Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Om Kinas export av disinflation

Robert Bergqvist

Kinas stora ekonomi jobbar med överkapacitet i tillverkningsindustrin. Varuöverskottet behöver kanaliseras till omvärlden. Nästintill nollinflation i Kina samt en svag valuta gör kinesiska varor alltmer konkurrenskraftiga på världsmarknaden. Detta är en global disinflationskraft som påverkar centralbankers möjlighet att sänka styrräntorna. Det skriver SEB:s seniorekonom Robert Bergqvist i Veckans tanke.

EU-valen i juni, Natotoppmötet i juli och höstens USA-val indikerar dock en politisk vilja att i ökad utsträckning införa tullar och handelshinder mot Kina för att dels skydda inhemsk industri mot statsstödda Kinavaror, dels minska egna ekonomins sårbarhet, dels öka trycket på Kina att upphöra med varuförsörjning av ryska ekonomin och därmed möjligheterna för Moskva att fortsätta sin oprovocerade, illegala och fullskaliga invasion av Ukraina.

Kina är med sina imponerande 17 660 miljarder dollar (2023) världens näst största ekonomi efter USA (27 360 miljarder) men före Tysklands 4 460 miljarder (EU-länderna totalt utgör världens näst största ekonomi: 18 350 miljarder dollar). Vad som händer i Kina, både positivt och negativt, får stora konsekvenser för resten av världen.  

Kinesiska kommunistpartiets högsta beslutande organ – med president Xi i spetsen – har i dagarna avslutat sitt viktiga ”Tredje plenum” i Peking. Mötets uppgift har varit att lägga fast en långsiktig ekonomisk strategi för kommande 5-10 år. Mot bakgrund av Kinas haltande tillväxt och stora utmaningar har kinesernas och omvärldens förväntningar varit höga på en mer kraftfull och efterfrågeorienterad finanspolitik. Kina-inflationen är samtidigt väldigt svag och valutan (yuanen) har tappat i värde mot dollarn och euron. För Peking handlar det nu om att undvika att gå i deflationsfällan i en omvärld som präglas av ökad geoekonomisk fragmentering. Resultatet av ”Tredje plenum” blev dock magert.

Kinas ekonomi jobbar i motvind

Visserligen har Peking – trots en kraftigt stigande offentlig skuldsättning de senaste tio åren – fortfarande ekonomiskpolitiska muskler för att stimulera tillväxt och undvika en negativ spiral med fallande konsumentpriser.

Bland Kinas tuffa utmaningar de närmaste åren återfinns till exempel:  

  1. en tillväxt som hämmas av cykliska och strukturella faktorer;
  2. åldrande befolkning som ger tilltagande demografisk motvind;
  3. alltför hög lokal och regional skuldsättning;
  4. en fastighetssektor som svajar med vikande bostadspriser;
  5. låg framtidstro hos hushåll, företag och investerare;
  6. en klimatkris som kräver snabb omställning av ekonomin;
  7. ökade geopolitiska och handelsrelaterade spänningarna.

Kinas BNP-tillväxt bromsade in mer än förväntat andra kvartalet 2024 till 4,7 procent. Därmed ligger tillväxten under Pekings BNP-mål för 2024 på ”runt 5 procent”. Tunga släpankare för tillväxten är hushållens återhållsamma konsumtion samt lägre investeringar i fastighetssektorn. Överlag var inbromsningen bredbaserad med exportsektorn som undantag. En uthålligt stark exportsektor fungerar som en central motvikt för en svag inhemsk efterfrågan men blir samtidigt en växande huvudvärk för omvärlden.

Läget besvärligt för kinesiska hushåll

Trots Pekings åtgärder för att ”syresätta” en pressad bostadsmarknad sjunker priserna även om bilden inte är helt entydig. Kinas börser har drabbats av bakslag i takt med allt sämre omvärldsrelationer, till exempel med USA och EU, och hot om tullar, regleringar och restriktioner för kinesiska varor. Fallande tillgångspriser påverkar kinesernas framtidstro och vilja att spendera. Så länge oron består finns en risk att en mer expansiv finanspolitik riktad mot till exempel hushållen – som allt fler ekonomer nu efterfrågar – blir ett slag i luften: ett ökat offentligt sparunderskott blir istället ökat privat sparöverskott.  

Kinas ekonomi har överskottskapacitet. Varuöverskotten behöver kanalisera till omvärlden för att upprätthålla landets tillväxt. Varuflödet vill dock till exempel EU och USA bromsa av både ekonomiska och säkerhetspolitiska skäl. EU:s politisk positionsförskjutning högerut efter valen i juni, Natotoppmötets nya och ovanligt skarpa ord om att Kina understödjer Rysslands krig mot Ukraina samt höstens USA-val ökar sammantaget risken för kinesisk isolering. Det är tyvärr en utveckling som ger Peking oönskade motiv att i stället stärka handelsrelationerna till Moskva ytterligare.   

Steg mot geoekonomisk fragmentering är inflationsdrivande genom till exempel nya handelstullar och minskad globalisering. I vilken utsträckning AI kan motverka denna inflationskraft återstår att se. Likväl kvarstår faktum: den globala kampen mot inflationen har varit mycket framgångsrik. Vi ser idag – hitintills – få tecken på ändrade pris- och lönebeteenden i svallvågorna efter den globala inflationschocken 2021-2023. Världen har lärt sig att ogilla inflation och den oförutsägbarhet som hög inflation medför.

Yuanen tappar i värde

Dollarstyrka har bidragit till att kinesiska yuanen tappat 12,5 procent mot dollarn de senaste 2,5 åren. Kinas centralbank PBoC har en valutareserv på monstruösa 3 222 miljarder dollar. Det är enorma finansiella muskler för att kunna stödköpa yuanen. Likväl är valutareserven idag lika stor som i början av 2022. Följaktligen har Peking medvetet låtit yuanen tappa i värde för att kunna försvara exportindustrins konkurrenskraft och upprätthålla tillväxt. Yuanens tapp mot euron är cirka 10 procent. Svenska kronan har dock försvagats cirka 2 procent mot yuanen de senaste 2,5 åren.

Det finns en växande oro i Peking för att stigande priser på räntepapper (fallande räntor) skapat en obligationsbubbla som riskerar att spricka med negativa svallvågor för realekonomin och finansiella systemet. Kinas 10-åriga statsränta ligger på 2,3 procent (18 juli), en rekordlåg nivå. Centralbanken har aviserat beredskap för att öka utbudet för att dämpa räntefallet som delvis är ett uttryck för växande oro för ekonomin och deflation. Hög kinesisk realränta på grund av låg inflation, riskaversion samt åldrande befolkning har helt logiskt ökat privata sektorns intresse för ränteplaceringar samtidigt som Kinabörserna inte övertygar.

Vissa investerare ser nu framför sig en japanutveckling i Kina med fortsatt fallande räntor och låg inflation. Kinas hushåll har en sparkvot som ligger på 30-35 procent av disponibel inkomst. Flera faktorer bidrar till högt finansiellt sparandet: frånvaro av olika sociala trygghetssystem och ekonomisk och finansiell osäkerhet. En ökad riskaversion inom privat sektor på grund av det osäkra inhemska läget och omvärlden kan återigen bidra till växande kinesiska sparöverskott (bytesbalans). Ökat utbud av sparande för en så stor ekonomi som Kina väntas bidra till att – allt annat lika – det globala reala priset på pengar (neutral ränta) pressas ned. Därmed påverkas hela den globala räntemarknaden. Vad som händer i Kina får således stora konsekvenser.

Läs krönikan med grafer och tabeller (research.sebgroup.com)