Äntligen kom dagen! Den 29 september hävde Folkhälsomyndigheten de flesta coronarestriktionerna och en ökad optimism tar fart i samhället igen efter 18 månader av pandemi. Men även om hushållen ser ljust på framtiden och kan börja röra sig friare och konsumera enligt tidigare mönster så finns det en del tecken på stigande inflation som för med sig en del följdeffekter att hålla koll på. Den stigande inflationen, som mestadels varit en fråga för USA, har hittat till Sverige efter kraftigt stigande energipriser och fortsatta produktions-störningar som gör att företag börjar vältra över kostnaderna till slutkund. Det lilla men ettriga ekonomkollektivet för en intensiv diskussion om den inflationsökning vi nu ser är övergående eller inte. De flesta ser det som ett övergående fenomen och liknar det vid en ketchupeffekt som kommer att dämpas i takt med att globala värdekedjor återigen börjar rulla och produktionen normaliseras.
Kombinationen av just stigande inflation och ett tydligt uppsving i konjunkturen har lett till att fler centralbanker runt om i världen börjat signalera räntehöjningar och minskade obligationsköp (även kallat tapering). Lägg därtill att fler ekonomier börjar dra tillbaka stora finanspolitiska stimulanser (krisåtgärder). Dessa krafter har lett till att de långa räntorna börjar smyga sig uppåt. Det råder inget tvivel om att det här i grunden är en sund och positiv utveckling för ekonomin. Däremot är det något som finansmarknaderna inte alltid uppskattar eftersom stimulanserna som tidigare fungerat som en injektion för stigande börsvärden nu minskar och gör att börsen går in i en mer avmattad fas. En utveckling som kan få en dämpad effekt för ett börsspararande folk som svenskarna.
Hur ställer sig Riksbanken till samma utveckling? Det senaste räntebeskedet och Stefan Ingves efterföljande presskonferens gav en tydlig indikation på att det låga ränteläget kommer att bestå fram till slutet av 2024. Riksbankschefen signalerade också att det finns en acceptans för en högre inflation utan att de för den delen justerar räntebanan. I motsatt riktning var de också tydliga med att om läget skulle förändras, till exempel genom att inflationsökningen blir bestående istället för övergående, så är man beredd att agera med reporäntan.
Hushållen själva verkar dra nytta av det låga ränteläget och enligt statistik från Statistiska Centralbyrån har de förhandlat ner räntenivåerna på sina bostadslån till historiskt låga nivåer. Den genomsnittliga räntan på hushållens nya avtal för bostadslån var i augusti 1,32 procent. I vår egen månatliga undersökning (Boprisindikatorn) uppger ungefär var femte hushållen att de antingen har rörlig ränta eller en kombination av bundna och rörliga räntor. Medan nästan var tredje hushåll uppger att de har helt bundna räntor i sin räntekorg. Finns ett rätt eller fel? Och vad bör man dra för slutsatser om ränteläget framöver?
Först och främst, det finns inget rätt eller fel när det kommer till hur du ska fördela din räntekorg. Det mesta pekar på att vi sakteligen närmar oss slutet på det extremt låga ränteläget. Till stor del drivet av en konjunktur i uppsving och förr eller senare kommer både penning- och finanspolitik behöva vara av åtstramande karaktär för att dämpa inflationstrycket. Det kommer dock förmodligen bli en ganska långdragen historia och du som bolåntagare ska nog inte förvänta dig några stora svängningar i bolåneräntorna. Däremot är det viktigt att ha med sig att framtida förändringar snarare ligger på uppsidan än på nedsidan. Som alltid bör det vara din plånbok och preferenser som ska styra ditt beslut av mixen mellan rörligt och bundet. Icke desto mindre kan det i nuläget vara en god vägledning att fundera i banorna med en lätt övervikt i bundna löptider.