2013-01-07 09:00

Att vara eller icke vara – det är EU-frågan

Europas politiska huvudstäder väntar just nu nervöst på talet med stort T som väntas inom kort. Den brittiske premiärministern David Cameron har lovat omvärlden att berätta och redovisa hur Storbritannien (läs: konservativa Tories) vill se Europas framtid, hur landets relationer med EU ska förändras och att britterna ska få göra sina röster hörda genom till exempel en folkomröstning. Flera bedömare ser talet som det viktigaste som Cameron har hållit, eller kommer att hålla, under sin regeringstid.

Talet har varit på gång i flera månader men har alltså skjutits upp på grund av komplexiteten och känsligheten i frågan för båda parter: Storbritannien och EU. Linjetalet hålls därmed nästan exakt på 40-årsdagen av Storbritanniens EU-medlemskap (1 januari 1973). Såväl talets innehåll – både struktur och det finstilta – som Europas politiska reaktioner och kommentarer blir avgörande för om avståndet mellan Storbritannien och EU ska öka eller minska framöver.

Starkt förändringstryck i Europa

På andra sidan om Engelska kanalen finns just nu ett Europa som står under ett mycket starkt förändringstryck ekonomiskt, finansiellt och politiskt. Bakgrunden är numera välkänd: den globala recessionen och finanskrisen blottlade brutalt svagheterna i eurosamarbetet. Nu pågår ett mycket intensivt arbete att färdigställa färdplanen för Europas politiska union (EPU). Det är ett arbete vars slutresultat – om det blir målgång utifrån de tankar som hittills presenterats – blir minst sagt svårsmält för britterna.

I korthet nödvändiggör EPU en ny och stark arkitektur inom Europas finansiella, fiskala, ekonomiska och politiska domäner. Den innebär steg mot en federation av stater med delad suveränitet och centraliserat beslutsfattande. Den ska vila på kraftigt fördjupat ekonomisk-politiskt samarbete med ny självständig finanspolitisk kapacitet i Bryssel, gemensamt direkt/indirekt betalningsansvar för varandras skulder och en sammanhållen utrikes- och försvarspolitik.

Cameron satte själv det brittiska, lite slirande, EU-tåget i snabbare rullning för ungefär ett halvår sedan. Då, i anslutning till att konturerna blev tydligare kring utvecklingen av Europas politiska union, kommenterade Cameron läget i olika utspel och debattartiklar. Han slutsatser har varit: Storbritannien måste få relationerna till Europa att bli ”korrekta” – det handlar om förhållanden som säkrar den brittiska ekonomins styrka, demokratins hälsa och nationens inflytande.

Storbritannien vill ha mindre Europa

Camerons kritik verkar ta sin utgångspunkt i att han ser ”för mycket Europa, för höga kostnader, för mycket byråkrati och en oönskad inblandning i frågor som bör hanteras på nationell nivå”. Därför vill han omförhandla vissa villkor för det brittiska EU-medlemskapet och därmed återta beslutskraft från Bryssel. Något som alltså går helt på tvärs med till exempel tankarna kring att utveckla EPU.

I dag blåser en relativt stark motvind för EU i Storbritannien. Och britternas motstånd verkar hårdna. Enligt en färsk opinionsmätning (Guardian) skulle en folkomröstning i dag ta Storbritannien ur EU med 51 procent för och 40 procent mot ett utträde. För drygt tio år sedan gav en motsvarande opinionsmätning 19 procent för ett EU-utträde och 68 för ett fortsatt brittiskt EU-medlemskap.

I tidigare utspel har Cameron lovat britterna möjligheten att få göra sina röster hörda i EU-frågan. Det sker i så fall sannolikt under våren 2015. Det sker antingen genom att partierna – de konservativa, liberaldemokraterna och Labour – i sina valmanifest inför parlamentsvalet den 7 maj 2015 klargör sina ställningstaganden. Eller så håller Storbritannien en folkomröstning efter parlamentsvalet. Värt att notera är att på vägen fram till våren 2015 ska skottarna rösta om sin självständighet (hösten 2014) och val äga rum till Europaparlamentet juni 2014.

Europeiska rådets ordförande Van Rompuy skickar nu löpande ut varningar för länders försök att anamma en ”plocka-russinen-ur-EU-kakan-strategi”. Han vill inte omförhandla Europas fördrag och räds splittring i EU.

Folkomröstningar väntar runt om i Europa

Samtidigt måste Europa vara beredd på ett pärlband av folkomröstningar de närmaste åren. EPU får ofrånkomligt konstitutionella implikationer och utrymmet för en flexibel tolkning inom ramen för gällande grundlagar verkar vara nära vägs ände i flera länder. Den tyska författningsdomstolen uttryckte till exempel i höstas att frågan kring en folkomröstning i Tyskland kan behöva aktualiseras de närmaste åren. EPU är ett uppenbart politiskt projekt men det är svårt att med enbart politiska argument motivera Europas medborgare att acceptera de stora förändringarna i Europa. Så länge Europa domineras av svag tillväxt och hög arbetslöshet blir det ett vågspel att arrangera folkomröstningar till stöd för politiska unioner.

Förr eller senare kommer Europafrågan att knacka hårdare även på dörren till Sverige, riksdagen och de svenska politiska partierna. Sveriges motstånd till euron är starkt. Enligt SCB:s senaste mätning skulle, i en folkomröstning i dag, blott 9,6 procent av svenskarna säga ja till euron medan 82,3 procent vill behålla kronan. Stödet för EU-medlemskapet är starkare även om det försvagats de senaste åren; 44,6 procent är för fortsatt EU-medlemskap, 25,6 procent är emot.

Sverige fortsatt positivt till EU

I Sverige känns frågan om svenskt EU-medlemskap som okontroversiell. Ändå kommer också den svenska debatten att förr eller senare ta fart kring Sveriges framtida relationer till det nya Europa som håller på att växa fram; ökad politisk integration med Europa eller ett mer distanserat förhållningssätt som för till exempel Storbritannien? Det politiska priset att välja en mer självständig väg blir förstås mindre för Sverige om Storbritannien och andra EU-länder skulle välja en mer självständig egen väg.

För svensk vidkommande är den politiska Europafrågan i praktiken mer brinnande än för till exempel Storbritannien. Samtliga 25 EU-länder – inklusive Sverige men exklusive Storbritannien och Danmark som förhandlat fram undantag – delar alla ödet att förr eller senare bli medlemmar av Europas förenta stater. När till exempel Sverige uppfyller kraven för att få ersätta kronan med euron får vi med automatik medlemskap i EPU.

Britterna kommer aldrig att gå med i euron eftersom euro i framtiden blir liktydigt med medlemskap i en federation av stater med minskat självbestämmande. Men för att behålla Storbritannien i EU krävs omförhandling av till exempel Lissabonfördraget – om Cameron själv får välja. Det är en krutdurk för Europa eftersom andra länder kommer att lockas av att utnyttja samma möjlighet. Det skapar också spänningar i den brittiska regeringskoalitionen mellan Tories (Cameron) och Liberaldemokraterna (Clegg) eftersom de senare inte vill se att ytterligare negativ EU-energi tillförs britterna.

Långt kvar till brittiskt EU-avgörande

Det är fortfarande långt till ett brittiskt EU-avgörande. Men Camerons EU-tal kommer att bli ett tydligare ställningstagande till vilka förändringar landet vill se för att kvarstå som EU-medlem. Det är få som i dag tror att Storbritannien ska lämna EU men bara det faktum att det finns en debatt visar att ett allvarligt läge kan uppkomma. Och det är många länder i Europa – inklusive Sverige – som behöver följa den brittiska debatten noggrant. Att vara eller inte vara – det är en stor och växande EU-fråga.