För ett par år sedan uppmärksammade undertecknad ett intressant samband mellan Riksbankens räntehöjningscykler och nivån på Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer. Alla tidigare höjningscykler (3 stycken sedan 1996) har startat samtidigt som KI-barometern legat på 110! Förra gången vi låg på en så hög nivå var för drygt fyra år sedan men igår hände det igen. KI-barometern för december kom in på 110,1. Hade sambandet hållit skulle alltså Riksbanken ha inlett räntehöjningscykeln redan förra veckan.
Ingen som följer svensk penningpolitik är förvånad över att höjningen uteblev. Signalerna från Riksbanken är tydliga – trots bra fart i konjunkturen överväger sannolikheten för räntesänkningar och en höjning ligger mer än ett år in i framtiden. Även om sambandet inte längre fungerar som prognosmetod så sätter det ändå fingret på den numer vanligaste kritiken mot Riksbanken nämligen att penningpolitiken går i otakt med konjunkturen.
Inflationen – den felande länken
Det som saknas för att Riksbanken ska ta steget och börja anpassa räntan till konjunkturläget är naturligtvis inflationen. Den senaste KPIF-siffran på 1,0 procent är en hel procentenhet under inflationsmålet. Om vi på samma sätt som med KI-barometern undersöker hur hög inflationen varit vid starten för tidigare räntehöjningscykler är sambandet inte lika entydigt. Men man kan ändå notera att inflationen, samma månad som räntehöjningarna inletts, vid alla tillfällen varit under 2 procent. I snitt har den legat på 1,5 procent och vid ett tillfälle, 2006, var den så låg som 1,2 procent. Både SEB:s och Riksbankens prognos är att KPIF-inflationen nästa månad kommer att ha stigit till 1,6 procent, det vill säga ungefär den nivå där höjningarna tidigare inletts. Med det perspektivet borde det inte behöva vara så lång tid kvar innan stjärnorna står rätt för en höjning. Att agera med framförhållning när det gäller penningpolitik är norm snarare än undantag och i USA genomförde Fed i förra veckan sin första räntehöjning trots att inflationen fortfarande ligger långt under 2-procentsmålet (PCE-inflationen 0,8 procent i okt). Frågan är om Riksbanken kommer ta något intryck av det framöver.
Historien säger ”höjning” men…
Vid tiden för Riksbankens nästa penningpolitiska möte 10 februari kommer vi alltså ha en konjunktur som skriker räntehöjning och, om prognoserna stämmer, en KPIF-inflation kring de nivåer där Riksbanken historiskt brukar ha inlett höjningscykeln. Lägg därtill att vi startar från en ultralåg nivå med minusränta samtidigt som fastighetspriserna skenar. Som sagt, en höjning borde vara biff, men trots det verkar den, på något mystiskt sätt, fortfarande vara mycket långt borta.