Marknaderna har reagerat kraftigt på Trumps olika tullutspel. Först med panik, fallande aktiekurser och stigande räntor, sedan med glädjerally på börsen. Vad är din reaktion på de dramatiska beskeden och de snabba svängningarna?
Jag hade visserligen förväntat mig både tullhöjningar och en viss ryckighet i beslutsfattandet, men inte på den här nivån. Och inte på det amatörmässiga och ganska slarviga sätt som politiken genomförs. De ständiga hoten, reträtterna, höjningarna och uppskjutandena inger inte förtroende. Särskilt inte parat med en mycket förvirrad och motsägelsefull kommunikation. Ett konkret exempel är ju beräkningarna över de olika tullnivåerna som skulle införas för olika länder, beräkningar som var väldig basala och helt saknade ekonomiska insikter. Det var också lite överraskande att höga tullar sattes på många länder och varugrupper som USA inte kan ersätta eller tillverka själva. Nu har många av dessa tullar skjutits upp i 90 dagar men ingen vet vad som händer därefter, eller ens under väntetiden. Jag tror därmed det är stor risk att de kraftiga svängningarna på marknaden fortsätter.
Hur ändrar detta din syn på global ekonomi? Går vi mot en ny global recession? I vilka länder eller regioner är nedåtriskerna störst?
Även de makroekonomiska prognoserna svänger snabbt nu. Efter Trumps så kallade ”Liberation day”, det vill säga den stora tullhöjardagen, såg det svårt ut att undvika en recession, åtminstone i USA. Det är inte lika tydligt vad som händer med den globala ekonomin, men tullarna i kombination med ett inbromsande USA och global osäkerhet och finansiell oro är förstås negativa även för världsekonomin. När nu delar av tullarna pausas ser det lite bättre ut igen. Jämfört med tidigare prognoser blir det ändå nedskrivningar men chanserna att undvika en recession i USA har i alla fall ökat. För många asiatiska länder kommer de fortsatta förhandlingarna att bli avgörande för tillväxtutsikterna. Länder som ser ut att kunna drabbas hårdast är till exempel Vietnam, Taiwan och Thailand. Även Sverige och Europa kommer att drabbas, även om effekterna där är mindre och i vissa fall motverkas av expansiv finanspolitik.
Det ska dock betonas att den negativa tillväxteffekten är mycket osäker. Vi vet ännu inte i vilken utsträckning tullnivåerna är förhandlingsbara. Vi vet heller inte hur priskänsliga USA:s konsumenter är, eller i vilken utsträckning företag kan styra om sin handel.
Oavsett förhandlingsresultat lär den uppskruvade politiska osäkerheten sänka sentimentet och ge en större tvekan kring konsumtions- och investeringsbeslut. Och minst lika oroande är hur finansmarknaderna ska uppföra sig framöver.
Att kvantifiera tulleffekterna är i nuläget svårt och det går bara att göra grova uppskattningar. Några internationella organisationer har gjort försök, med olika förutsättningar och lite olika resultat. Tyska Kiel Institute har en modell som hela tiden uppdateras med aktuella tullar. Deras slutsats, som vi delar, är att USA drabbas hårdast av både de införda och de pausade tullarna.
Vad håller du ögonen på framöver?
Nu letar vi efter tecken på hur de kommande förhandlingarna ska gå. Det är positivt att Trump till slut visade sig mottaglig för marknadens tydliga protester och backade på en del av tullarna, men det säger inte så mycket om fortsättningen. Förhoppningsvis fortsätter reträtten och tullförhandlingarna med olika länder slutar med att de högsta tullnivåerna stryks permanent. I allra bästa fall backar USA även på de ”grundtullar” om 10 procent som nu ligger på i stort sett alla länder, men det är nog att hoppas på för mycket. I värsta fall åstadkommer förhandlingarna ingenting och de höga tullarna är tillbaka när pausen är över. Men oavsett hur den närmaste tiden utvecklas har osäkerheten satt sig och den kommer att ta lång tid att övervinna.
Vilka är de största orosmomenten?
De senaste dagarna har fokus legat på marknaderna i allmänhet och på aktiebörserna i synnerhet. Det finns en farhåga att marknadskaoset kan leda ända till en kris i det finansiella systemet, en farhåga man inte kan bortse ifrån. Men även om det inte går så långt som till en finanskris så kan snart även konsekvenserna för den reala ekonomin bli tydliga och allvarliga. Om Trump på allvar är ute efter att rasera det globala handelssystemet så påverkas alla, men mest förstås de länder som är mycket handelsberoende. Dit hör till exempel Sverige men vi har samtidigt en ganska väldiversifierad ekonomi och många handelspartners. Det finns många låginkomstländer som är ännu mer beroende av handel generellt och i synnerhet handel med USA. I dessa länder kan konsekvenserna bli förödande. Det finns också många andrahandseffekter att oroa sig för. Om USA till exempel försöker mota en recession med stimulanser till hushållen, vad händer då med inflationen, inflationsförväntningarna och förtroendet för statsfinanserna? Orosmomenten är många men vi ska samtidigt komma ihåg att många länder arbetar för att deskalera handelskriget och man ska inte utesluta möjligheten att de lyckas.
Vad händer med styrräntorna nu? Är det dags för centralbankerna att rycka in och sänka sina styrräntor för att stötta ekonomin?
Det vi nu ser utgör en svår avvägning för centralbankerna. Inflationen är alltjämt högre än önskat och stigande tullar kan höja den ännu mer. Det talar för att hålla räntan fortsatt hög. Samtidigt bromsar ekonomin in vilket talar för stimulerande räntesänkningar. Kombinationen av hög inflation och en stagnerande ekonomi, så kallad stagflation, är något centralbankerna väldigt gärna vill undvika. Överlag har marknaden ändå prisat in fler räntesänkningar den sista tiden, det vill säga marknaden tror att centralbankerna kommer att betrakta den inbromsande ekonomin som ett större problem än inflationen.
Ser du någon roll för finanspolitiken?
Ja, men det kommer med en risk. I Sverige, och till viss del även i Tyskland och några länder till, finns det utrymme för finanspolitiska stimulanser. I andra delar av EU och i USA är läget annorlunda. Höga skulder och underskott gör det svårt att stimulera utan att riskera någon typ av skuldkris. Samtidigt vill Trump sänka skatterna och det är en av anledningarna till att han är så angelägen att införa tullar: Han vill använda tullinkomsterna till att finansiera skattesänkningarna. Det är i sin tur en av anledningarna till att åtminstone de 10 procenten i ”grundtull” som nu ligger mot alla länder, med ganska stor sannolikhet blir kvar även efter alla förhandlingar.
Hur påverkas svensk ekonomi?
Svensk ekonomi har stora kopplingar gentemot omvärlden och påverkas förstås negativt. Graden av USA-beroende, liksom eventuell produktionskapacitet i USA, spelar stor roll för hur olika företag påverkas. Olika sektorers kopplingar till varandra gör de totala effekterna svårbedömda och det gör även de olika företagens varierande möjligheter att ersätta eventuellt minskad export till USA med ökad export till andra marknader. Den direkta tillväxteffekten uppskattar vi till runt -0,5 procent om vi till slut hamnar på de 20 procents tullar som presenterades den 2 juli, något mindre om det stannar på grundtullarna på 10 procent. Men osäkerheten är som sagt stor.
Hur bör och tror du att regeringen och Riksbanken agerar?
För regeringen handlar det i allt väsentligt om att handla genom EU. Det här är en tid när det är viktigt att EU håller ihop och det finns inget att tjäna på att enskilda länders regeringar försöker hitta fördelaktigare avtal för det egna landet. Hittills har Sverige och EU hållit en ganska låg profil och betonat villigheten att förhandla. Allt för att inte eskalera konflikten ytterligare. Ett steg i samma riktning kom nyligen när EU valde att pausa sina mottullar på de amerikanska stål- och aluminiumtullarna, som ett tack för att USA valde att pausa sina högsta tullnivåer i 90 dagar. Ekonomiskt är det sannolikt den bästa strategin, att ta det lugnt och satsa på förhandlingar. Att många förespråkar en hårdare linje, med snabba och höga mottullar, är lätt att förstå ur ett känslomässigt perspektiv, men sannolikt sämre ur ett ekonomiskt.
Även Riksbanken bör nog ha is i magen ett tag till. Just nu finns det risker för både inflationsuppgång och konjunkturnedgång och i det läget kan det vara klokt att avvakta. Just nu ligger räntan mitt i intervallet för neutral ränta, det vill säga att den varken bromsar eller stimulerar ekonomin, och det är nog ingen riktig brådska att flytta den därifrån.
Hur orolig bör man vara som hushåll och/eller företagare?
Med de mörka rubriker och dramatiska börsfall vi sett på senare tid är det inte konstigt att många är oroliga. Särskilt eftersom vi i Sverige redan befann oss i en lågkonjunktur när turbulensen tog fart. Lägger man till det de märkliga amerikanska hoten om att tvinga till sig delar av andra länder och den oberäkneliga känslan i Trumps beslutsfattande är känslan än tydligare. Samtidigt har förstås både hushåll och företag all anledning att behålla lugnet och se framtiden an med viss tillförsikt. Marknader går upp och ner. Börser faller och återhämtar sig. Om exporten till USA minskar kan den öka till andra länder. Vi har de senaste fem åren påverkats av pandemi, krig, energikris, inflationskris och snabbt stigande räntor. Det har varit besvärligt men hushåll, företag och marknader har visat på en imponerande motståndskraft och inte minst flexibilitet. Vi kommer igenom det här också.
Slutligen, USA:s genomsnittliga tullar mot omvärlden har stigit till de högsta nivåerna sedan 30-talet, där de sammanföll med en global depression. Vilka historiska paralleller kan vi dra med det som händer nu? Finns det några lärdomar som kan säga något om vad vi kan räkna med framöver?
Ja, parallellerna till 30-talets tullhöjningar och handelskrig ligger nära till hands. Det är inga roliga paralleller med tanke på att både de ekonomiska och politiska konsekvenserna då blev förödande och till slut kastade ut världen i krig. Donald Trump jämför själv hellre med slutet av 1800-talet och dåvarande presidenten William McKinley (president 1897-1901). Hörnstenarna i McKinleys politik var höga tullar och utvidgning av USA:s territorium, bland annat genom krig mot Mexiko. Trump menar att slutet att perioden runt det sekelskiftet var USA:s bästa och rikaste och visst ser man i hans politik att han inspirerats av McKinley. Med det sagt skulle jag nog ändå påstå att man inte ska överdriva de historiska parallellerna. Varje tid har sina förutsättningar, problem och lösningar och det är nog snarare läge att blicka framåt än bakåt.