Alltsedan Finansinspektionen (FI) fått ett allt tydligare ansvar för den finansiella stabilitet och för hushållens skuldsättning, har många ställt sig frågan hur myndigheten ska axla detta ansvar. Nu har vi fått i alla fall en del av svaret. I början av november meddelades att det ska införas ett amorteringskrav som innebär att alla nya lån ska amorteras ned till en belåningsgrad på högst 50 procent. Det ska ske i en takt av minst två procent av lånebeloppet per år ner till 70 procents belåningsgrad och därefter med 1 procent på år.
Även om utformningen av förslaget var okänd så var åtgärden som sådan väntad. Inte minst här i Boränteråden har tänkbara åtgärder diskuterats flera gånger och amorteringskravet lyfts fram som det mest sannolika. Ändå fick förslaget stor uppmärksamhet och diskuteras intensivt.
En diskussion handlar om alla de detaljer som ännu återstår att reda ut. Vad är egentligen ett ”nytt lån”? Hur ska värdet på bostaden definieras när belåningsgraden ska fastställas? Ska det finnas några undantag från amorteringskravet vid t.ex. sjukdom eller arbetslöshet? Dessa frågor, och många andra, behöver FI ge svar på innan förslaget kan skickas på remiss och så småningom träda ikraft.
En delvis annan diskussion handlar om förslagets konsekvenser. Dels om det finns några oönskade bieffekter, som t.ex. minskad rörlighet på bostadsmarknaden och högre trösklar för förstagångsköpare (svaret är nog ja på båda dessa frågor). Dels om effekterna på bostadspriser och hushållens skuldsättning, dvs. om förslaget kommer att lyckas uppfylla sina syften.
I den sistnämnda diskussionen finns lite förenklat två sidor. Riksbanken och ett inte obetydligt antal experter och bedömare som menar att amorteringskravet inte räcker för att bryta utvecklingen mot allt högre skuldsättning. De kräver fler åtgärder och högt på önskelistan står minskade eller avskaffade ränteavdrag. På den andra sidan står finansmarknadsministern, myndigheter som FI och Riksgäldskontoret samt även där ett antal ekonomer och experter som menar att nu gäller det att ha is i magen och inte ösa på med fler åtgärder innan de första hunnit få effekt. De pekar på att alltför många och stora åtgärder riskerar att påverka både bostadsmarknaden och konjunkturen negativt.
För oss bolånetagare är den här diskussionen viktig. Eftersom räntorna med största sannolikhet kommer att vara låga ett bra tag till är det de här åtgärderna som är mest avgörande för boendekostnaderna framöver. Till skillnad från det aktuella amorteringskravet på ”nya lån” skulle t.ex. minskade ränteavdrag påverka alla låntagare på en gång. Väljer man att också gå vidare med högre bankskatter och kapitalkrav kan det också påverka valet mellan rörlig och bunden ränta. Tittar vi på hela bilden är nog ändå huvudspåret att man vill utvärdera en reform i taget och inte blåsa på med allt på en gång. Tipset blir därmed att fortsätta ha en övervägande del av lånen till rörlig (tremånaders-) ränta men också att vara alert på signaler från politiker och myndigheter. Läget kan förändras snabbt och det lönar sig att hänga med.