Enligt ett nytt regeringsförslag till kontantlag kommer fysiska livsmedelsbutiker och apotek att från och med i sommar tvingas ta emot kontanter. Men eftersom nästintill alla dessa butiker redan gör det kommer lagändringen inte att leda till några praktiska förändringar. Lagen kan i stället ses som ett sätt att säkra möjligheten att kunna fortsätta använda sedlar och mynt framåt. Men hur ska man egentligen se på kontanternas framtid, och hur viktigt är det att de finns kvar?
Det går inte att komma runt att anledningen till att sedlar och mynt håller på att försvinna är att de i de allra flesta avseenden är sämre än andra betalningslösningar och därtill väldigt illa anpassade till det alltmer digitala samhälle vi lever i. Det gör att allt färre konsumenter använder dem, och att allt färre butiker vill ta emot dem. Som andel av ekonomin utgör sedlar och mynt nu för första gången mindre än en procent av BNP och nedgången har varit dramatisk sedan millennieskiftet.
Traditionella postkontor där människor förr betalade räkningar är borta sedan länge och nästan ingen går längre in på banken för att betala räkningar med kontanter. För vardagsbetalningar är betalkort vanligast. De är både lättare att ha med sig och smidigare att betala med. På senare år har tekniken förbättrats ytterligare och möjliggjort att korten har kunnat flytta in i våra smarta mobiler. Länge behöll kontanter en naturlig funktion för betalningar mellan privatpersoner men Swish har sedan många år effektivt konkurrerat ut kontanterna även på det området. En annan övergripande förändring som också starkt har bidragit till att göra kontanter omoderna är att alltmer av det vi konsumerar numer köps på nätet där kontanter av naturliga skäl inte fungerar alls. Så varför är det så svårt att släppa taget om kontanterna?
Kontanter behövs ur beredskapssynpunkt…
Ett argument till att kontanter behövs, som blivit högaktuellt efter invasionen av Ukraina, är att deras fysiska natur gör att de fungerar att betala med även om den digitala infrastrukturen tillfälligt skulle slås ut. Enligt Ukrainas centralbankschef så var kontanter avgörande för landet under den första veckan efter den ryska attacken. Även om det inte finns någon anledning att betvivla centralbankschefens lovord av kontanter under krigets första dagar så är min minnesbild att det som verkligen gjorde skillnad för Ukraina den gången var kryptovalutor. De användes både för att snabbt kunna skicka pengar och donationer till Ukraina så att landet snabbt kunde köpa krigsmaterial och andra förnödenheter. Dessutom fungerade de som ett alternativt betalningsmedel för vanliga ukrainare. Att krypto var viktigt under de tumultartade veckorna i början av kriget illustreras också av att Ukraina redan i mars 2022 antog en lag som legaliserade användningen av kryptovalutor. Idag fungerar betalningar i Ukraina på ungefär samma sätt som i Sverige. Trots det pågående kriget är landet idag världsledande på att använda digitala kontaktlösa betalningar.
I Sverige har vi också tagit fram andra alternativ till kontanter som ska fungera även om den digitala infrastrukturen slås ut i ett krisläge. Förra året nådde Riksbanken tillsammans med kortutgivare, handel och andra intressenter en principöverenskommelse om att det i en krissituation ska vara möjligt att genomföra kortbetalningar för livsnödvändiga varor, som mat, mediciner och drivmedel, offline senast 1 juli i år. Erik Thedéen beskrev överenskommelsen som en milstolpe.
Vill man säkra möjligheten till ett fungerande betalningssystem i kristider känns den typen av lösningar som mer effektiva. Nyckeln är att anpassa den betalningsinfrastruktur som människor och företag redan använder till att också kunna fungera i krislägen. Att kräva att butiker tar emot kontanter hjälper dessutom föga om konsumenter och företag ändå väljer att inte hålla några kontanter. Bara 23% av hushållen har de 2000 kronor som Myndigheten för Civilt Försvar (MCF) rekommenderar ur beredskapssynpunkt och hälften har inga kontanter alls hemma. Kanske är dessutom ett bättre och mer närliggande alternativ ur beredskapssynpunkt att varje hushåll ser till att ha mat och andra förnödenheter hemma för att kunna klara sig i en vecka om det skulle bli ett riktigt krisläge.
Snabba förändringar skapar friktion
Kontanter ser onekligen ut att vara på väg att försvinna. Som vid alla stora förändringar uppstår utmaningar för de som inte har tillgång till eller känner sig bekväma med de nya digitala alternativen. Det väcker en naturlig kritik mot utvecklingen. I frågan om kontanterna startades organisationen Kontantupproret 2015. Organisationen lyfter fram både barn och äldre som grupper som behöver kontanter. Men det är nu drygt tio år sedan Kontantupproret startades av f d landshövdingen Björn Eriksson och tiden håller på att springa ifrån även dessa argument. Det finns idag knappt några barn som har behov att betala med kontanter och även små barn kan numera ha egna bankkort. Bland de äldre har också kort och Swish slagit igenom alltmer; över 80% av pensionärer upp till 75 år använder Swish medan det är över 50% för de över 76 år . Den utvecklingen kommer självklart att fortsätta.
Sedan kommer det alltid att finnas de för vilka sedlar och mynt fungerar bättre än andra lösningar men deras behov måste också ställas mot de kostnader som är förknippade med kontanthanteringen. Enligt Riksbankens senaste stora kostnadsstudie för betalningar så var totalkostnaden (summerat över alla led) för kontantbetalningar hela 4,2 miljarder kronor 2021. Fördelar man det per transaktion kostade en kontantbetalning i snitt 13,4 kronor medan en swishbetalning bara kostade 4,4 kronor.
Som man frågar får man svar
Trots att antagligen mindre än var tionde köp idag görs med kontanter visar en opinionsmätning från 2025 att hela 80% av svenskarna vill ha kvar kontanterna . Starkare stöd än så går ju knappast att få för att bevara de fysiska kontanterna. Samtidigt får man kanske ta den här mätningen med en nypa salt. Undersökningen var beställd av företaget Bankomat som, liksom namnet antyder, lever av kontanthantering och frågan ställdes på ett sätt som la upp bollen för ett positivt utfall:
”Vill du att kontanter ska finnas kvar som ett möjligt sätt att betala på även i framtiden eller vill du ha ett helt kontantlöst samhälle?”
De flesta känner nog spontant inget stort motstånd mot att möjligheten att kunna betala med kontanter finns kvar. På samma sätt är det väldigt få som har något personligt att vinna på att kontanter försvinner. Det är lite som att fråga om man vill förbjuda möjligheten att ha en trådburen fast telefon?
Telefoner, betalningar och framtiden…
Det går för övrigt inte längre att nyteckna fasta telefonabonnemang via kopparnätet. De få sådana som fortfarande finns kvar ska vara helt avvecklade under 2026 och de hushåll som fortfarande har kvar sin fasta telefonledning kommer erbjudas ersättningsalternativ. De flesta kommer nog välja att flytta över till mobilen. Det finns även hemtelefoni via mobilnätet eller IP-telefoni via bredband eller till och med satellittelefon för de som inte är så priskänsliga. Därtill finns också mängder av internetbaserade tjänster för både röst- och videosamtal där Whatsapp, Facetime och Messenger bara är några exempel. Ingen oroas över att telefonledningarna snart är borta och ur beredskapssynpunkt finns styrkan i stället i mängden av olika kommunikationskanaler som vi kan välja mellan.
Kanske ska man se det på samma sätt med betalningar. Även om korten har tagit över merparten av betalningarna (på samma sätt som mobilen konkurrerade ut fasttelefonin) finns det idag många andra alternativ. Swish, Paypal och Klarna är några. Klarna har dessutom i dagarna också annonserat att man kommer skapa en konkurrent till Swish. Framöver lär också stablecoins och andra kryptovalutor bli mer spridda och ge oss tillgång till ännu ett parallellt betalningssystem.
Nyckeln till att säkra ett fungerande betalningssystem i orostider är inte nödvändigtvis att hålla liv i en föråldrad teknologi som allt färre använder. Kanske handlar det mer om att möjliggöra för att betalningar kan göras på många olika sätt via flera olika kanaler. Givet den nya kontantlagen så kommer sedlar och mynt fortsätta vara ett av sätten vi kan betala med under ytterligare ett antal år men de är inte framtiden.