Visst, beräkningarna är inte klockrena och det finns utrymme för diskussion. Men faktum kvarstår: Världsbanken väntas dra en viktig slutsats som lär få stor politisk betydelse framöver.
Många siffror bekräftar Kinas kraft och storlek. Landets årliga ekonomiska tillväxt har varit 10 procent i genomsnitt de senaste 30 åren. För tretton år sedan körde Kina om Japan som världens näst största ekonomi. 2010 blev landet världens största exportör. Valutareserven uppgår i dag till enorma 4 000 miljarder dollar, vilket innebär att Kina till exempel skulle kunna köpa alla listade aktier på Stockholmsbörsen inte bara en gång utan hela 5,5 gånger.
Blandade känslor i Kina
Hur tar Kina emot beskedet att ekonomin nu är världens största? Sannolikt med blandade känslor. Å ena sidan vill Peking gärna ha ett makterkännande, från omvärlden i allmänhet och USA/EU i synnerhet. Världsbankens beräkningar ger Kina ett objektivt underlag som tillerkänner landet större inflytande över styrning av, och beslutsfattande i, tunga organisationer som Internationella valutafonden, Världsbanken och G20. Å andra sidan vill Kina fortsätta att segla under radarn; med titeln ”världens största ekonomi” följer globalt ansvar för problemlösning och en förd politik som ger inte bara Kina utan även Asien och resten av världen en god och stabil ekonomisk och finansiell utveckling. Sannolikt vill inte Kina ta på sig detta ansvar ännu.
Hur tar världen emot beskedet? Det är en väckarklocka för hur snabbt maktbalanserna är på väg att förändras, hur världens beroendeförhållande till Kina-Asien ökat i rekordfart och att ökad ekonomisk och finansiell makt är liktydigt med politisk makt. Utvecklingsekonomierna utmanar verkligen den gamla ekonomiska världsordningen. USA tog över förstaplatsen som världens största ekonomi 1872. Att USA efter drygt 140 år officiellt blir omsprunget tär på det amerikanska självförtroendet. Men nu är ordningen återställd; från 1500-talet och 300 år framåt var Kina världens största ekonomi.
Försiktigt använd makt
Det är tydligt att Kina i dag inte aktivt söker använda den betydande politiska makt som den ekonomiska styrkan i praktiken ger landet och Peking. Rädslan är stor för att politiska ställningstaganden ska störa landets ekonomiska utveckling. Kina har till exempel valt en överraskande men förväntat låg profil i Ukraina/Rysslandskrisen. Deras ställningstagande i den akuta Mellanösternskrisen är också oklart trots landets stora oljeberoende från regionen; runt 50 procent av total oljeimport – en andel som kan komma att växa till 70 procent om bara några år enligt IEA. Att Kina ändå är på väg, visserligen i små men välplanerade steg, att sätta avtryck och påverka den globala politiska balansen exemplifieras av ett ökat intresse för, och fokusering på, Brics-organisationen som ett instrument för att bryta stora västdominerade institutioner som IMF och Världsbanken och deras inflytande över världsekonomin. Strategin förefaller målmedveten att förskjuta världens ekonomiska, finansiella och politiska epicentrum österut till Asien (se Veckans tanke, 28/7: ”Nya koordinater för ekonomiskt epicentrum”.
Kinas resa in i framtiden som världens största ekonomi blir allt annat än spikrak. Detta kommer omvärlden bli varse i växande utsträckning. Världen har aldrig, i alla fall inte i modern tid, varit med om att ett så stort land under en så extremt kort tid integrerats och införlivats i den globala ekonomin. Kinas utveckling är ett enda stort gigantiskt experiment. Vi vet inte hur landet kommer att landa ekonomiskt, finansiellt eller politiskt.
Lägre tillväxt väntar
Kina väntas leverera en tillväxt på cirka 7 procent de närmaste åren. Det är en tydlig nedväxling i aktivitet jämfört med vad vi har sett tidigare men samtidig helt logiskt mot bakgrund av att ekonomin blir alltmer mogen. Osäkerheten i det korta perspektivet har ökat men beslutsfattarna i Peking har visat prov på både probleminsikt och snabb reaktionsfunktion samtidigt som man har både verktyg och resurser att försöka finjustera ekonomins krumsprång. Längre fram och in på 2020-talet borde en tillväxttakt på cirka 5 procent vara det nya normala. Det innebär att Kina kommer fortsätter att springa ifrån och öka avståndet till tvåan USA, men för Kina finns inte längre någon annan att springa om.