Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Strukturella krafter borgar för fortsatt låg inflation

Strukturella krafter gör att centralbankernas kamp för att få upp inflationen kommer att bli mycket tuffare och pågå mycket längre än många tror. Det skriver SEB:s chefstrateg Johan Javeus i Veckans tanke.

I veckan kommer både Riksbanken och ECB att presentera nya prognoser för vad de tror om inflationen framöver. Båda kommer säkerligen också att fortsätta hävda att de kommer att lyckas föra upp inflationen till två procent och att marknaden gör fel när den räknar med en inflationsutveckling långt under målet även på många års sikt. Alltför låg inflation och fallande inflationsförväntningar ökar risken för att ekonomin ska hamna i deflation så att priserna ska falla istället för att stiga. Deflation kan vara mycket skadligt för en ekonomi om det leder till att hushåll och företag skjuter konsumtion och investeringar på framtiden. Det kan sedan snabbt leda till minskad efterfrågan med stigande arbetslöshet och lägre tillväxt som följd.

Samtidigt behöver deflation inte vara negativt. Ett företag som hittar en mer effektiv metod att producera en viss vara kan öka både försäljningen och vinsten och samtidigt sänka priset på varan. Både aktieägare och konsumenter blir nöjda och tillväxten ökar. Inom vissa branscher är deflation det normala tillståndet. Priserna på hemelektronik har de senaste 20 åren varit i fritt fall tack vare en snabb teknikutveckling men utan att det lett till att vi skjutit upp vår konsumtion av sådana produkter. Tvärtom är många villiga att stå i långa köer för att kunna köpa en iPhonemodell så fort den släpps väl medvetna om att de skulle kunna köpa en likadan telefon för halva priset om de bara var villiga att vänta ett år.

Huruvida deflation är skadligt för ekonomin beror mer på vad orsaken till prisfallet är. Den skadliga formen av deflation är den som uppstår när det finns en utbredd förväntan om riktigt dåliga tider. Då är risken stor att folk väljer att spara istället för att konsumera och att företag senarelägger investeringar och därigenom spär på efterfrågefallet. Även om tillväxten har varit knackig den senaste tiden både i Sverige och i Europa så är den gängse uppfattningen fortfarande att återhämtningen fortskrider.

I eurozonen har det tidigare krislandet Spanien tagit täten i tillväxtligan medan den svenska optimismen om framtiden syns tydligt i stigande fastighetspriser. Därtill visar den starka börsutvecklingen i hela världen att vi inte har några utbredda förväntningar om en ny djup ekonomisk kris runt hörnet. Orsaken till den låga inflationen och riskerna för deflation får istället sökas på annat håll. Självfallet finns en konjunkturell komponent då tillväxten fortfarande är svag i många länder och arbetslösheten oroande hög i ännu fler. Men det finns även andra drivkrafter för den låga inflationen som dessutom pekar mot att prispressen kommer hålla i sig länge. Nedan beskrivs tre av de viktigaste.

1. Ökad globalisering även för tjänster

Tilltagande globalisering är nog den enskilda faktor som de flesta skulle lyfta fram som huvudskälet till att stora delar av västvärlden haft en så lång period av låg och fallande inflation. Att Kina och andra lågkostnadsproducenter översköljt världsmarknaden med billiga varor är ingen nyhet för någon. Vad som är mindre uppmärksammat är att globaliseringstrenden fortsätter och att den tekniska utvecklingen gör att globaliseringen sprider sig till att också omfatta allt fler tjänster.

Givet att tjänstesektorn i västvärlden sysselsätter långt många fler än industrin kan den framväxande globala marknaden för tjänster få stora konsekvenser för länder som Sverige. Listan på tjänstejobb som kan flyttas ut är lång och verkar följa samma utveckling som för fysiska varor. I början var det bara enkla saker som producerades i Kina men numera görs även de mest avancerade produkterna där. Många företag har sedan länge flyttat supportfunktioner och viss administration utomlands men idag finns också flera företag i städer som Mumbai som säljer avancerade analystjänster inom till exempel finans. En tilltagande globalisering av arbetsmarknaden för tjänster bidrar till att pressa löner i väst och stimulerar även företagens jakt efter produktivitetsförbättringar. Framförallt för mindre länders centralbanker blir också försöken att prognostisera inflationstrycket genom analys av nationella produktionsgap ännu svårare.

2. Prispressen på nätet breder ut sig

En annan strukturell prispressare är den alltmer utbredda e-handeln och användningen av internet för att göra prisjämförelser. Nästan alla som planerar att köpa någon lite dyrare vara eller tjänst börjar idag med att göra en googling på priset. Sannolikheten att den som är billigast också får leverera varan är stor och nästintill hundraprocentig om det handlar om en standardiserad produkt som till exempel ett par kontaktlinser eller en ny telefon.

Även om vi i Sverige fortfarande bara handlar sex procent av allt vi köper via nätet så växer andelen så det knakar. Handelns Utredningsinstitut spår en volymökning på 15 procent i år.  Under första kvartalet 2014 köpte sju av tio svenskar något på nätet och av dessa fick en tredjedel minst en vara levererad från utlandet. Ju mer vana vi blir att handla på nätet, ju fler varor kan vi också tänka oss att köpa där. E-handeln pressar inte bara priserna på nätet utan påverkar också prissättningen i fysiska butiker som inte kan avvika för mycket om de vill vara kvar i marknaden. Den ökade transparensen och konkurrensen som tekniken möjliggör gör det också allt svårare för monopolister att bevara sina monopol med lägre priser som följd.

3. Automatiseringen tilltar

En tredje strukturell och allt viktigare prispressare är den tilltagande automatiseringen i samhället. Maskiner blir allt mer sofistikerade och allt bättre på att utföra arbeten som traditionellt har utförts av människor. Stiftelsen för Strategisk Forskning släppte i början av sommaren en intressant studie (byggd på en brittisk förlaga) om hur den tilltagande automatiseringen väntas påverka den svenska arbetsmarknaden.

Slutsatsen är att drygt hälften av alla svenska löntagare idag har ett yrke som inom 20 år kommer att ha ersatts med en maskin. Alla har säkert redan noterat att livsmedelsbutiker i stor omfattning börjat ersätta kassapersonal med maskiner. Google med flera experimenterar för fullt med förarlösa bilar som när tekniken är färdigutvecklad kan göra både lastbils- och taxichaufförer överflödiga. Svenska Transportstyrelsen bedömer att förarlösa fordon kommer att finnas på svenska vägar redan om sex år.

Inte ens de med högt kvalificerade yrken kan känna sig säkra. IBM har utvecklat en superdator med namnet Watson som kan förstå och processa gigantiska mängder information. Redan för tre år sedan blev den ”världsmästare” i Jeopardy och sedan dess har den omprogrammerats för att istället kunna ställa medicinska diagnoser. I våras hade den en högre träffsäkerhet än vanliga läkare när det gällde att ställa rätt diagnos på lungcancer. Dagen då Watson eller någon annan superdator kan göra ett bättre jobb än en mänsklig läkare, men till bråkdelen av kostnaden, närmar sig snabbt. Läkare världen över kan då få det kämpigt i lönediskussionerna men för alla oss som konsumerar vård är det desto bättre.

Centralbanker mot nya mål?

En alltmer global arbetsmarknad, ökad priskonkurrens och tilltagande automatisering utgör tillsammans starka drivkrafter som kommer att ha stor påverkan på samhället framöver. Många i västvärlden kommer få det allt svårare att hitta arbete även i goda tider medan ännu fler kommer att tvingas acceptera mycket modesta löneökningar för att kunna behålla sina jobb. Mycket talar alltså för att vi under lång tid framöver kommer att ha en strukturell press nedåt på inflationen. Även om det också i framtiden emellanåt kommer att finnas perioder av högre inflation, till exempel som följd av uppgångar i råvarupriser, får vi nog vänja oss vid tanken att centralbankernas kamp för att få upp inflationen kommer att bli mycket tuffare och pågå mycket längre än många tror. Kanske är det dags för politiker att börja fundera över andra mål än prisstabilitet för centralbankerna. Sysselsättningsmål har nämnts i debatten men frågan är om inte det kommer att bli ännu svårare att uppfylla.