2013-10-21 12:00

Veckans tanke: Det positiva scenariot för USA

I sista stund avvärjdes det annalkande konkurshotet för USA. Uppgörelsen i förra veckan ger en tillfällig respit till i början av nästa år innan en mer permanent (eller ny tillfällig lösning) måste vara på plats. Den federala staten har budgetfinansiering säkrad fram till 15 januari och skuldtaket är borttaget till 7 februari. Med den akuta krisen avvärjd kvarstår två intressanta frågor. Hur stor skada har ekonomin lidit till följd av budgetbråket och hur stor är risken att vi kommer att hamna i samma situation igen om tre månader?

Små effekter på ekonomin

Kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor’s kommer i en preliminär uppskattning fram till att stängningen av den federala staten kostade ekonomin 24 miljarder dollar vilket motsvarar cirka 0,6 procent av BNP under fjärde kvartalet (snittprognosen bland ekonomer före krisen var att tillväxten skulle hamna på 2,4 procent uppräknat till årstakt). Den här typen av beräkningar är dock mycket osäkra. Den negativa effekten i form av lägre offentlig och privat konsumtion minskar till exempel rejält eftersom kongressen bara några dagar in i krisen beslutade att alla permitterade i efterhand skulle få full lön. Offentlig konsumtion i form av löner blir då i stort sett densamma och för alla som permitterades förvandlades utestängningen från jobbet till en 16 dagar lång betald semester.

Dessutom brukar ett tillfälligt avbrott i ekonomisk aktivitet (vare sig det handlar om en stängning av staten, en strejk eller dåligt väder) ofta leda till högre ekonomisk aktivitet i perioden närmast efteråt då företag och anställda jobbar ikapp de förlorade timmarna. I och med att krisen inträffade precis i början av fjärde kvartalet har ekonomin mer än två månader på sig att jobba ikapp.

Den ökade politiska osäkerhet som hushåll och företag har utsatts för har säkert också haft negativ effekt men hur stor är nästan omöjligt att uppskatta. Den nedåtrisken för ekonomin kan dock mycket väl leda till att centralbanken Fed kommer att vänta längre med att trappa ned sina obligationsköp än man annars skulle ha gjort. Det ger i så fall stöd till finansmarknaderna och minskar den allmänna osäkerheten om framtida tillväxt.

Bättre förutsättningar för samarbete

Nästa fråga är om vi om tre månader kommer att befinna oss i ett nytt politiskt dödläge med stängning av staten och nya hot om att inte höja skuldtaket. Många politiska kommentatorer både i och utanför USA verkar ha det som huvudscenario då de grundläggande meningsskillnaderna mellan demokrater och republikaner fortfarande inte är lösta.

Samtidigt är det ett faktum att republikanerna nu, precis som för 17 år sedan, blivit den stora förloraren på bråket. Man fick inte igenom några av sina krav och partiets popularitet har i opinionsmätningarna fallit till rekordlåga nivåer och det är partiets högerflygel, den konservativa Tea party-rörelsen, som försvagats mest. Att samma personer som nyligen tvingades ge upp skulle ha kraft att tvinga resten av partiet till en ny strid med lika dåliga odds inom bara tre månader verkar osannolikt.

De kommande veckorna blir det intressant att se hur mycket försvagningen av Tea party-rörelsen har påverkat maktbalansen inom partiet. Om den förskjuts till förmån för mer moderata republikaner borde det finnas bättre förutsättningar för kompromisser med demokraterna framöver. President Obama är säkert också villig att kompromissa. Nu när hans historiska sjukförsäkringsreform ”Obamacare” är tryggad borde han vara mån om att inte låta fler infekterade budgetstrider förmörka återstoden av hans presidentskap. Realpolitiskt talar mycket för att åsiktsskillnaderna den närmaste tiden kommer att lösas genom förhandlingar snarare än genom nya hot om att sätta USA:s kreditvärdighet på spel.

Med små direkta tillväxteffekter av budgetbråket, en centralbank som kompenserar ökad politisk osäkerhet med mer penningpolitisk stimulans och lite bättre förutsättningar för politisk kompromissvilja så ser det rätt ljust ut för den amerikanska ekonomin nästa år. Det, gynnar i så fall inte bara USA utan hela världen, inklusive oss här i Sverige.

Klicka på länken till höger för att läsa krönikan i utskriftsvänligt format