2012-04-26 13:25

Varför har det blivit dyrare att driva bank?

Det nya internationella regelverket går under namnet Basel 3 och består av en mängd olika och tekniskt komplicerade regelkrav. Dessa införs stegvis ända fram till 2020-talet.

- Det grundläggande syftet är att öka stabiliteten i världens banksystem, vilket är bra och ligger helt i linje med sund bankverksamhet. Inom SEB har vi redan styrt vår balansräkning efter dessa principer sedan ett antal år tillbaka. Men det finns också en risk att vissa regler kan gå för långt och styra fel och få negativa effekter både för världsekonomin och för konkurrensen på bankmarknaden, säger Anders Kvist.

Bankernas grundläggande roll

De nya kraven går att sammanfatta i några enkla huvudlinjer. Dessa hänger nära ihop med det som är en av bankernas grundläggande uppgifter, nämligen att förmedla kapital mellan dem som vill spara och placera och dem som vill låna. Här uppstår ett antal risker.

Den mest påtagliga är förstås kreditrisken, det vill säga risken för att den som tar ett lån inte kan betala tillbaka. Här behöver banken en buffert av eget kapital som reserv. Det är de pengar som aktieägarna investerar och som de vill ha avkastning på.

Men det finns också en uppenbar likviditetsrisk, eftersom de som sparar i en bank vill kunna ta ut sina pengar när som helst, oberoende av när de som lånar pengar av banken ska betala tillbaka sitt lån. För att möta denna risk behöver bankerna både ha en stor buffert av snabbt tillgänglig likviditet, men också ha en bra tidsmässig balans mellan sin upplåning och sin utlåning.

De nya regelverken inom Basel 3 handlar om båda dessa områden.

Mer kapital och längre upplåning

- Dels ökar kraven på hur mycket eget kapital som bankerna måste hålla som buffert för sin utlåning och andra tillgångar. Dels ökar kraven på att bankerna ska ha större likviditetsbuffertar och förlänga sin upplåning. Alla dessa saker innebär ökade kostnader.

För att beskriva detta kan vi utgå från ett förenklat schablonexempel som visar bankens råvarukostnad för att låna ut 100 kronor:

Förr: Banken finansierar sin utlåning genom en blandning av inlåning och att låna upp 60 kronor på den korta räntemarknaden, 35 kronor i längre upplåning och måste sätta av 5 kronor av det som eget kapital.

För att möta de nya kraven på ökat kapital och längre upplåning blir effekten denna:

Nu: Banken tar upp 30 kronor som inlåning eller på den korta räntemarknaden, 60 kronor i lång upplåning och sätter själv av 10 kronor som eget kapital.

Enkel matematik

Om man i samma exempel utgår från att kostnaden för kort upplåning och inlåning är 2 procent, kostnaden för lång upplåning 3 procent och kostnaden för eget kapital (=aktieägarnas avkastningskrav) är 10 procent så innebär det att den totala finansieringskostnaden stiger från 2,75 till 3,4 kronor. (Vi bortser för enkelhetens skull från skatteeffekter).

- Det är egentligen en ganska enkel matematik som visar att vår råvarukostnad ökar på grund av kraven på mer lång upplåning och mer kapital.

Hårdare krav i Sverige

Basel 3-reglerna är internationella och ska därmed i princip gälla lika för alla. Men därutöver har den svenska regeringen beslutat att både införa reglerna snabbare än andra länder, och att ställa ännu högre kapitalkrav på de fyra svenska stora bankerna än den internationella miniminivån.

- Det här innebär en potentiell konkurrensnackdel både mot utländska storbanker och inhemska småbanker, eftersom vi därmed får relativt sett högre upplåningskostnader.

Negativt för företagsbanker

Ytterligare en faktor, som påverkar företagsbanker som SEB, är att Basel 3-reglerna klassar företagsinlåning som mindre stabil – och därmed mindre värdefull – än privatinlåning.

- Det här innebär en nackdel eftersom vår företagsinlåning ur regleringsperspektiv inte tillmäts samma värde. Därmed måste vi relativt sett förlänga vår upplåning mer och hålla större likviditetsreserver än retailbanker. Detta tycker vi är fel, eftersom vår erfarenhet och våra analyser visar att vår företagsinlåning är mycket stabil.

Reglerna om hur stabil olika typer av inlåning bedöms vara är uppdelad i flera steg där privatinlåning från helkunder bedöms vara mest stabil och inlåning från finansiella institutioner minst stabil.

- Det här innebär att inlåning från privatpersoner som är helkunder och från företag som har sin cash management-affär hos SEB bedöms vara stabilare och därmed värdefullare ur ett regleringsperspektiv. Det ligger helt i linje med vår relationsbanksmodell, påpekar Anders Kvist. Men generellt sett borde företagsinlåningen tillmätas större vikt av tillsynsmyndigheterna