Brittiska politiker och EU:s huvudstäder var uppenbarligen helt oförberedda på, eller ville inte ta ansvar för, att Storbritannien kunde avsluta sitt EU-medlemskap. I dag, en vecka efter valresultatet, är de politiska frågetecknen mångdubbelt fler än svaren. En logisk lösning vore nyval som indirekt blir en ny folkomröstning. Den politiska utvecklingen i Storbritannien den senaste veckan innebär att sannolikheten för Brexit sjunker. Frågorna som måste besvaras de närmaste 2-3 månaderna är avgörande för Storbritanniens och EU:s framtid och färdriktning men också ytterst komplexa.
Stor förvirring och politiskt vakuum
En finansiellt och politiskt turbulent vecka har passerat sedan Storbritannien chockartat, med 51,9 mot 48,1 procent, röstade för att lämna EU. Om bara 634 751 av de 17 410 742 britter som röstade för ”Lämna” bytt sida hade Brexit lagts i byrålådan. Istället råder politiskt kaos i uppenbar brist på handlingsplaner både i Storbritannien och EU.
De kraftiga rörelserna på finansmarknaden var förståeliga men likväl överdrivna. Slutsatsen har varit, och förblir, att Brexitfrågan till 80 procent är politisk och 20 procent ekonomisk. Men på valnatten gick sannolikheten för ”Stanna” från 85 procent till 0 på ett par timmar när valresultatet klarnade. Det förklarar de efterföljande kraftiga börs-, pund- och räntefallen. I dag är slutsatsen att olika politiska utspel åter har pressat upp sannolikheten för ”Stanna” och frågan har fått ny näring: blir det verkligen en Brexit?
På några punkter verkar det råda politisk tydlighet:
- Det är Storbritannien och ingen annan som avgör tidtabellen för när/om exitförhandlingar med EU ska inledas. Tidigaste tidpunkt för detta är i början av september. Det innebär att ett EU-utträde inte sker förrän tidigast 1 januari 2019. Till dess är Storbritannien en fullvärdig EU-medlem.
- Om Storbritannien vill ha tillgång till EU:s inre marknad måste man acceptera samtliga EU:s fyra friheter, det vill säga rörelsefrihet för 1. varor, 2. tjänster, 3. kapital och 4. människor.
- EU är i dagsläget inte berett att omförhandla det EU-avtal som togs fram för Storbritannien i början av 2016.
Inrikespolitiska implosioner öppnar för nyval?
Få hade räknat med de stora inrikespolitiska effekterna. Brexit-omröstningen har lämnat efter sig ett delat folk, ett delat land och splittrade partier. Därtill verkar främlingsfientligheten i Storbritannien nu ha fått en oönskad knuff framåt.
Labourledaren Jeremy Corbyn är sannolikt på väg ut efter att en sluten omröstning visat att partiets parlamentsledamöter inte längre har förtroende för sin ledare. Att däremot Toryledaren/premiärministern Cameron skulle avgå var inte överraskande. Likväl lämnar det landet i ett betydande ledarlöst vakuum och ett osäkert politiskt stafettskifte.
En logisk lösning för det uppkomna politiska läget efter folkomröstningen vore att hålla nyval. Det skulle indirekt bli ännu en folkomröstning om EU-medlemskapet då partiföreträdare skulle tvingas bekänna EU-färg. För en nyvald konservativ premiärminister innebär det utrymme för nystart med fem nya mandatår samtidigt som ett ”sjunkande Labour” knappast skulle utgöra ett hot. Den stora risken är att UKIP (United Kingdom Independence Party) kan vinna röster från frustrerade Tory-väljare. UKIP:s styrkeposition kan dock be-gränsas genom en växande kritik mot osakliga EU-kampanjer, frånvaro av realistiska konsekvensanalyser vid ett ”Lämna”-scenario samt den senaste tidens politiska och finansiella turbulens. Men därtill behöver andra EU-länder visa på ökad kompromissvilja.
Några nyckelhändelser de närmaste månaderna
Dag Händelse
14 jul Bank of England – räntebesked
21 jul-5 sep Brittiska parlamentet – sommaruppehåll
21 jul ECB penningpolitiskt möte
4 aug Bank of England – räntebesked
25-27 aug Jackson Hole – centralbankskonferens (USA)
4-5 sep G20-toppmöte i Hangzhou (Kina)
8 sep ECB penningpolitiskt möte
9 sep Val av ny partiledare för Tories (Storbritannien)
September Storbritannien aktiverar ”exit”-klausulen?
15 sep Bank of England – räntebesked
16 sep Extra EU-toppmöte, Bratislava (Slovakien)
Sep/Okt Ungern folkomröstar om EU:s flyktingkvoter
2-5 okt Tories partikonferens, Birmingham (Storbr.)
Oktober Italien folkomröstar om konstitutionen
20 okt ECB penningpolitiskt möte
Cameron själv identifierade på senaste EU-toppmötet två möjliga ”arvtagare”: Boris Johnson (”Lämna”) samt Theresa May (”Stanna”). Sedan Johnson lämnat beskedet att inte ställa upp i partiledarvalet har osäkerheten ökat ytterligare kring i vilken Europariktning som Storbritannien ska gå. Intresset verkar överlag vara måttligt för att vara regeringschef som i praktiken tvingas aktivera ”exitklausulen”.
Skotskt EU-avtal långt borta
Att EU-parlamentets talman och EU-kommissionens ordförande under veckan tog emot en skotsk delegation för att diskutera framtida relationer har överraskat. EU vill inte prata exitförhandlingar med Storbritannien förrän ”exitklausulen” (artikel 50 i Lissabonfördraget) aktiverats. Visserligen har sannolikheten ökat för ny folkomröstning om Skottlands självständighet. Men tidiga spekulationer om att det skotska parlamentet skulle stoppa Brexit ses av de flesta som en omöjlig lösning.
Men det är heller inte troligt att EU är berett att hålla parallella utträdes- respektive inträdesförhandlingar med Storbritannien och Skottland. Därtill verkar i dagsläget framför allt Spanien vägra godkänna ”utbrytar-Skottland” eftersom det ökar risken för att Katalonien och Baskien fortsätter sina försök att bryta sig ur Spanien.
Ny kompassriktning existensavgörande
EU:s politiska kris är den mest allvarliga som unionen haft att hantera. Det är uppenbart att det råder förvirring kring vilken färdriktning även EU ska ha. Förra årets färdplan från EU för att 2025 ha nått en fullfjädrad ekonomisk-monetär union läggs nu på is. Det innebär i praktiken att eurosamarbetet förblir utan färdigställd infrastruktur för att ge euron långsiktig stabilitet. Men i vägvalet mellan å ena sidan ökad integration och ”mer EU” och, å andra sidan, mer självbestämmande är det i dag omöjligt för EU att inte bli mer lyhört.
Det extrainsatta toppmötet i mitten på september blir ett försök att hitta gemensam plattform. De områden som nämnts hittills där samarbetet kan fördjupas inbegriper försvars- och säkerhetspolitik samt arbetsmarknadspolitik med särskilt fokus på jobb för ungdomar. Denna plattform ska läggas fast i ett läge där unionen brottas även med andra utmaningar: flyktingkris, svag tillväxt, svaga investeringar och åldrande befolkningar. EU:s politiker kommer att tvingas till tydlighet i frågor, till exempel intern rörlighet och immigration, som inte alltid heller finner brett stöd hos medborgarna.
Avgörande månader – även för centralbankerna
Storbritanniens och EU:s nya politiska landskap omges av flera stora frågetecken. Tid för eftertanke är önskvärt men alltför lång betänketid skapar större negativa tillväxteffekter. Baserat på de beräkningar som IMF har gjort pressas global tillväxt nedåt med sammantaget cirka 0,2-0,3 procentenheter till följd av den osäkerhet som en Brexit orsakar. Det är hanterbart men den negativa effekten kommer i ett läge när världsekonomin redan har ett nedsatt immunförsvar.
Finansmarknaderna har reagerat starkt på den ökade risken för den brittiska och globala tillväxten. Prognoser justeras ned – i vissa fall är justeringarna betydande. Det påverkar också centralbankerna. Deras uppgift är inte att agera med penningpolitiken för att reducera politisk risk. I första ledet handlar det om att garantera likviditeten i banksystemet. Utrymmet för ytterligare monetär lättnad, främst när det gäller räntan, är mycket begränsat. Ytterligare stimulans handlar i så fall om att fortsätta expandera balansräkningen.
Världen bortom Brexit – långt ifrån problemfri
Den politiska osäkerheten är förhöjd. Men det är sannolikt något vi gradvis kommer att vänja oss vid. Den politiska agendan för Europa är präglad av händelser som har potentialen att tillföra ny oro. Samtidigt går vi mot presidentval i USA alltmedan Kina brottas med tillväxtmodell och skuldsanering. Allt detta ökar behovet av policysamordning på global nivå och inom ramen för G20. I vilken mån Brexit kan få världens stora ekonomier att ta steg i denna riktning återstår att se. Men det finns en grogrund – och ett växande behov – för att tala mer om samordnad främst penningpolitik.