning samt förespråkat ökad offentlig kontroll över samhällsviktiga tjänster. Hur dessa satsningar ska finansieras är fortfarande oklart och för att lyckas måste han visa för marknaderna att finanspolitiskt ansvar och tillväxt är högt upp på agendan.
Ingen sommarpaus för handelskonflikten
Inte heller handelskonflikten mellan USA och resten av världen tog någon sommarpaus. De tillfälliga tullar som Trump införde efter att Högsta domstolen underkänt de breda tullarna från ”Liberation Day” löpte ut i juli. De ersattes då av nya tullar med stöd av andra rättsliga grunder. Det huvudsakliga argumentet var att tullarna skulle motverka användningen av tvångsarbete, vilket framstår som en svag motivering. Kanada hotades också med separata tullhöjningar. Dessa motiverades först med att rök från kanadensiska skogsbränder förorenade luften i USA men motivet ändrades sedan till att Kanada på "diskriminerar" varor från USA.
Sammantaget ska dock sommarens utveckling på tullområdet vare sig betraktas som en eskalering eller deeskalering. Det handlar i huvudsak om att vissa typer av tullar ersatts av andra typer och de sammantagna tullnivåerna har inte ändrats mer än marginellt. Liknande utspel kan vi förvänta oss under hösten då de ofta ganska långsökta motiven för tullarna öppnar för överklaganden och domstolsprocesser. Till dess att nya besked kommer gäller dock de tullar som infördes under sommaren, vilka fortsätter att öka kostnaden för handel och osäkerheten i världsekonomin.
Nu tar vi sats emot en höst som även den ser ut att bli intressant och händelserik!
Jens Magnusson och Malte Meuller.