Varför sänker Riksbanken räntan?
Svaret är ganska enkelt: för att det är enligt det ekonomisk-politiska ramverkets spelregler. Inflationen ligger i dag på besvärande låga nivåer kring 0 procent. Men dagens inflation är redan utom räckhåll för penningpolitiken. Den speglar istället saker som hänt kanske 12-24 månader tillbaka i tiden. Desto viktigare för Riksbanken är det att följa inflationsförväntningarna. Dessa är framåtblickande och avslöjar om hushåll och företag kan komma att ändra sitt konsumtions- och investeringsbeteende, med realekonomiska effekter som följd. Inflationsförväntningarna är i dag i en fallande trend. Det är något som oroar Riksbanken och förklarar den mer expansiva svenska penningpolitiken.
Sverige är inte i närheten av de många problem som präglar eurozonen, till exempel en fragmenterad kreditmarknad, som för en månad sedan fick Europeiska centralbanken ECB att bland annat utfärda stödlån och införa negativ inlåningsränta för banker. Men vi delar det disinflationistiska problemet.
Vad hoppas Riksbanken uppnå med sin åtgärd?
Tillväxt- och jobbutsikterna ändras inte på någon märkbart sätt när räntorna redan är så låga. Här sitter vi i mångt och mycket istället i baksätet på den globala konjunkturbilen. Men genom att visa att Riksbanken tar inflationsmålet på allvar kan förväntningarna om framtiden vridas uppåt. Det gör att till exempel löneavtal kan landa på högre nivåer vilket underlättar för Riksbankens att i slutänden nå inflationsmålet på 2 procent.
I det korta perspektivet finns riksbanksförhoppningar om att kronan ska försvagas. Det skulle ge stöd till exportsektorn. Likväl är slutsatsen att exporteffekterna sannolikt är begränsade så länge tillväxten är svag på Sveriges exportmarknader. I bästa fall kan en svagare krona lyfta importpriserna och därmed KPI-inflationen. I takt med att marknadens förväntningar om en sänkning närmat sig vår prognos har kronan också försvagats, till exempel mot euron.
Riksbanksmajoritetens oro för hushållens skulder har inte minskat under våren även om Riksbanken i ökad utsträckning understrukit att inflationsmålet är ledstjärnan för penningpolitiken. Det finns tecken på att hushållens skuldtillväxt under våren rört sig försiktigt uppåt från nivåer på cirka 5 procent som kan anses vara långsiktigt uthålliga. Det har gett Internationella valutafonden vatten på sin kvarn att svenska hushålls skuldtillväxt är på väg in i en accelererande trend, vilket uppenbart förvärrar riksbanksdilemmat med en låg inflation och hög skuldsättning bland många hushåll.
Riksbanken är i gott duvsällskap
Amerikanska centralbanken Fed kommer att åtminstone under ytterligare ett par månader göra penningpolitiken i USA ännu mer expansiv. Samma sak gäller ECB och Bank of Japan. Även Norges Bank har öppnat dörrspringan för att sänka under hösten. Det har ökat pressen på Riksbanken att sänka för att undvika en kronförstärkning genom ökande räntedifferens. Bank of England är dock lite av en udda fågel och där har man valt att gå i motsatt riktning och gradvis börja förbereda för att höjningar kan komma tidigare än många tror.
Det är en minst sagt unik situation som världsekonomin befinner sig i. Hela sju år har passerat revy efter att de första problemen blev synliga på den amerikanska bostadsmarknaden. Och fortfarande tvingas alltså centralbankerna agera med både ränta och balansräkning för att minska tillväxt- och deflationsriskerna. Det bekräftar bara hur allvarlig kris som världen gick igenom 2008-2009 och hur långa läkeprocesser som krävs för att komma tillbaka till ett mer normalt tillstånd.
Trots förväntningar om små effekter på tillväxt och jobbmarknad av små sänkningar så gör Riksbanken helt rätt i att agera. Makrotillsynspolitiken (bolånetak, riskvikter, kapitalkrav, amorteringspress) under Finansinspektionens paraply kommer gradvis att fortsätta skruvas åt och effekterna lär bli synliga i kredittillväxten med viss eftersläpning. Nu gäller det att satsa för att undvika problem längre fram. Nu gäller det upprepa de bevingade orden från Frankfurt sensommaren 2012 (med viss försiktig omarbetning): ”We must do whatever it takes to get a higher inflation” (vi måste göra allt vi kan för att få en högre inflation). Så även om önskan är att effekterna skulle vara större så bör krutet som finns kvar användas nu och inte sen.