Det svenska allmänna pensionssystemet består av två delar:
- Den största delen är inkomstpensionen, där utfallet beror på hur stora inkomster man haft under hela livet – samt på hur ekonomin och inkomsterna i hela samhället utvecklas.
- Den andra, mindre delen – premiepensionen – är ett fonderat system där en del av pensionsavgiften sätts in i fonder, som individen själv bestämmer över.
En viktig skillnad mellan de två delarna är att inkomstpensionen inte är fonderad, vilket innebär att dagens pensioner betalas ut med hjälp av de avgifter som de yrkesaktiva betalar in. (Dessutom finns AP-fonderna, men de är bara en buffert för att på marginalen jämna ut skillnader i in- och utbetalningar).
Premiepensionen däremot bygger på att pengarna faktiskt sätts av i förväg och sparas. Där beror utfallet helt och hållet på hur mycket som sätts in och hur fonderna utvecklas.
Vad gäller kritiken?
– Det är några olika saker. Vissa tycker att systemet har blivit oöverskådligt, att det finns för många fonder. Vissa anser att valfriheten blir krånglig, skapar kostnader och leder till orättvisor eftersom folk lyckas olika bra med sitt sparande. Det finns också kritik mot företag som tar betalt för vad som uppfattas som oseriös rådgivning, säger Jens Magnusson.
En annan viktig faktor är det missnöje som finns över att inkomstpensionerna just nu sjunker på grund av att den så kallade bromsen slår till.
– Systemet är skapat för att vara finansiellt robust, vilket innebär att uppräkningen av pensionerna påverkas av sådana faktorer som hur medellivslängden utvecklas, vad som händer på arbetsmarknaden, inkomstutvecklingen samt hur tillväxten ser ut i AP-fonderna.
Det är en viktig del i det som ska göra pensionssystemet finansiellt robust, till skillnad från exempelvis det tidigare ATP-systemet, som skulle ha kollapsat på grund av den demografiska utvecklingen.
Större slag än väntat
– Men, när systemet skapades förutsåg man inte att det skulle bli så pass stora slag som det har blivit. Vissa år har pensionerna räknats upp med över fem procent och andra år minskar de med över tre procent. Nästa förändring, i januari 2014, beräknas pensionerna minska med drygt 2,5 procent.
Även om bromsen egentligen inte har med premiepensionen att göra så har de minskade inkomstpensionerna ökat pressen på systemet och på politikerna att göra något. Då har blickarna riktats mot premiepensionen eftersom den upplevs som ett främmande inslag i pensionssystemet.
Tillsammans har alla de här faktorerna har lett till att pensionärsorganisationerna och även socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har framfört förslag om att skrota premiepensionen helt och istället låta pengarna gå till inkomstpensionen. Därigenom vill man minska risken för att bromsen slår till och motverka svängningarna i dagens pensioner.
Det vore olyckligt, menar Jens Magnusson.
– Det stämmer att risken minskar för att bromsen slår till på kort sikt om man skrotar premiepensionen och skickar in pengarna i inkomstpensionssystemet. Men priset för det skulle bli att de sammanlagda pensionerna, framförallt på längre sikt, blir lägre. Det skulle innebära en betydande överföring från yngre och kommande generationer till dagens pensionärer.
– Dessutom skulle effekten på bromsen vara övergående. Efter en tid motsvaras de större inbetalningarna till inkomstpensionen också av större åtaganden för systemet och risken för framtida inbromsningar skulle i stort sett bli oförändrad.
Bättre avkastning
Sedan år 2000 och fram till första halvåret 2013 har den genomsnittliga avkastningen i premiepensionen varit 4,1 procent per år, medan den icke fonderade inkomstpensionen under samma period har gett en värdeökning på 2,9 procent per år.
– Det visar att grundtanken är rätt. Det går att få en meravkastning genom att fondera pengarna och placera dem på finansmarknaden, bland annat genom att man därmed kan få en exponering mot andra delar av världen, som har större tillväxt. Dessutom kan premiepensionen bidra till en välbehövlig riskspridning eftersom den betydligt större inkomstpensionen är helt beroende av hur svensk ekonomi utvecklas.
Men är allt bra med PPM-systemet?
– Nej, det finns delar som behöver reformeras och det pågår en politisk process kring detta i den så kallade pensionsarbetsgruppen, som består av företrädare för de fem partier som ursprungligen beslutade om det nya pensionssystemet.
Det som diskuteras är alltifrån att inte göra något alls, till att minska antalet tillgängliga fonder eller rent av ersätta dagens fondval med ett fåtal eller kanske en enda, statlig jättefond.
– Min gissning är att man landar i att behålla systemet, men kanske med ett bantat utbud av fonder. Att helt avskaffa systemet känns väldigt kortsiktigt och dessutom politiskt svårt. Det kommer knappast att hända, säger Jens Magnusson.
Hur påverkar allt detta SEB:s rådgivning till kunderna?
– Vi ska precis som i all annan rådgivning utgå från den enskilda kundens situation, hur behoven ser ut och vilken riskprofil som passar. Jag tycker absolut att vi ska lyfta upp premiepensionen när vi diskuterar kundens ekonomi. Premiepensionen, liksom till exempel tjänstepensionen, är en viktig del i kundernas totalekonomi men också en del som ibland uppfattas som svår och lite avlägsen. Vi kan erbjuda stora fördelar för kunderna både genom att de hamnar rätt i fråga om risk och avkastningsmöjligheter, men också genom att förklara hur systemet fungerar och att det här med pensioner inte är så svårt.
– Många kan dessutom få betydligt bättre överblick och en enklare vardag om de samlar hela sin ekonomi hos oss, inklusive sina placeringar i premiepensions-systemet. Då har vi alla möjligheter att hjälpa våra kunder till en större ekonomisk trygghet och frihet både nu och som pensionärer vilket är vårt mål inom allt som har att göra med sparande i SEB, avslutar Jens Magnusson.