Det preliminära valresultatet visar på maktskifte med Socialdemokraternas Stefan Löfven som trolig ny statsminister. Att Fredrik Reinfeldt redan nu aviserar sin avgång som partiordförande visar att Moderaterna avstår från att spela högt om regeringsmakten och minskar risken för extraval i närtid. De närmaste veckorna ska regeringsunderlag, regeringsdeklaration för mandatperioden 2014-18 och ett förslag till budgetproposition 2015 ta form i parallella politiska processer. Det förväntas bli en komplex utmaning för den i politiska sammanhang oerfarne Löfven – inte bara den närmaste tiden utan kanske i större utsträckning längre fram under mandatperioden. Sverige vaknar upp till ett nytt politiskt landskap. Även om minoritets-regeringar knappast är något unikt för Sverige gör kombi-nationen av blockpolitik, en ovanligt stark vågmästare och ett historiskt svagt Socialdemokraterna att förutsättningarna för regeringsarbetet förändrats. Den politiska kraften och stabiliteten kommer att avgöras av möjligheten till formella och informella blocköverskridande beslut och överenskommelser och viljan att isolera Sverigedemokraterna.
Frågorna och svaren bygger på den information om valresultatet som återgavs på Valmyndighetens hemsida klockan 05 den 15 september.
1. Hur ser Sveriges nya regering ut?
Valresultatet är i linje med förväntningarna men ett definitivt besked om hur den nya regeringen ser ut dröjer ett par veckor. Huvudtipset är Socialdemokraterna (S) bildar koalitions/minoritetsregering med Miljöpartiet (MP). S-ledaren Stefan Löfven har varit tydlig med att han ogärna släpper in Vänsterpartiet (V) i regeringen och V-ledaren Sjöstedt har signalerat att V kan avstå ministerposter i utbyte mot andra möjligheter att få politiskt inflytande.
2. Hur ska valresultatet tolkas?
Det höga valdeltagandet, preliminärt satt till ca 83 procent (82,1 procent i valet 2010), ger valresultatet hög legitimitet. Samtidigt gör de två största partierna, S och i synnerhet Moderaterna (M) svaga resultat i förhållande till tidigare val och uppsatta mål, vilket väntas framkalla partiinterna analyser av framtidsstrategier. Sverige har också fått ett i röster/mandat räknat starkt vågmästarparti i Sverigedemokraterna (SD) som inget av de övriga sju riksdagspartierna vill samarbeta med.
3. Vad händer nu rent formellt och konstitutionellt?
Riksdagens talman (i dag Per Westerberg) inleder nu sonderingarna kring en regeringsbildning. Omröstning i riksdagen om ny talman hålls den 29 september. Det är den nyvalde talmannen som lägger förslag till ny statsminister. Talmannen har två veckor – och fyra förslag – på sig till senast den 13 oktober att få till stånd en statsministeromröstning i riksdagen. För att fälla kandidater som talmannen föreslår krävs att en majoritet i riksdagen röstar nej till förslaget. Detta innebär att det finns en möjlighet för partier att passivt släppa fram en regering genom att lägga ner sina röster. Misslyckas talmannen ska extraval (nyval) utlysas. I praktiken har dock aldrig en statsministerkandidat fällts i en omröstning i riksdagen.
4. Kan en S-MP-regering få igenom sin budget?
För att S-ledaren Löfven överhuvudtaget ska acceptera och försöka bilda regering krävs att han har en klar strategi för hur han ska kunna få igenom en budget i riksdagen. Konstitutionellt har Löfven två månader på sig att lägga fram en budget. Förfarandet runt budgetomröstningen är annorlunda jämfört med statsministeromröstningen. En så kallad elimineringsmetod tillämpas som innebär att budgetförslag med minst stöd i riksdagen först ställs mot varandra. När ett parti förlorat en votering om sin budget är praxis att man därefter avstår från att rösta. Valresultatet visar nu att S+MP är mindre än Alliansen. Det kräver att S-MP förankrar budgeten hos V. Man är således be-roende av att V avstår från att lägga en egen budget och istället röstar för en S-MP-budget. Eftersom SD nu innehar vågmästarrollen kan partiet välja att rösta för Alliansens budget, vilket ställer Alliansen inför ett dilemma: a) lägga ned sina röster vid en omröstning om S-MP-budgeten, eller b) få stöd av SD och därmed behöva vara beredd att ta över makten vid ett sannolikt extraval.
5. Vilka utmaningar står S-MP-regeringen inför?
Den form av så kallad negativ parlamentarism, som i olika versioner tillämpas i statsminister- och budgetomröstningar, underlättar situationen för en minoritetsregering eftersom oppositionen måste samla sig för att fälla en regering. Samtidigt måste S-MP-regeringen vara försiktig med att lägga fram förslag som hela oppositionen tydligt ogillar, vilket kommer att hämma möjligheterna att driva en kraftfull regeringspolitik. Det är troligt att Moderaterna (M), Folkpartiet (FP), Centern (C) och Kristdemokraterna (KD), oavsett om den formella Alliansstrukturen kvarstår eller inte, kommer att vara ganska återhållsamma med att sätta käppar i hjulet för S-MP-regeringen under mandatperiodens inledning. Men längre in i mandatperioden, när partierna formerat sig med nya strategier och i vissa fall nya partiledare, kommer de säkert att bli mer benägna att utmana regeringen om makten.
6. Vilka är erfarenheterna av minoritetsregeringar?
Minoritetsregeringar har varit vanliga i modern tid. Oftast har dock minoritetsregeringar baserat sin politik på ett organiserat samarbete med andra partier i riksdagen. Under flera perioder hade socialdemokratiska regeringar indirekt stöd av V (tidigare VPK). Under den socialdemokratiska regeringsperioden 1994-2006 förekom ett organiserat samarbete först med C och senare MP och V. Den borgerliga regeringen 1991-94 fick ofta stöd av det högerpopulistiska Ny Demokrati. De senaste fyra åren har Alliansen varit i minoritet utan systematiskt samarbete med någon del av oppositionen. Det har tydlig försvagat handlingskraften, speciellt jämfört med perioden 2006-2010.
7. Vad händer nu med Alliansen?
Alliansens framtid, till form och samarbete, är starkt sammankopplat med ledarskapet för M. Alliansen som fenomen har onekligen varit en politisk framgång och resulterat i en åttaårig borgerlig regering. Med betydande förluster i både EU- och riksdagsval har M-ledaren aviserat sin avgång. Möjlighet till nytt regeringsskifte kvarstår vid ett extraval, inte minst på grund av det relativt begränsade gapet mellan de politiska blocken och frågetecken kring den politiska stabiliteten. Det mest troliga är ändå att de borgerliga partierna behöver se över orsakerna till valförlusten och eventuellt utarbeta nya strategier för framtiden på egen hand. Moderatduon Reinfeldt-Borgs avgång från politiken påverkar i stor utsträckning både Moderaternas och Alliansens framtid; en ny ryggrad och struktur behöver utarbetas. Partiledarbyten förändrar förutsättningarna för Alliansens utseende men ökar även möjligheterna för samverkan med S. De närmaste veckorna väntas de borgerliga partierna avslöja strategierna för hur det nya politiska landskapet ska hanteras av dem.
8. Blocköverskridande koalition – är det aktuellt?
S-ledaren Löfven väntas behöva ta stor hänsyn till de ganska starka valvindar som blåst från vänster. Det är även komplicerat för Allianspartierna att direkt gå in i organiserade samarbetsformer med S utan att riskera en svekdebatt. På lite längre sikt talar dock flera skäl för mer blocköverskridande samarbete. Rent sakpolitiskt står S i många frågor närmare Allianspartierna än sina rödgröna samarbetspartners. För Allianspartierna borde det också finnas ett intresse av att försöka driva politiken mot mitten och därmed förhindra att S tvingas alltför långt ut på vänsterkanten. Maktpolitiskt skulle ett samarbete mellan S och FP eller C också vara en framgång för S eftersom man därigenom, åtminstone under en tid, kan isolera M.
9. Kan S-MP klara de långsiktiga utmaningarna?
Sverige är i stort behov av att ta större politiskt grepp om till exempel energi, försvars-, skatte-, bostads- och välfärdsfrågorna. Blockpolitikens gradvisa cementering på senare år har bidragit till att avgörande beslut i en rad långsiktiga frågor skjutits på framtiden. En S-MP-regering med svagare stöd i riksdagen (38 procent exklusive V enligt det preliminära valresultatet jämfört med Alliansens 49,4 procent under perioden 2010-2014) får dessvärre svårt att bryta det förlamande mönstret. Visserligen finns möjligheter till överenskommelser i riksdagens utskott och beredningar men de långsiktiga utmaningarna är ändå ett starkt skäl för regeringssamverkan över blockgränserna.
10. Hur påverkas finanspolitiken?
Prognosen är att den finanspolitiska inriktningen blir ganska neutral eller svagt expansiv. Det är frestande för den nya regeringen att försöka få en rivstart på arbetsmarknaden genom mer finanspolitisk stimulans, inte minst mot bakgrund av det vacklande konjunkturläget. Men detta kompliceras av att S länge kritiserat regeringen för att vara statsfinansiellt oansvarig. En första uppmjukning av överskottsmålet har dock redan kommit då S-ledaren tonat ned möjligheten att nå balans i budgeten till 2018. Kännetecken för finanspolitiken blir höjning av bland annat inkomst- och punktskatter samt borttagande av rabatt på arbetsgivaravgifter för unga. Samtidigt väntas S-MP-regeringen i högre utsträckning genomföra utgiftshöjningar till exempel genom att höja ersättningsnivåerna i A-kassan. Sammantaget blir det en mix som ger extra stimulanstimpuls på kort sikt samtidigt som högre skattetryck riskerar försvaga långsiktiga tillväxtförutsättningar.
11. Vilka skatteförändringar är aktuella?
S har deklarerat att man inte avser att återinföra arvs-, gåvo-, förmögenhets- och fastighetsskatt. Däremot kommer ett flertal punktskatter att höjas, vilka får små ekonomiska effekter även om inflationstakten pressas upp under en del av mandatperioden. Det dock rimligt att räkna med att trycket på en mer genomgripande översyn av skattesystemet tilltar och i ett sådant sammanhang är risken stor att S tvingas backa om vissa skatter och med hänvisning till att höjningar sker på ”ett annat sätt än tidigare”.
12. Kommer Riksbankens uppdrag att ändras?
Det är inte troligt att S-MP-regeringen ändrar Riksbankens uppdrag. Visserligen har det förts en livlig diskussion på den rödgröna sidan om möjligheten att ge Riksbanken ett större ansvar för arbetsmarknad och resursutnyttjande. Denna diskussion har fått näring av den internationella kritik som riktats mot Riksbankens räntehöjningar 2010-2012 samt av Riksbankens långsiktiga tendens att underskjuta inflationsmålet. Riksbanken har den senaste tiden visat en tilltagande beslutsamhet när det gäller att försvara inflationsmålets trovärdighet. I grunden finns det därför knappast något långsiktigt intresse av att ytterligare utvidga eller komplicera Riksbankens uppdrag.
13. Förändras det finanspolitiska ramverket?
S-MP-regeringen kan mycket väl komma att formulera tydligare visioner och mål när det gäller ekonomiska variabler, till exempel i linje med den socialdemokratiska regeringens arbetslöshetsmål på 1990-talet. Men vi tror att man kommer att behålla distinktionen mellan sådana visioner och själva ramverket som syftar till att klargöra de övergripande spelreglerna för budgetpolitiken. En mindre förändring i form av att överskottsmålet för offentlig sektor (1 procent av BNP över konjunkturcykeln) omvandlas sannolikt till ett balansmål, vilket är ganska rimligt mot bakgrund av den låga offentliga skuldsättningen.
14. Hur påverkas penningpolitiken?
Penningpolitiken påverkas i begränsad omfattning av regeringsskiftet. På marginalen kan dock S-MP-regeringens politik leda till något stramare penningpolitik. De förväntade skattehöjningarna pressar upp Riksbankens målvariabel KPIF med i storleksordningen 0,5 till 1 procentenhet på några års sikt. Under normala omständigheter skulle Riksbanken helt kunna ignorera sådana inflationsimpulser men i rådande läge väntas Riksbanken använda även skattedrivna inflationsimpulser som argument för att deflationsriskerna är mindre överhängande. Eftersom en rödgrön regering kommer att föra en politik som ger lite högre faktisk tillväxt på kortare sikt på bekostnad av lite lägre potential på längre sikt talar detta också för en något stramare penningpolitik än tidigare.
15. Hur påverkas kronan?
Prognosen är att kronan försvagas till en nivå på runt 9,40 mot euron de närmaste månaderna. I första hand beror detta på att Riksbanken under hösten går i ECB:s fotspår och genomför ytterligare stimulanser. En viss osäkerhet kring regeringsbildningen och den ekonomiska politiken kommer dock också att tynga kronan de närmaste månaderna. På längre sikt tror vi dock fortfarande att starkare makrofundamenta talar för att kronan kan ta tillbaka förlorad mark mot euron och att Riksbanken kommer att börja höja räntan tidigare än ECB. På marginalen kan denna tendens förstärkas av en ekonomisk politik som efter regeringsskiftet får lite större tonvikt på efterfrågestimulerande åtgärder.
16. Bör Sverige ha en politisk riskpremie?
Att osäkerhetens dimma dragit in över det svenska politiska landskap, i alla fall i skrivande stund, är kopplat till frågor om dels Sveriges politiska beslutskraft och sannolikheten för långvariga politiska låsningar, dels utformningen och effekterna av en ny ekonomisk politik. Att riksdagen inte förmår att ta tunga beslut i frågor som skatteklimatet, jobben, välfärden, skolan, bostadsbyggandet, integrationen, försvaret och energin ger små effekter kortsiktigt men får en växande prislapp med tiden. Det finanspolitiska ramverket begränsar samtidigt statsfinansiella excesser som har potentialen att lägga extra räntepunkter på statens upplåningskostnader. Den i grunden starka svenska ekonomin gör att Sveriges immunförsvar mot politisk osäkerhet är historiskt sett hög. Det reducerar men eliminerar inte helt en viss politisk riskpremie. En höjning av riskpremien har redan skett de senaste veckorna i takt med att sannolikheten för regeringsskifte ökat. Men den totala förändringen är fortfarande ganska liten.
Viktiga datum i den politiska processen
29/9: Ny talman utses – misstroendevotum kan nu läggas;
29/9-13/10: Talman kan ge uppdrag att bilda regering;
30/9: Riksdagen öppnar, statsministerförslag kan läggas;
3/10: Möjlig regeringsförklaring från ny statsminister (dock senast inom tre veckor efter statsministervalet);
13/10: Sista dag för statsministerval; extraval hålls om talmannen misslyckats efter fyra försök;
24/10: Tidigaste dag för den nya regeringen att lägga Budgetproposition;
15/11: Sista dag för ny regering att lägga Budgetproposition;
30/12: Formellt beslut om 2015 års budget måste tas.