Först godkändes Magdalena Andersson som ny statsminister av riksdagen. Sedan förlorade regeringen en budgetomröstning vilket innebär att oppositionens förslag till statsbudget ska gälla under 2022. Det fick Miljöpartiet att lämna regeringssamarbetet, vilket i sin tur gjorde att Magdalena Andersson, bara 7 timmar efter att hon godkänts som statsminister, fick gå till talmannen och be om att bli entledigad.
Och när krutröken lagt sig visade det sig att hon i formell mening aldrig hann bli statsminister. Därmed är det fortfarande Stefan Löfven som leder övergångsregeringen och Sverige har inte haft en kvinnlig statsminister.
Varför godkändes statsministern, men inte regeringens budget?
– Bakgrundsbeskrivningen kan göras hur lång som helst, men det som till slut blev avgörande var att regeringen lyckades säkra stödet för Magdalena Andersson som statsminister hos både Vänsterpartiet och Centerpartiet och därmed accepterades hon av riksdagen. När det däremot gällde stödet för budgeten hade regeringen bara säkrat det hos Vänsterpartiet. Visserligen hade regeringen också lagt in ett antal satsningar som man hoppades skulle få även Centerpartiet att gilla budgeten, men några förhandlingar fördes inte och något stöd utlovades inte från Centerpartiet. När det sedan kom till omröstning lade Centerpartiet ned sina röster och då blev det i stället oppositionens budgetmotion som vann, den som Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna förhandlat fram.
Hade inte Magdalena Andersson kunnat regera med oppositionens budget?
– Jovisst. Det har hänt förr och hon verkade inställd på att göra det. Hon tonade ner skillnaderna mellan regeringens och oppositionens budgetförslag och framhöll att en majoritet av regeringens föreslagna reformer på 74 miljarder kronor fortfarande fanns kvar. Miljöpartiet såg annorlunda på frågan. Dels principiellt, de vill absolut inte regera med en budget som SD varit med att ta fram, dels innehållsmässigt. Framförallt är det den föreslagna sänkningen av skatten på bensin och diesel som utgör ett alltför stort avsteg från Miljöpartiets klimatpolitik för att kunna accepteras.
– Konsekvensen blev att Miljöpartiet lämnar regeringen som därmed måste ombildas, antagligen till en socialdemokratisk enpartiregering. I det läget avgick Magdalena Andersson (enligt praxis, inte för att lagen säger att hon måste) för att sedan söka stöd att leda den nya regeringen.
Vad händer nu?
– Nu går frågan tillbaka till riksdagens talman Andreas Norlén som tar en ny diskussionsrunda med alla partiledarna för att reda ut vem som ska prövas nästa gång. Eftersom V, Mp och C redan har sagt sig acceptera Magdalena Andersson som statsminister även i en andra omröstning, är det troligaste att det ännu en gång blir hon som prövas i riksdagen. Det sker troligen under nästa vecka, alltså i månadsskiftet november-december. Om hon accepteras igen kan hon sedan utse sina ministrar – eftersom de miljöpartistiska ministrarna måste ersättas – avge sin regeringsförklaring och genomföra den skifteskonselj hos kungen som formellt gör henne till statsminister.
Vad får den politiska oron för ekonomiska konsekvenser?
– Mycket små. Vissa ekonomiska reformer tas bort och andra tillkommer i och med att regeringens budget föll och oppositionens budget vann. Till exempel ändras den så kallade familjeveckan och profilen på skattesänkningarna. Men totalt är förändringarna inte så stora och tittar man på effekten på statsbudgetens saldo och statens lånebehov är effekterna i princip obefintliga.
– Jag tror heller inte att vi kommer att få se någon dramatik på de finansiella marknaderna av detta. Vi hade ju politisk turbulens även i somras, då Stefan Löfven först avsattes av riksdagen och sedan kunde återinträda efter ett par veckor, men det var inget som satte några spår i räntor, valutor eller aktiemarknad. Så länge de svenska offentliga finanserna i grunden är stabila, vilket de är, spelar den här typen av politiska kriser mindre roll.
– Det som möjligen kan förändra bilden är om vi fastnar i den här situationen väldigt länge, med politisk handlingsförlamning till följd. Det finns också en risk att vi hamnar i ett lika låst läge efter nästa val, i september 2022, och på sikt kan då svaga regeringar med otydliga mandat få svårt att genomföra nödvändiga strukturreformer. Men i det korta perspektivet kommer nog den här politiska knuten kunna lösas upp utan större ekonomiska konsekvenser.