Det är juli och Sverige går in i traditionsenligt sommarläge. Arbetsplatser går på lågvarv, sommarstugor fylls och badplatser tas i bruk. De politiskt intresserade inleder juli med att följa politikerveckan i Visby medan betydligt fler koncentrerar sig på upplösningen av fotbolls-VM, åtminstone så länge Sverige är kvar. Sedan följer några stillsamma veckor av semesterstängt.
Men allt är inte sig likt. Dels är det valår, dels befinner vi oss i ett för Sverige unikt politiskt läge. Vi är vana vid två ungefär jämnstora block och det som får flest röster har kunnat bilda regering och få igenom sin politik. Nu är läget annorlunda. De två blocken är visserligen fortfarande ungefär lika stora men inget av dem är i närheten av att få majoritet i riksdagen. Anledningen är förstås att SD i opinions-undersökningarna nu vuxit sig nästan lika stora som S och M och utgör ett tredje block i politiken.
Det nya läget kan få stor praktisk betydelse för nästa mandatperiod. Till att börja med kan det bli en ovanligt segdragen process att bilda regering och lägga fram en statsbudget för 2019. Det innebär osäkerhet om både ekonomin och politiken vilket skulle kunna få negativa effekter även på räntan, börsen och den svenska kronan. Nu är dock både konjunkturen och statsfinanserna i Sverige starka så bedömningen är att de effekterna nog blir små.
Värre är det med effekterna på lite längre sikt när regeringen är bildad och mandatperioden ska genomföras. Många har pekat på behovet av stora reformer för att förbättra den svenska bostadsmarknaden. Förhoppning är att det dödläge som funnits på området ska kunna brytas efter valet och att fler strukturreformer på området ska kunna genomföras under nästa mandatperiod.
Men en regering med svagt och osäkert stöd i riksdagen kan få svårt att fatta några större beslut och det är stor risk att förhoppningarna kommer på skam. Det finns nämligen inga enkla lösningar inom bostadsområdet och det är frestande för alla partier utanför regeringen att kritisera i stället för att kompromissa och göra upp.
Den som t.ex. vill att hushållen ska minska sina skulder genom att avveckla ränteavdragen kan få kritik för att minska köpkraften hos hushållen och ändra spelregler i efterhand. Den som vill öka rörligheten på bostadsmarknaden genom att minska vinstskatten vid försäljning kan anklagas för att gynna de rika som har fastighetstillgångar.
Åtgärder för att undvika att unga skuldsätter sig för mycket vid sitt första bostadsköp riskerar att utestänga dem från bostadsmarknaden. Och så vidare i alla oändlighet. Det finns helt enkelt inga förbättringsåtgärder som inte också har avigsidor. Med ett svagt stöd i riksdagen minskar chansen att en regering, oavsett politisk färg, ska ha den beslutsamhet och handlingsfrihet som krävs. Det här gör bostadsmarknaden extra osäker och svår att förutse. Villkoren för bostadsköp, ägande, lån och försäljning kan ändras men det är omöjligt att säga hur och när.
Klokt är att med sparande, amorteringar och spridning av ränterisken på flera bindningstider, öka marginalerna i boendeekonomin och göra den tålig mot politiska förändringar.
Glad sommar!