För Riksbanken har kombinationen stark tillväxt och låg inflation skapat stort huvudbry de senaste åren. Ska man sätta en ränta som är anpassad till tillväxten och fastighetspriserna eller ska man styra efter inflationen? För ett drygt år sedan satte Riksbanken definitivt ned foten i den frågan och gjorde inflationsmålet överordnat, inte bara på papperet utan även i handling. Numera är penningpolitiken helt fokuserad på att så snabbt som möjligt få upp inflationen till 2 procent.
En reporänta på minus 0,5 procent, understödd av sedelpressexpansion på 200 miljarder samtidigt som ekonomin växer med 4,5 procent och fastighetspriserna skenar har dock lett till att allt fler ifrågasätter rimligheten i dagens penningpolitik. Eller snarare rimligheten i Riksbankens tolkning av inflationsmålet. Det finns inget som tvingar Riksbanken att sikta på just 2 procent inflation i närtid. I Riksbankslagen står det att ”Målet för Riksbankens verksamhet skall vara att upprätthålla ett fast penningvärde”. Så frågan är om Riksbankens egen tolkning av inflationsmålet kan komma att ändras eller mjukas upp framöver och vilka konsekvenser det i så fall skulle få?
Signaler om en ny penningpolitisk strategi
De senaste veckorna har det kommit signaler om att även vissa på Brunkebergstorg har börjat tvivla på den nuvarande penningpolitiska strategin. Både Henry Ohlsson och Martin Flodén reserverade sig mot att sänka räntan förra månaden och i en uppmärksammad intervju i SvD Näringsliv nyligen lät Cecilia Skingsley förstå att hon för sin del kommer att ta en mer långsiktig syn på inflationsmålet framöver. Hon tycker dessutom Riksbanken borde utvärderas efter flera olika mått på inflationen och inte bara KPI.
Sedan förra sommaren har kronan stått i centrum för Riksbanken när det gäller möjligheterna att snabbt nå inflationsmålet. Det har lett både till hot om valutainterventioner och till att Riksbankens penningpolitik i praktiken styrts av vad ECB gör. För Skingsley handlar det framöver om att Riksbanken istället bör agera mer självständigt från ECB även om det sker till priset av att kronan stärks mer än vad Riksbanken räknar med i sina prognoser.
“Tid för omprövning…”
En helt central fråga för vad vi ska tro om utvecklingen framöver är hur mycket Skingsleys åsikter delas av resten av direktionen. En tydlig kursrändring från Riksbanken enligt ovanstående skulle få långa marknadsräntor att stiga då låg inflation inte längre skulle vara synonymt med mer penningpolitisk stimulans. Den största effekten skulle dock komma på kronan. Om direktionen skulle svänga till att, liksom Skingsley, acceptera en starkare krona så blir interventionshotet naturligtvis mycket svagare. Det skulle då bli fritt fram för kronan att stärkas till en nivå som bättre skulle spegla den styrka vi idag har i ekonomin.
Direktionen har delegerat beslut om valutainterventioner till två av sina medlemmar: riksbankschef Stefan Ingves och förste vice riksbankschef Kerstin af Jochnick. Ingen av dem har till dags dato visat några tydliga signaler om att ompröva sin hållning till vare sig penningpolitiken i stort eller behovet av valutainterventioner. Men kanske är något i görningen. Om två veckor, den 6:e april, kommer Stefan Ingves ta bladet från munnen och hålla ett tal på Nationalekonomiska Föreningen. Talets titel, ”Tid för omprövning – i huvudet på en centralbankschef” ger i alla fall mycket bränsle för spekulation. Även om det är långtifrån säkert (och Ingves tal inte brukar bjuda på sensationer i nyhetsväg) så tror vi att det finns en hyfsad chans för att han signalerar ett liknande budskap som Skingsley. Stämmer det så lär vi få se en betydande reaktion i marknaden med både högre räntor men framförallt en starkare krona. Så om ni inte redan gjort det, skriv in 6:e april klockan 12.00 i almanackan!
Glad Påsk!