Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.

Läs mer om rekommenderade webbläsare

Veckans tanke: Nya Fedstimulanser på väg

SEB:s prognoschef Håkan Frisén spår i Veckans tanke att den amerikanska centralbanken lanserar nya stimulanser på onsdag. Det kan i förlängningen få konsekvenser för debatten i Europa och Sverige.

Den amerikanska centralbanken annonserar i veckan sin syn på den ekonomiska utvecklingen. Vår bedömning är att nya stimulanser är på väg i syfte att stötta återhämtningen i ekonomin. En rad faktorer håller på att förändras, vilket ställer Federal Reserve (Fed) inför nya utmaningar. Konjunktursignalerna har i flera avseenden varit positiva under hösten, men osäkerheten kring finanspolitiken lägger hämsko på ekonomin. Tillväxten under fjärde kvartalet ser ut att kunna hamna så pass lågt som på 1 procent (uppräknad årstakt).  Samtidigt håller frågor kring ekonomins potential på utbudssidan på att få större betydelse för de penningpolitiska övervägandena.

Förbättrad husmarknad

Tydliga tecken på en förbättring av husmarknaden skapar förutsättningar för en mer varaktig återhämtning av efterfrågan. Bostadsbyggandet är djupt nedpressat, vilket gör att potentialen för en rekyl uppåt är stor. En sådan har varit en av de viktigaste drivkrafterna bakom de snabba återhämtningsförlopp som normalt kännetecknat den amerikanska ekonomin. Av ännu större betydelse är nog att den begynnande uppgången i huspriser medför en förbättring av hushållens förmögenhetsställning. Därigenom läggs grunden för en bredare återhämtning av den privata konsumtionen. Detta var också huvudorsaken till att vi graderade upp utsikterna för BNP-tillväxten för 2013 till 2,4 procent i Nordic Outlook i november.

Signalerna på andra områden är dock mindre förtroendeingivande. Den finanspolitiska osäkerheten hämmar olika delar av ekonomin. Inte minst märks detta genom att återhämtningen i företagens investeringar kommit av sig. Vårt huvudscenario är ändå att kongressen till slut kan nå en uppgörelse som undviker ett fall nerför budgetstupet (fiscal cliff). När presidentvalet nu är genomfört och det är långt till nästa kraftmätning borde de politiska partierna ha anledning att undvika det förödande ställningskrig som präglade förhandlingarna om skuldtaket sommaren 2011. Samtidigt ska man inte underskatta de djupgående ideologiska skillnader som ligger bakom oenigheten.

Utbudssidan allt viktigare

Ekonomins utbudssida börjar nu få allt större utrymme i debatten. Trots att BNP-tillväxten legat kvar på måttliga nivåer runt 2 procent har arbetslösheten sjunkit relativt snabbt det senaste året. Detta är i sig positivt, men reser också frågan om den underliggande trendmässiga tillväxttakten har sjunkit som en följd av den ekonomiska krisen. Fed-chefen öppnade för denna diskussion i ett tal för några veckor sedan (New York Economic Club). Bernanke nämnde några tänkbara förklaringar. En lång period av låg investeringsnivå kan hämma produktionspotentialen. Därtill kan en stramare kreditmiljö bidra till att nya innovationer får sämre möjligheter att göra sig gällande kommersiellt. Man kan också se tecken på en försämrad matchning på arbetsmarknaden. Sambandet mellan arbetslösheten och lediga platser har till exempel förändrats på ett negativt sätt. Detta tolkas som ett tecken på att jämviktsarbetslösheten är på väg att stiga och att mängden lediga resurser i ekonomin därför inte är så omfattande.

Vi tror dock inte att detta håller tillbaka Fed från att lansera nya stimulanser. En huvudorsak till detta är att störningar på utbudssidan egentligen är ganska naturliga och vanliga i en djup lågkonjunktur. Bernanke betonade också att när ekonomin väl återhämtar sig finns goda utsikter till att den underliggande tillväxtkraften kommer tillbaka och att jämviktsarbetslösheten åter kan pressas nedåt. En återhämtning på bostadsmarknaden kan till exempel åter öka den geografiska rörligheten och därigenom förbättra matchningsprocessen. Försämringen på utbudssidan kan således paradoxalt nog ses som temporär, även om den kan bestå under ganska lång tid.

Om en normalisering av penningpolitiken påbörjas för tidigt riskerar man att bryta den läkande processen. Därtill kommer att den öppna arbetslösheten kan ge en alltför snäv bild av hur mycket lediga resurser det verkligen finns i ekonomin. Andelen sysselsatta av hela befolkningen ligger till exempel kvar på en oförändrat låg nivå. Detta illustrerar en stor potential för ökad sysselsättning om de som nu lämnat arbetsmarknaden har förmåga och ges möjlighet att komma tillbaka. Trenden med fallande löneökningar visar också att de deflationistiska krafterna i ekonomin dominerar. De olika bilderna av arbetsmarknaden gör också att vi tror att Fed är mycket försiktig med att explicit ange en nivå för den öppna arbetslösheten som riktmärke för när penningpolitiken ska börja normaliseras. Om sådana kvantifieringar verkligen lanseras är det troligt att man kommer att använda sig av bredare mått på resursutnyttjandet. Ett annat alternativ är att använder flera olika mått trots nackdelen med att försämrar tydligheten.

Nya stimulanser på onsdag

Vår bedömning är att Fed kommer att annonsera nya stimulanser på onsdag. När det tidigare så kallade Operation Twist-programmet går ut vid nyår räknar vi med ett nytt program av köp av långa statspapper motsvarande 45 miljarder dollar per månad. En ytterligare expansion av de kvantitativa lättnadsprogrammen i en situation med ökande frågetecken kring ekonomins expansionsutrymme från utbudssidan ökar dock kraven på Feds pedagogiska förmåga att motivera politiken. Att de långsiktiga inflationsförväntningarna inte stiger alltför mycket blir till exempel av stor betydelse för trovärdigheten i politiken. Om Fed verkligen lyckas etablera idéerna om att kortsiktiga försämringar på utbudssidan inte ska motivera en stramare penningpolitik kommer detta troligen också att påverka debatten i Europa. I Sverige har Riksbanken vid flera tillfällen tagit sådana tendenser som intäkt för tidiga räntehöjningar. Vi kan också i nuläget se att direktionen är splittrad i frågor som rör till exempel jämviktsarbetslösheten eller lönebildningens respons på en försvagad arbetsmarknad.