När Riksbanken den 27 april meddelade sitt räntebesked var budskapet att reporäntan kommer att ligga kvar på 0 procent åtminstone till 2024. Visserligen menar Riksbanken att svensk ekonomi utvecklats förhållandevis bra under pandemin men konstaterar samtidigt att faran inte är över och att inflationen är fortsatt låg. Det gör att stimulansen av ekonomin behöver fortsätta ett bra tag till och därmed blir räntan kvar på noll. Men när det i slutet av presskonferensen drog ihop sig till frågestund handlade frågor varken om konjunkturläget eller inflationen, utan om bostadsmarknaden.
Bakgrunden är att bostadspriserna det senaste året stigit i rekordfart. Allra snabbast har det gått på villamarknaden där priserna stigit med närmare 20 procent på ett år. Och när bostadspriserna skjuter i höjden stiger även bostadslånen och hushållens skuldsättning, något som inte minst Riksbanken ofta varnat för. Men varför stiger priserna så mycket just nu? Tre orsaker som nästan alltid nämns är:
1) Det låga bostadsutbudet (för att det både byggs och flyttas för lite) i förhållande till den stora efterfrågan.
2) De speciella förhållanden som råder under pandemin med mycket jobb och semestrar hemma, vilket lett till behov av större boyta.
3) Den låga räntan som gör att hushållen kan ta allt större lån utan att det egentligen märks så mycket i plånboken.
Och det är just den tredje punkten, betydelsen av den låga räntan, som många journalister på frågestunden funderade över. Riksbanken hade i sin rapport ett helt avsnitt om just problemen med de snabbt stigande priserna och skulderna på bostadsmarknaden. Så hur går det ihop med att samtidigt utlova fortsatt nollränta och till och med hålla dörren på glänt för en återgång till minusränta? Då blir väl problemen ännu större? Frågan ställdes i många varianter och budskapet från Riksbanken var att dess uppgift är att stötta ekonomin och få upp inflationen till målet på två procent. Det gör man (bl.a.) genom att hålla räntan låg och om det också bidrar till stigande bostadspriser så är det bekymmersamt men inte Riksbankens problem. Det får hanteras av andra myndigheter, av politikerna och inte minst av hushållen själva som måste inse att räntorna en dag kommer att höjas och att lånen då blir dyrare.
Och faktum är att de flesta hushåll och bolånetagare verkar ha just den koll som Riksbankens efterlyser. När vi på SEB i enkäter frågar svenska hushåll vad de tror om framtidens räntor svarar en majoritet av de som har en uppfattning, att bolåneräntan om 5-10 år kommer att vara 4 procent eller högre. Och de allra flesta förbereder sig också genom att antingen amortera (22 procent), spara (14 procent) eller både amortera och spara (52 procent). Bara 12 procent av de tillfrågade säger att de varken sparar eller amorterar.
En viktig fråga är förstås om de som förbereder sig gör det i tillräcklig utsträckning. Med dagens bostadspriser tas det stora lån som kommer att finnas kvar i decennier. Om räntan på dessa lån dubblas eller tredubblas på några års sikt får det stora konsekvenser för låntagarnas privatekonomi. Det är därför bra och viktigt att så många som möjligt använder dagens låga ränteläge just till att genom sparande och amorteringar stärka sin privatekonomi. Det är svårt att veta hur politiker och myndigheter kommer att hantera bostadsmarknaden framöver men vårt eget beteende kan vi styra. Det räcker långt.