Prognoser visar dessutom att ersättningsnivåerna kommer att bli ännu lägre för framtidens pensionärer. För att stärka pensionerna, och tilltron till pensionssystemet, behövs politiska åtgärder som uppmuntrar till både mer arbete och mer sparande. Därutöver behöver diskussionen om systemets förtjänster och utmaningar bli ärligare skriver Jens Magnusson, privatekonom på SEB.
Idag uppger mer än hälften av Sveriges befolkning att de är oroliga för att de ska få en sämre pension än sina föräldrar och var tredje svensk tror att de kommer att få ut mindre än hälften av lönen i pension. Samtidigt tror vi oss i snitt behöva 75 procent av slutlönen för att få en rimlig ekonomisk standard som pensionär, enligt SEB:s Välfärdsbarometer.
Det finns också de som tror att det knappt kommer att finnas någon pension alls och att systemet är på väg att haverera. Särskilt har de tillfällen då pensionssystemets automatiska balansering (den så kallade ”bromsen”) slagit till, felaktigt tolkats som att systemet kommer att gå i konkurs.
De dystra förväntningarna på pensionerna är inte ogrundade, samstämmiga siffror pekar på relativt låga och sjunkande pensionsnivåer. Men det betyder inte att pensionssystemet är på väg att haverera. Pensionsreformen på 90-talet var välmotiverad då det gamla ATP-systemet inte kunde klara 40-talisternas pensionsavgångar.
Övergången till dagens system, med stor följsamhet gentemot förändrad demografi och den ekonomiska utvecklingen, gör att vi idag har ett finansiellt stabilt system. Men prioriteringen av den statsfinansiella stabiliteten i kombination med den förändrade försörjningsbalansen har haft effekt på ersättningsnivåerna. De har sjunkit och kommer att sjunka ytterligare.
Så vilka pensionsnivåer ger då det nya pensionssystemet? Nu är det möjligt att utvärdera och SEB har låtit Statistiska Centralbyrån, SCB, ta fram ny statistik över vilka pensionsinkomster 72-åringarna hade 2015. Ett skäl till att vi har tittat närmare på just de som är 72 år är att även de flesta av dem som arbetar längre än den genomsnittliga pensionsåldern ändå gått i pension vid det laget.
Ett annat skäl är att relativt många väljer att ta ut någon del av tjänstepensionen tidsbegränsat, ofta under fem år, för att sedan få en lägre pension. Genom att studera 72-åringarna kan man alltså analysera den varaktiga pensionsinkomsten, skild från både arbetsinkomster och vissa temporära tjänstepensionsutbetalningar.
De som är födda 1943, som var 72 år inkomståret 2015, fick i genomsnitt 48,9 procent av slutlönen från den allmänna pensionen. Räknar man även in tjänstepension (13,3 procent) och privat pension (1,9 procent) kom de i snitt upp till totalt 64,1 procent av slutlönen i pensionsinkomst. Som slutlön har SCB räknat den högsta arbetsinkomsten i åldrarna 58 till 64 år.
De undersökta 72-åriga pensionärerna fick sin pension stärkt av privat pension med knappt två procent av slutlönen. Sedan 2016 har dock reglerna för avdragsrätt för privat pensionssparande ändrats. Det privata pensionssparandet som komplement till den allmänna pensionen och tjänstepensionen är avskaffat. Den privata pensionens betydelse för pensionsinkomsterna kommer därför att minska framöver.
Det som främst avgör pensionerna på sikt är den allmänna ekonomiska utvecklingen och den demografiska balansen mellan människor i arbete och andelen äldre. Det Sveriges nuvarande och blivande pensionärer behöver är en rak, ärlig och tydlig diskussion om pensionssystemets för- och nackdelar.
För det första behöver vi som är pensionsaktörer inom myndigheter, banker, försäkringsbolag och arbetsmarknadens parter anstränga oss mer för att på ett bra och schysst sätt upplysa om pensionerna. Det gäller både systemets finansiella stabilitet, de låga pensionsnivåerna och inte minst riskerna med att ta ut en stor del av pensionskapitalet på kort tid.
För det andra behöver pensionsspararna fundera på vad de kan göra själva för att förbättra sin pension. Genom att till exempel jobba längre, jobba heltid fler år och lägga undan pengar till ett eget sparande inför ålderdomen kan man stärka sin pension.
För det tredje behöver beslutsfattare i riksdag och regering fundera på vilka insatser som kan göras för att se till att fler får en god pension att leva på. För att stärka pensionerna, och tilltron till pensionssystemet, behövs politiska åtgärder som uppmuntrar till ökad långsiktighet, bland annat till mer arbete, med både ett förlängt arbetsliv och fler som arbetar heltid, och ett ökat sparande. Till exempel har vi idag ett skattesystem som ensidigt gynnar skuldsättning och missgynnar sparande, vilket förstås inte skapar någon ökad trygghet i pensionsfrågan.