Valet av gymnasieprogram är för många ungdomar det första stora framtidsvalet som de gör. Det är ett val som utan tvekan kommer att påverka förutsättningarna för många andra framtida val som ska göras. Enligt en undersökning gjord av Ungdomsbarometern 2016 var de tre främsta faktorerna som avgjorde ungdomarnas val av gymnasieprogram deras intresse för ämnesinriktningen, att utbildningen ger många valmöjligheter i framtiden och att programmet ger kunskaper som ungdomarna tror de behöver i framtiden. Alla tre är förstås viktiga perspektiv att ta hänsyn till. Men ett perspektiv som alltför ofta glöms bort är hur valet påverkar den egna ekonomin – på både kort och lång sikt.
Ur ett privatekonomiskt perspektiv är det allra viktigaste att man faktiskt genomför en gymnasieutbildning. Det är stora skillnader i livsinkomst mellan de som har en gymnasieexamen och de som inte har det. Det ekonomiskt sämsta valet man kan göra alltså att inte gå gymnasiet alls. Det är därmed viktigt både att man söker sig till gymnasiet och att man väljer en utbildning som man tycker är tillräckligt rolig och intressant för att verkligen gå klart den. Men samtidigt är det viktigt att understryka att också valet av vilket gymnasieprogram man går har stor ekonomisk betydelse.
Enligt Skolverket har cirka 42 procent av de elever som gått ut gymnasiet etablerat sig på arbetsmarknaden efter fem år medan ungefär 30 procent då ägnar sig åt att studera vidare. Efter tio år, vid 29 års ålder, bedöms däremot 75 procent av ålderskullen vara förvärvsarbetande.
Stora skillnader mellan olika skolor
SEB har låtit Statistiska Centralbyrån (SCB) ta fram ny statistik över den genomsnittliga årsinkomsten under 2015 och andelen som fått a-kassa utbetalt någon gång under 2015 per gymnasieprogram för elever med slutbetyg från 2005 och 2010. Siffrorna från SCB visar att utfallet i jobb och inkomst är mycket olika för elever från olika gymnasieprogram och skolor.
Inom gymnasieskolan finns i dag 18 nationella program. Av dessa är tolv yrkesprogram och sex är högskoleförberedande. Gymnasieskolan förändrades 2011 men eftersom dagens program har stora likheter med de som fanns tidigare, ger statistiken ändå vägledning för den som i dagarna har börjat på sitt gymnasieprogram och för de niondeklassare som ska välja väg kommande år.
Programmen med högst snittlöner
Statistiken visar att högst snittlöner både fem och tio år efter avslutad utbildning ger vissa yrkesförberedande nationella program. Energiprogrammet ligger i topp med i snitt strax över 25 000 kr i månaden fem år efter gymnasiet och strax under 30 000 kr i månaden i genomsnittslön efter tio år. Efter Energiprogrammet i löneligan följer programmen för El, Bygg, Fordon och Industri. SCB har visat att de som studerat på Energiprogrammet har den högsta etableringsgraden av samtliga gymnasieprogram. Tre år efter gymnasieskolan var 74 procent av dem etablerade på arbetsmarknaden.
Eleverna från det studieförberedande Teknikprogrammet har låga snittlöner fem år efter examen, 14 500 kr per månad. Men tio år efter examen ligger Teknikprogrammets elever högre upp på lönelistan, med i snitt cirka 26 800 kr i månaden. Det är inte förvånande att elever på studieförberedande program har låga löner de första åren efter gymnasiet för att sedan få högre inkomster när de börjar etablera sig på arbetsmarknaden. Att de studieförberedande programmen ännu tio år efter ligger efter de bäst betalda yrkesförberedande programmen hänger troligen samman både med den begränsade lönespridningen på svensk arbetsmarknad och med att det även tio år efter gymnasieexamen finns en del elever från studieförberedande gymnasieprogram som går på högskola.
Lägst snittlöner
Tittar man på vilka utbildningar som ger lägst snittlöner tio år efter avslutad gymnasieutbildning, då 75 procent av årskullen är förvärvsarbetande, är det några program som sticker ut. Lägst månadslöner i snitt tio år efter examen finner man på Estetiska programmet följt av Hantverksprogrammet, Barn- och fritidsprogrammet, Livsmedelsprogrammet samt Omvårdnadsprogrammet.
Statistiken visar att det på kort sikt lönar sig privatekonomiskt att välja yrkesförberedande program på gymnasiet men ingångslönen efter ett högskoleförberedande program som leder till en avslutad högskoleutbildning kan ge så mycket som 14 000 kronor i månaden högre ingångslön per månad. De som har slutfört en gymnasieutbildning har i genomsnitt drygt 11 procent högre lön än de som enbart har gått grundskolan – och de som även har en högskoleexamen har nästan 42 procent högre lön.
Skillnaden mellan den lägsta snittlönen fem år efter att man genomfört sin gymnasieutbildning och den högsta är så stor som 20 000 kronor i månaden. Tio år efter gymnasieexamen jämnar det ut sig något och den största skillnaden som SCB rapporterar är då cirka 11 000 kronor mellan den lägsta och högsta snittlönen beroende på val av gymnasieutbildning.
Arbetslöshet vanlig efter studierna
Vad gäller möjligheterna till att undvika arbetslöshet efter avslutade studier visar statistiken att förvånansvärt många gymnasieutbildningar dessvärre leder till a-kassa. På vissa program på enskilda skolor har alla, 100 procent av eleverna, som tog examen 2005 och 2010 varit arbetslösa och fått a-kassa utbetald någon gång under 2015, till exempel alla elever som valde Omvårdnadsprogrammet på en gymnasieskola i Skåne och Byggprogrammet på ett gymnasium i Västernorrland.
Generellt störst risk för arbetslöshet är det för dem som går Livsmedelsprogrammet, Industriprogrammet, Hotell- och restaurangprogrammet och Byggprogrammet där i genomsnitt en av tio av samtliga svenska elever som gått ut programmet 2005 eller 2010 någon gång under 2015 fått a-kassa. Även om vissa nationella program har en högre andel elever som går på a-kassa så visar också statistiken att det finns en stor variation mellan olika skolor med samma program. Till exempel har ingen av de elever som tog examen 2010 från Livsmedelsprogrammet på Södertälje Praktiska Gymnasium erhållit a-kassa under 2015 och ingen av de som gått Byggprogrammet på Rönninge gymnasium 2010.
Viktigt med vägledning
Skolans huvudmän bör granska statistiken som SCB tagit fram och som visar att det finns nationella gymnasieprogram och skolor där en stor del av eleverna har blivit arbetslösa och fått det svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Om det är ett mönster som går igen år efter år, där det råder ett glapp mellan behoven på arbetsmarknaden och skolans och programmets utbildningsinnehåll, så finns det all anledning för dem att se över utbildningens kvalitet.
Vi som har möjlighet att ge råd till ungdomar om deras utbildningsval har ett ansvar att också beröra ekonomiska aspekter av de olika alternativen. Att alla elever ska kunna göra välinformerade val är en självklarhet och det är därför positivt att regeringen har gjort särskilda satsningar för att stärka studie- och yrkesvägledningen. En del av de nya resurserna bör gå till att upplysa om de ekonomiska konsekvenserna av olika gymnasieval.
Ungdomarna själva bör få hjälp att förstå att utbildningsval också har ekonomisk betydelse. Det är uppenbart att det lönar sig för elever att titta närmare på vilka förutsättningar de olika programmen och skolorna ger till ett framtida arbete, högre studier och goda inkomster. Statistiken är tydlig på den punkten - Gymnasievalet har stor påverkan på den egna privatekonomin – på både kort och lång sikt.