I spåren av coronapandemin spår många att företag kommer att börja ta hem produktion och vidta olika åtgärder för att korta ned sina globala värdekedjor. Turismen som nu genomgår ett stålbad kommer inte heller att återhämta sig då människors rädsla för att bli sjuka utomlands gör att man hellre stannar hemma. Många menar att corona kommer att göra gemensam sak med två andra starka antiglobaliseringskrafter, nämligen ökad klimathänsyn och protektionism. Kort sagt välden står inför ett dramatiskt spårbyte med betydligt mindre globalisering framöver.
Vad driver globaliseringen?
Men när vi nu pratar om globalisering är det intressant att fundera över vad det egentligen är som driver den. Många skulle spontant säga att det handlar om frihandelsavtal och andra politiska överenskommelser mellan länder. Men faktum är att den viktigaste drivkraften för ökad globalisering är teknisk utveckling och innovation.
Man kan illustrera det med en tillbakablick i historien. Under 1800-talet skedde en globaliseringsboom och världshandeln växte kraftigt. Förändringen hängde samman med uppfinningen av ångmaskinen och telegrafen. Plötsligt blev det möjligt att kommunicera och transportera varor över stora avstånd mycket snabbare och billigare än tidigare vilket drev på handeln.
Under 1900-talet skedde också stora innovationer inom logistik och kommunikation som drev på världshandeln av främst varor samtidigt som flyget gav helt nya möjligheter för resande och turism. I vårt århundrade är det internet som varit den stora innovation som mer än något annat drivit på globaliseringen.
Att privatpersoner enkelt med några klick på datorn kan handla varor från hela världen är något som skulle varit fullständigt otänkbart innan internet. Och tjänstehandeln med utbyte av tankar och idéer har vi egentligen bara gläntat på dörren till. Utan tvivel kommer den tekniska utvecklingen fortsätta och därmed kommer också den starkaste globaliseringskraften att finnas kvar även efter att coronapandemin ebbat ut.
Att många länder kommer bygga upp en krisberedskap i form av lager och inhemsk produktion av nödvändig vårdutrustning står inte i motsats till globaliseringen utan ska snarare ses som ett sätt att hantera de risker som följer av ökad globalisering.
Vissa branscher som turism och besöksnäring kommer få kämpa hårdare än andra för att komma tillbaka men i det stora hela kommer våra kläder även framöver vara tillverkade i länder som Kina eller Indien så länge de utgör de billigaste alternativen för H&M, Inditex med flera. Människor i alla länder kommer fortsätta handla på Amazon, Alibaba eller Wish. Svenska företag kommer att bygga fabriker utomlands så länge det är rationellt ur effektivitets- och kostnadssynpunkt. Globaliseringen av handeln fortsätter alltså och när det gäller tjänster står vi fortfarande bara i början.
Men egentligen är globalisering ett betydligt vidare begrepp än handel med varor och tjänster. Kulturellt och socialt har världen också genomgått en kraftig globalisering och precis som för handeln har den möjliggjorts av internet. Det är svårt att se hur corona ska kunna vrida den klockan tillbaka när människor vant sig vid att kunna läsa nyheter från andra länder och Youtube idag har över 2 miljarder användare som tittar på innehåll från hela världen samtidigt som talangshowen Idol nu sänds i 150 länder.
Schweiziska KOF-institutets globaliseringsindex som försöker ta ett helhetsgrepp på globalisering och fånga allt från ekonomisk till social och politisk globalisering visar att även om globaliseringen skett olika snabbt under olika perioder så har den, under det senaste halvseklet i alla fall, aldrig minskat, inte ens efter stora ekonomiska kriser.
Blir EU också ett offer för corona?
Ett icke mänskligt dödsoffer för corona, som vissa förutser och andra hoppats på, är EU. Stängda gränser och brist på solidaritet mellan medlemsländerna när det gällde att dela med sig av vårdmateriel spås följas av en ovilja och ökade spänningar i att hjälpa varandra ekonomiskt för att ta sig ur coronakrisen. Corona kommer bli spiken i kistan för EU och fullborda den sönderfallsprocess som Brexit påbörjade.
Även mot den typen av domedagsprofetior finns starka skäl att vara skeptisk. Den historiska erfarenheten är faktiskt den omvända. EU har hittills blivit mer integrerat och samarbetet har snarare fördjupats efter stora kriser. Den globala finanskrisen och den efterföljande skuldkrisen i Sydeuropa resulterade till exempel i att en rad nya EU-institutioner skapades för att öka motståndskraften mot liknande kriser i framtiden. EU:s bankunion som ska övervaka finanssektorn liksom den europeiska stabilitetsmekanismen ESM, för att hjälpa medlemsländer i kris, skapades båda för att förhindra liknade kriser i framtiden. En hel del talar för att vi kommer se en motsvarande utveckling den här gången.
Den nya räddningsfonden som EU har kommit överens om där de ekonomiskt starkare länderna i norra Europa kommer hjälpa de hårdare drabbade och svagare länderna i södra Europa är ett uttryck för att EU-tanken i allra högsta grad lever vidare. Visserligen pratar nästan alla länder nu om att bygga upp en nationell krisberedskap för framtida pandemier i form av lager och produktion. Men när krutröken väl lagt sig kommer nog de flesta att se fördelarna med att ge EU ansvaret för att bygga upp och samordna en sådan paneuropeisk krisberedskap.
Det blir helt enkelt mer effektivt än att alla länder ska bygga egna fabriker för alltifrån ansiktsmasker till respiratorer. Bristen på sjukvårdsmateriel under inledningen av coronakrisen var inte EU:s fel utan berodde på att inget land hade tagit pandemihotet på allvar och förberett sig för att hantera det. Tipset är att EU:s smittskyddsorganisation kommer få större uppgifter framöver och att EU tar på sig uppgiften att sörja för att det vid behov finns tillräckliga möjligheter att inom unionen snabbt kunna tillverka nödvändig medicinsk utrustning för medlemsländernas räkning.
Sammanfattningsvis så kan man konstatera att globaliseringen är och har varit en nästintill ostoppbar kraft och att corona trots sina stora effekter på samhället just nu knappast kommer lyckas vända den långsiktiga trenden. Globaliseringen fortsätter och även EU kommer överleva och det är inte osannolikt att man kommer ut på andra sidan med ännu mer Europasamarbete än innan.