2019-02-07 14:44

Kina 2019 – rakt ned i källaren?

SEB:s Kinachef Fredrik Hähnel i Hongkong funderar över den kinesiska ekonomin på det nya året, som i Kina inleddes i veckan.

Den 5:e februari övergick den kinesiska kalendern till grisens år, vilket allt annat lika borde vara ett bra år för affärer, särskilt för alla som är födda i råttans, hästens, getens eller drakens år enligt den kinesiska bondepraktikan. Men många signaler tyder på att vi går ett tufft år till mötes oavsett födelseår. I princip alla mina kinesiska vänner som driver egna företag i allt från modeindustrin till restaurangverksamhet och konsultverksamhet deppar för tillfället. Affärerna går trögt sen några månader tillbaka och de ser dystert på 2019. Tongångarna känns igen från det vi hör från många av våra kunder i Kina. Under första halvåret 2018 såg man ut att gå mot ett rekordår med mycket starka försäljningssiffror. Men någonstans halvvägs in i september såg de flesta efterfrågan sjunka i takt med att Kinas kampanj för att få ner lånetillväxten började bita, ungefär samtidigt som var och en blev varse att handelskriget med USA var en realitet.

Avmattningen syns även i statistiken

Kinas officiella BNP-tillväxt sjönk till den lägsta takten på nästan trettio år förra kvartalet.  Och även om man, som jag, inte har särskilt stor tilltro till kinesiska officiella BNP-siffror (siffrorna har trots allt varit 6.7, 6.7, 6.7, 6.8, 6.8, 6.8, 6.7, 6.7, 6.8, 6.7, 6.5, 6.4 de sista 12 kvartalen) – så pekar nästan alla andra indikatorer på att tillväxttappet tog fart sista kvartalet och att någon vändning inte är i sikte än på ett tag.

En slutsats många drar är att det är handelskriget med USA som har varit den utlösande faktorn men faktum är att ganska lite tyder på det. Inbromsningen i höstas var troligen mer ett fördröjt resultat av Kinas kampanj för att få ner kredittillväxten under 2017 och början på 2018. Förvisso föll Kinas export med 4.1 % i december, men eftersom Kinas export till USA föll ungefär lika mycket som den gjorde till Europa och Japan så kan det inte tillskrivas handelskriget, åtminstone inte ännu så länge.

Anekdotiskt hör vi dock hur handelskonflikten har större inverkan på handel med specifika varor och specifika företags investeringsplaner. vd:n för ett av de större shippingbolagen i regionen berättar till exempel hur den amerikanska exporten av sojabönor, som i huvudsak används som föda till Kinas växande produktion av griskött, fullständigt kollapsade under hösten. Hela deras flotta av fartyg för transport av sojabönor från USA till Kina har istället omdirigerats till Brasilien som nu planterar massivt för att producera sojabönor till Kina. Asienchefen för amerikanska Whirlpool berättar hur de kortsiktigt inte kan flytta sina sammansättningsfabriker i Kina men att de har konkreta planer på att flytta delar av sitt underleverantörsnät från Kina till Vietnam och Indien om tullarna höjs till 25 % och breddas i april.

Fallande inköpschefsindex

Kinas inköpschefsindex har fallit under den neutrala nivån (50) vilket indikerar en inbromsning och vi lär få se fortsatta fall i företagsvinsterna under inledningen på året. Handelskriget – som ju lika mycket är ett techkrig har också fått en tydlig effekt på Kinas högteknologiska ambitioner med fall i produktionen av  industrirobotar (-12.1 % ) i december,  integrerade kretsar (-2 %) samt lägre tillväxt för elbilar.

Kinas tillväxt har aldrig varit så beroende av inhemsk konsumtion som nu, i takt med att man ställt om från investeringsdriven till konsumtionsdriven tillväxt. Omvänt tror jag att om konsumtionen skulle falla - oavsett om det sker på grund av, eller leder till, ökad arbetslöshet -  så skulle det på allvar hota stabiliteten och tilltron till den politiska ledningen. Ett fall i export och utländska investeringar kommer ledningen i Beijing att kunna skylla på yttre omständigheter men ett rejält fall i sentiment och ekonomisk tillväxt är ett regelrätt skräckscenario för Kinas politiska ledningen varför jag också tror att det är där Kina kommer sätta in de riktigt tunga stimulansåtgärderna denna gång.

Försäljningen i detaljhandeln har fortsatt att sakta ner, tillväxten justerad för inflation är nu nere i runt 6 % och ökningen i disponibla inkomster saktade in till 5.6 % från helåret, från 6.5 % året innan. Bilförsäljningen sjönk på helårsbasis 2018 för första gången på 28 år och var 13 % lägre i december än samma månad förra året. Det går lätt att fortsätta rada upp statistik som visar på en avmattning.

Frågan är då vad vi kan förvänta oss framöver? Nedan några gissningar från fronten:

Handelskriget - Jag tror att det blir en deal mellan USA och Kina. Det kommer vara många turer och dramatik fram och tillbaka till dess och det är möjligt att tidsfristen skjuts upp något från slutet av mars, men en deal blir det och det är ganska troligt att uppgörelsen främst kommer omfatta själva handeln där Kina förbinder sig att massivt styra om sina inköp från andra länder.

Konsumtionen  - Eftersom Kina inte vill upprepa misstagen efter finanskrisen då de enorma stimulanserna ledde till överinvesteringar och kraftigt ökad skuldsättning är det troligt att man denna gång istället lägger mer fokus på att stimulera ekonomin med skattelättnader för såväl företag som hushåll

Penningpolitiken - stimulanserna kommer fortsätta 2019. Mina kollegor i Shanghai kallades nyligen till ett möte hos kinesiska centralbanken tillsammans med andra utländska och kinesiska banker för så kallad ”window guidance” (det kallas vi till varje år) som alla tidigare år handlat om att med kvoter begränsa bankernas nyutlåning. Men vid årets möte beordrades bankerna istället att sätta upp mål för att öka kredittillväxten (särskilt till privat industri).

Infrastruktur - provinserna runtom i Kina har fått klartecken att utnyttja sina årskvoter för utgivande av obligationer med omedelbar verkan vilket kommer leda till en ytterligare ökning i infrastrukturinvesteringar.

Belt and Road Initiative (BRI)– här syns allt tydligare tecken på att Kina får problem under 2019, senast i Myanmar, Indonesien och Malaysia och Pakistan där projekt ställts in. BRI kommer kanske tonas ner i retoriken men knappast i praktiken. Kina behöver avsättning för sin överkapacitet och att finansiera utvecklingsländer mot att de köper kinesiska produkter stimulerar ekonomin.

Valutan – beror lika mycket på hur dollarn rör sig som hur renminbin själv handlas. Jag tror fortfarande inte på en rejäl försvagning av renminbin mot valutakorgen som den är knuten till.

Sammantaget tror jag inte att Kinas ekonomi går rakt ned i källaren 2019. Kina har trots allt ganska många knappar kvar att trycka på för att hålla uppe en hygglig tillväxt men det lär bli mer finansiell stress. Och i kampen mellan XI Jinping och Trump är det fördel Xi om man ska tro den kinesiska bondepraktikan. Trump är född i hundens år, det är absolut inte bra när vi nu går in i grisens år.

Xi däremot är född i ormens år, det bådar något bättre inför det kommande året enligt min feng-shui-mästare. Ormen är enligt bondepraktikan (fritt översatt av mig) vis, livlig, självisk, stark, självsäker, tar snabba beslut och kan inte under några omständigheter tåla att förlora. Han är diplomatisk och villig att hjälpa vänner men en av hans sämre egenskaper är att han hänsynslöst utnyttjar dem som är honom skyldiga finansiellt….