Israel och Palestina har förutsättningar att blomstra ekonomiskt men det låsta politiska läget fortsätter att hindra en sådan utveckling. Det skriver SEB:s chefekonom Robert Bergqvist i Veckans tanke.
Ett uthålligt fredsavtal mellan Israel och Palestina är en av flera viktiga nycklar för att uppnå långsiktig stabilitet i Mellanöstern och öka förutsättningarna för att utveckla regionens ekonomiska potential. Novisens slutsats är dessvärre att förutsättningarna för fredsavtal i närtid är mikroskopiska trots förnyade ansträngningar från bland andra USA. Stabiliteten i Mellanöstern påverkas också av att världen försöker hitta, och förhålla sig till, en ny geopolitisk jämvikt och maktbalans. Ljuset i konfliktmörkret är inställningen och framtidstron hos både israeler och palestinier, speciellt de unga, att möjligheterna finns för både fred och nya framgångar inom de ekonomiska och industriella områdena.
Israels ekonomi, den 49:e största i världen, har en underliggande styrka och stor potential genom sitt ”ekosystem” för innovation och utveckling. Upptäckten av stora gastillgångar 2009 ger både ekonomiska och politiska återverkningar – och utmaningar. Många av problemen är liknande dem i andra OECD-länder (arbetsmarknadens funktionssätt, åldrande befolkning, alltför låg produktivitet). Korruptionen är också närvarande. Det stora ekonomiska lyftet för till exempel Israel uteblir dock så länge instabiliteten kvarstår i regionen.
Denna Veckans tanke och reseberättelse är disponerad enligt följande. Den inleds med försök till att sammanfatta det politiska läget i Mellanöstern och utsikterna för stabilitet. Därefter redovisas det ekonomiska och finansiella läget och utsikterna för i första hand Israel och i viss mån även Palestina. Den avslutande delen tar sin utgångspunkt i Israels strävan och möjligheter att förbli ett växthus för innovation och högteknologi.
Fredsavtal Israel-Palestina ligger långt bort
Den oavslutade konflikten mellan Israel och Palestina, och de pågående kriserna i Syrien och Libanon, samt den Arabiska våren, präglar det dagliga livet i regionen. Även om en ny runda med försök till fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina inleddes under 2013, med USA som klart pådrivande kraft, måste förutsättningarna för en snar lösning av konflikten bedömas som fortsatt mikroskopiska.
Ett efterlängtat fredsavtal handlar inte om att uppnå det ”fulländade äktenskapet” mellan två möjliga stater utan att få till stånd en korrekt ”skilsmässa”. Parternas insikt behöver riktas mot inte ”priset” för uppgörelse utan den ”avkastning” som ett avtal skulle innebära för båda.
Visionen finns, i alla fall i omvärlden, om en tvåstatslösning där ”Israel och ett oberoende, livskraftigt, sammanhängande och demokratiskt Palestina kan samexistera i fred och säkerhet”. Men olikheterna är många – ekonomiskt, historiskt, kulturellt, religiöst – och Israel fortsätter med att etablera nya bosättningar som bidrar till att underminera förutsättningarna för konstruktiva fredsförhandlingar. Vill israelerna verkligen ha fred istället för att få tillgång till mer land – och vill palestinierna verkligen ha en egen stat?
Om Israel och Palestina kan enas lockar bland andra EU – som är Israels största handelspartner (30 procent av Israels totala export) med politiskt, ekonomiskt och säkerhetspolitiskt stöd till båda parter och ökad tillgång till den europeiska marknaden.
Det säkerhetspolitiska läget innebär stora utmaningar för regionen. För i första hand Israel är det fyra områden som avgör stabiliteten i närtid. Förutom konflikten med Palestina väntas utvecklingen i Iran påverka situationen; islossningen mellan Iran och omvärlden ger Iran möjligheter att fortsätta utveckla kärnkraftsteknik vilket många ser som en möjlighet för Iran att även utveckla kärnvapenteknik. Det kan ändra maktbalansen i regionen på ett nytt och destabiliserande sätt. Därutöver utgör osäkerheten kring den ”Arabiska vårens” nästa steg också en faktor som får påverkan på Israels framtida roll i regionen.
Det fjärde området som avgör stabiliteten i regionen – och påverkar Israel – är USA:s sannolikt förändrade engagemang i Mellanöstern. Ett allt mer energioberoende USA (skiffergas/olja) väntas leda till minskad amerikansk närvaro i Mellanöstern och ökat fokus på det istället för USA och världen ekonomiskt allt viktigare Sydostasien. Därmed uppstår ett politiskt vakuum som behöver – mot bakgrund av instabiliteten – fyllas av någon annan. Det ligger i världens, och förstås också USA:s, intresse att Mellanöstern utvecklas stabilt men ur ekonomisk synvinkel är det kanske framför allt Kina som kan behöva ta en mer aktiv politisk roll – en funktion som Kina är minst sagt oprövad i.
Israels balansräkning fullt godkänd
Israels ekonomi har uppvisat imponerande motståndskraft mot den globala recessionen 2008-09 och den geopolitiska osäkerheten som fortsätter att prägla läget i Mellanöstern. Förklaringen står att finna i dels starka makrofundamenta med bland annat överskott i de löpande affärerna med omvärlden (bytesbalansen), dels en förhållandevis låg statsskuld, dels ett banksystem med begränsade global kopplingar.
De senaste 10 åren har arbetslösheten fallit från 14 till 6 procent utan att skapa uppåttryck på löner vilka fortsätter att växa med cirka 3 procent per år. Arbetsmarknaden kan beskrivas som flexibel med en decentraliserad lönesättningsmodell. Inflationen är tillbakahållen och ligger kontrollerat inom centralbankens målintervall 1-3 procent. Ekonomin växer med ca 3,5 procent i årstakt; det är även prognosen för 2014 och 2015. Statsskulden är på väg ned och ligger i dag under 70 procent av BNP. Regeringens mål är att skulden 2020 ska vara 50 procent av BNP och målet ska nås med både högre skatter (inkomst/företagsskatter har höjts) och minskade offentliga utgifter; de tillåts öka enligt den ”finanspolitiska regeln” med en takt som motsvarar befolkningstillväxten (i dag 1,7 procent) plus en procentenhet). 7,7 miljoner bor i Israel – 60 procent har en ålder under 25 år – men 20 procent bedöms leva i relativ fattigdom. Levnadsstandarden i genomsnitt är dock hög och BNP/capita ligger på 40:e plats i världen.
Israels är en öppen, marknadsbaserad, innovativ och exportorienterad (40 procent har koppling till utrikeshandel) OECD-ekonomi och landet tillhör de länder som satsar störst andel av BNP på forskning och utveckling. Industrin präglas av högteknologisk kompetens som tillsammans med en stark entreprenörsanda flyttat fram landet till en frontposition när det gäller till exempel informations- och sjukvårdsteknologi.
Men många problem och utmaningar
Under ytan och det överlag starka ekonomiska nyckeltalen återfinns även många problem som behöver rättas till de närmaste åren. Bedömare beskriver till exempel ekonomin som ”the-winner-takes-it-all”; korruption förekommer på flera områden. Det offentliga sektorn är ”grek-lik” och uppvisar dysfunktionalitet. Företagens utsätts inte tillräckligt för konkurrens och produktiviteten är låg utanför high-tech-sektorn. Därutöver präglas samhället av ökad ekonomisk ojämvikt, en del svagheter i utbildningssystemet och personer/grupper som har svårt – eller inte vill – ta sig in på arbetsmarknaden.
Det finns ytterligare faktorer som innebär både hot och möjligheter för Israels ekonomi (förutom de uppenbara politiska). Det handlar om snabbt stigande huspriser, shekelns förstärkning och hanteringen av de förväntade framtida intäkterna från naturgasen.
- Huspriserna. Utbudet av bostadshus är begränsat och processerna långsamma att ge tillstånd till byggande, vilket tillsammans med låga räntor fått nominella huspriser att stiga med 80 procent sedan 2007. Samtidigt är hushållens skuldsättning fortfarande låg: 40 procent av BNP i Israel att jämföras med 150 procent i Danmark och 70-90 procent i Sverige, Norge och Finland. Den snabba prisuppgången innebär en ökad risk för den finansiella stabiliteten och försämrar arbetskraftens mobilitet genom inlåsningseffekter som sänker ekonomins långsiktiga produktionsförmåga. Sedan 2009 försöker myndigheterna genom en stor mängd olika makrotillsynspolitiska verktyg bromsa utvecklingen – något som följs med stort intresse av länder som uppvisar liknande utmaningar – men hittills utan påtagligt resultat på kredittillväxt och husmarknad.
- Shekeln. Israels valuta har stärkts med hela 20 procent (både nominellt och realt) sedan 2007. Den ligger i dag över det historiska genomsnittet och kan anses vara övervärderad. Bidragande faktorer är kapitalinflöden från direktinvesteringar (köp av ”start-ups”) och spekulativa inflöden på grund av förväntningar om ytterligare valutaförstärkning som en effekt av ökad naturgasproduktion. Israels centralbank har sänkt räntan (i dag 0,75 procent) för att begränsa valutainflödena och även sjösatt ett valutainterventionsprogram (sälja shekel mot utländsk valuta) enligt förutbestämda belopp.
- Naturgasproduktion. För ett par år sedan – 2009 – upptäckte Israel enorma naturgasfyndigheter i Medelhavet. Sedan april 2013 är produktionen i gång. Enligt prognosen blir Israel självförsörjande på energi om 4-5 år. Reserverna väntas räcka 20-40 år. Så småningom kan exporten till omvärlden påbörjas. För att undvika ”holländska sjukan” skapas en Sovereign Wealth Fund (liknande Norges Oljefond) som på ett kontrollerat sätt ska kanalisera exportintäkterna till investeringar i utlandet. Noterbart är att Israels tillgångar i utlandet redan i dag överstiger skulderna med motsvarande 20 procent av BNP. Centralbankens valutareserv uppgår i dag till över 80 miljarder dollar
Slutsatsen blir att Israel i dag kan uppvisa en imponerande ekonomisk och finansiell styrka – något som inte lär förändras under de närmaste åren. Såväl regering som centralbank jobbar målmedvetet med att bygga styrka också för framtiden – och för att undvika holländska sjukan.
Palestinas ekonomi omgärdad av osäkerhet
Bilden av Palestinas ekonomi är inte helt lätt att fastställa och det finns flera självklara frågetecken kring statistikens tillförlitlighet. Palestina har en folkmängd (utspridd) på cirka 5 miljoner som växer med cirka 3 procent per år. Ekonomin växer med cirka 2,5 procent per år och inflationstakten ligger på 3,5 procent. Viktigaste handelspartner är – inte helt överraskande – Israel (75 procent av all export). Arbetslösheten varierar mellan olika områden ligger på runt 25 procent på Västbanken (ungdomsarbetslösheten är mycket högre). Palestina är starkt biståndsberoende av stöd från omvärlden.
Palestinas ekonomiska potential återfinns i jordbruk, turism, stenindustri, byggsektorn och IT. Utsikterna begränsas av en oklar politisk situation med avbrott i internationella och inhemska handelsflöden. Budgetunderskotten är helt beroende av bistånd och de löpande affärerna med omvärlden ger stora underskott (bytesbalans -20 procent av BNP). Utmaningen är att kunna skapa en tillräckligt hög ekonomisk tillväxt för att följa jämna steg med en relativt hög befolkningstillväxt. Därtill är arbetslösheten besvärande hög.
Israels ”start-ups” och innovationskraften
Israel har lyckats skapa ett ”ekosystem” för innovation som inbegriper en optimal infrastruktur, riskfördelning och sociala mål och där regeringen spelar en nyckelroll i systemet. Myndigheternas roll är inte att ersätta den privata sektorn eller att förutsäga nästa utvecklingssteg. Men det finns en grundmurad politisk insikt att ekonomisk framgång bygger på att kunna konvertera och omsätta basforskning till praktisk och kommersiell teknologi. En speciell post inom regeringskansliet (Chief Scientist, OCS) har till uppgift att delta i diskussioner och med finansiellt stöd underlätta med upp till 50 procent av forsknings- och utvecklingskostnaderna för företag.
Drivkrafterna bakom detta ekosystem är flera förutom en anpassad industripolitik. Militära satsningar och stor utvecklingssektor inom försvarsindustrin har gett resultat som har bredare användningsområden. Därtill har immigration av ingenjörer/teknologi från bland annat Ryssland i början av 90-talet lagt en kunskapsmässig bas för utvecklingen samtidigt som målinriktade samarbeten med universitet och tillgång till utbildad arbetskraft stärkt innovationskraften ytterligare.
Israel har tre universitet på den globala rankingen av de 100 mest betydelsefulla lärosätena i världen. Grunden till en bra utbildning läggs på ett mycket tidigt stadium i utbildningskedjan och studenterna uppmuntras att läsa naturvetenskapliga ämnen. Samtidigt satsas betydande resurser på lärarna. Fokus framöver ligger på att för Israel erhålla framskjutna positioner inom främst bio-teknik och livsmedelsproduktion.
Mentaliteten spelar också stor roll. Entreprenörsandan är stark och förståelsen stor för att få göra misstag. Relationen till myndigheter omgärdas inte med alltför stor respekt vilket möjliggör en vilja att se möjligheterna snarare än hindren. Gränserna är inte heller speciellt strikta mellan å ena sidan industrin och å andra sidan den akademiska och politiska sfären. Israelernas rakhet/tydlighet ses även som något positivt som minskar risken för missförstånd. En del bedömare framhåller även att språkets komplexitet, med olika nivåer, som en faktor som ger ett tänkande i flera dimensioner.
I dagsläget har Israel mer än 4 000 så kallade start-ups inom högteknologisektorn. Israel anses vara ett av få länder som lyckats skapa en marknadsbaserad ”venture capital marknad” som kan erbjuda finansiering redan på ett tidigt stadium. Sektorn bidrar med 10 procent av antalet sysselsatta men 40 procent av den totala exporten. Över 300 utländska företag har valt att ha ett utvecklingscenter i Israel (för många är det också den enda lokaliseringen utanför hemlandet).
Epilog – ekonomisk potential med politiska hinder
Israels president Shimon Peres sammanfattade det aktuella läget för Israel med orden att ”politiken är gammal men tekniken är ny”. Israel och Palestina har förutsättningar att blomstra ekonomiskt genom stabilitet och samarbete. Israels ”ekosystem” för innovation och utveckling, drivkrafterna och entreprenörskapet är något som borde få andra länder att göra försök till systemkopiering. Bitarna ligger på plats för att kunna ge ett riktigt stort ekonomiskt lyft för både Israel och Palestina men det låsta politiska läget fortsätter att hindra en sådan positiv ekonomisk utveckling.